Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 3 februari 1945 - Automatisk snabbåterinkoppling, av Åke T Vrethem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 1945
137
Vid båda tillfällena gick det hela fullt
programenligt. Efter snabbåterinkopplingen stannade
således linjen inne i normal drift och några
följd-störningar uppträdde ej. Vid båda tillfällena var
emellertid nätbelastningen relativt låg.
Slutord
Automatisk snabbåterinkoppling på vanliga
ra-dialnät med enkel matning ställer ganska
måttliga krav på utrustningen hos kraftleverantören.
Man klarar sig bra med de funktionstider, som
kunna erhållas även med relativt omoderna och
för snabbåterinkoppling ej särskilt konstruerade
brytare och utan några egentliga finesser i fråga
om automatiken ocli reläskyddet. Inte heller
behöver man vara alltför ängslig för att
synkronmotorer av måttlig storlek skola hindra
återinkopplingen genom att hålla
kortslutningsljus-bågen vid liv. Lämpliga reläanordningar kunna
erhållas för att snabbt och selektivt koppla ur
större synkronmaskiner.
Vad man däremot i rätt stor utsträckning torde
behöva räkna med är att snabbåterinkopplingen
inte blir till nytta för en del abonnenter därför
att de använda momentan nollspänningsutlösning
i sina kontaktorer, motorskåp eller gruppbrytare.
Fig. 17. Film av ljusbågarna vid lyckat
snabbåterinkopp-lingsprov på 200 kV linjen Torpshammar—Horndal;
bildhastighet 16 biideris.
Det bör sålunda vara ett intresse för
kraftleverantören men framför allt för kraftavnämarna
själva att verka för att begränsa den momentana
nollspänningsutlösningens användning i
abonnentanläggningarna. Detta är så mycket mera
motiverat som nollspänningsutlösningen i många
anläggningar har på sitt samvete helt onödiga
driftstörningar, nämligen vid kortvariga
spänningsfall på det matande nätet.
Vid överföringslinjer för de högsta
driftspänningarna är snabbåterinkopplingen ännu ett nytt
och relativt oprövat hjälpmedel. Om det vid den
enkla radiallinjeåterinkopplingen inte på något
sätt är kinkigt med funktionstiderna hos
strömbrytarna, så har jag närmast det intrycket att
man åtminstone i europeisk praxis vid
högspänningsnäten handskas en smula slösaktigt med
hundradelssekunderna i fråga om relätider,
öppningstiden hos strömbrytarna och det
spänningslösa intervallet vid återinkoppling. En
hundradels sekund mer eller mindre i fråga om dessa
tider kan i verkligheten vid ett nätfel betyda
skillnaden mellan stabil drift och urfasfall. Att
spara några hundradels sekunder på relä- och
strömbrytartiderna kan ge samma vinst som att
införa snabbåterinkoppling, och de snabbare
reläerna och brytarna tillsammans med
snabbåterinkoppling kunna i fråga om nätstabiliteten
betyda samma fördelar som att bygga hela
kopplingsstationer med konservativa brytare och
reläer utan återinkoppling.
Snabbåterinkopplingen är ingalunda generellt
användbar i högspänningsnät. Man kan t.ex.
endast i begränsad omfattning genom
snabbåterinkoppling upprätthålla en enkellinjeförbindelse
vid övergående linjefel. Man kan inte heller med
snabbåterinkoppling annat än förvärra
driftförhållandena på ett nät, som permanent arbetar
alltför nära den statiska stabilitetsgränsen.
Däremot kan man i andra fall, särskilt där man har
få och långa ledningssektioner mellan
nättyngdpunkterna, med hjälp av snabbåterinkoppling
åstadkomma en icke föraktlig höjning av den
dynamiska överföringsförmågan, även om man
aldrig kan få upp den i närheten av den statiska.
I andra fall återigen, t.ex. där man har ett stort
antal relativt korta parallellkopplade
ledningssektioner, är snabbåterinkopplingens teoretiska
nytta i fråga om stabilitetsförhållandena liten
eller ingen; även där kan den emellertid i
praktiken vara väl motiverad genom att den håller
alla ledningssektioner kontinuerligt inkopplade så
att nätet även ögonblicket efter en störning är på
bästa möjliga sätt berett, om en ny störning skulle
inträffa.
För framtida storkraftnät ha i den tekniska
diskussionen som konkurrerande alternativ
uppställts direktjordat system med återinkoppling å
ena sidan, petersenspolejordat system å andra
sidan. Problemställningen inrymmer ännu ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
