Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 17 februari 1945 - Skeppsbyggnadsverksamheten i Sverige 1944, av Nils J Ljungzell - Svensk transocean linjesjöfart inför freden, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 februari 1945
201
Fig. 26. Lastmotorfartyget "Ransäter" (350 tdw).
En ny flytdocka om ca 2 200 t lyftförmåga har byggts
i svetsat utförande och sjösattes den 15 mars. Längden
är 81 m och utvändiga bredden 21 m.
Nya kajer om inalles ca 350 m längd ha byggts.
AB Lödöse Varv, Lödöse, levererade i fjol en 600 hk
bogser- och bärgningsångare med 32 m längd.
Vidare har skrovet till en i 700 tdw lastångare sjösatts
och levererats till AB Götaverken.
20 sliptagningar verkställdes under året.
Vid årsskiftet var skrovet till en 1 700 tdw lastångare
kölsträckt.
En ny 5 t spårkran har anskaffats, och varvets
upp-halningsslip har reparerats och förstärkts.
Karlstads Varv, Karlstad, har förra året byggt och
levererat lastmotorfartyget "Ransäter" om ca 350 tdw, 255,60 brt,
149,54 nrt för Värmlands Rederi AB. Fartyget är klassat i
Bureau Veritas och försett med isförstärkning samt har:
längd överallt ................................36,50 m
mallad bredd ................................7,10 m
mallat djup ....................................3,50 m
djupgående ......................................3,19 m
Fartyget har kryssarakter, fallande förstäv med "soft
nose" samt förstävens undre del byggd för isbrytning.
Den jämförelsevis stora lastluckan, 13,8 X 3,8 m, betjänas
av en 5 t och en 3 t bom med tillhörande elektriska
vinschar. Bottentankarna äro anordnade för barlast och
brännolja. Barlasttankarna rymma sammanlagt ca 85 t,
brännoljetankarna ca 16 t.
Maskineriet är placerat akterut. I popen ligga hytter för
däcks- och maskinbefäl samt ekonomipersonal,
toalettrum, kök, pentry, mässar för befäl och manskap samt
proviantrum, försett med elektriskt kylskåp. I ett däckshus
på popen är befälhavarens salong och sovhytt med
toalettrum inrymt. Kommandobryggan ovanpå har en rymlig
styrhytt och särskild navigationshytt. Däcksmanskapet är
förlagt i tvåmanshytter i backen, där även tvättrum m.m. finnes.
Huvudmaskineriet består av en 6-cylindrig tvåtakt
NOHAB-dieselmotor, typ MG-6, utvecklande 375 ehk vid 315 r/m,
varmed fartyget på provturen nådde en fart av 10,5
knop. Hjälpmaskineriet omafttar ett 10—12 hk
diesel-aggregat med barlastpump, hjälpkompressor och en
generator. På huvudmotorn finnes ytterligare en generator.
Generatorerna samköras med en Tudor-ackumulator om
24 voit, så att tillgång till elektriskt ljus finnes även
under normal uppehållstid i hamn. För vinscharnas drift
finnes ett särskilt aggregat, bestående av en 35—40 hk
fyrcylindrig dieselmotor, kopplad till en Asea
likströmsgenerator om 25 kW.
Reparationer ha utförts på 160 fartyg, varav 4 mera
omfattande ombyggnadsarbeten, samt 46 sliptagningar.
Vid årsskiftet var skrovet till en 325 tdw motorseglare i
det närmaste färdigbyggt. Ett 345 tdw motorfartyg och
en bogserbåt voro samtidigt beställda och planerade.
Nils J Ljungzell
Svensk
transocean linjesjöfart
inför freden
Den svenska linjesjöfarten har aldrig stått starkare rustad
än vid nuvarande världskrigs utbrott. Linjenätet var väl
utbyggt och täckte praktiskt taget alla de områden på
vårt klot, som voro av betydelse för vår handel över haven.
Det svenska transoceana linjetonnaget kunde mer än väl
konkurrera med det bästa, som utländska rederier kunde
erbjuda.
Till detta hade icke minst vår svenska varvsrörelse
bidragit. Vid årsskiftet 1919—1920 omfattade hela svenska
linjeflottan 50 fartyg om 340 515 tdw. Under dessa
år började övergången från ång- till dieselmotorfartyg,
en händelse, som blev av största betydelse för hela
linjeflottans utveckling. Redan år 1912 fick vårt land sitt första
motorfartyg, för linjefart på Sydamerika, och det första
svenskbyggda linjeinotorfartyget levererades år 1918. Efter
1922 har icke ett enda ångfartyg levererats för något
svenskt linjerederis räkning. Denna inriktning har säkert
bidragit till linjeflottans konkurrenskraft. Under
mellan-krigsperioden, särskilt under senare hälften av 1930-talet,
fortskred tonnagets utveckling raskt. Nya
motorkonstruktioner framställdes och farten ökades successivt upp till
15—16 knop eller mera. Svetsning av hela fartyg eller
delar därav infördes, lastnings- och
lossningsanordningarna förbättrades med ökat antal vinschar och
däckskranar, kylrum och frysrum installerades där så var
lämpligt. Ventilationsanordningar av modernare typ började
användas, ocli inredningen för befäl och besättning
förbättrades avsevärt, allt under det själva fartygen antogo
ett modernare och mera "strömlinjeformat" utseende. Vid
krigsutbrottet 1939 var den svenska linjeflottans storlek
75 fartyg om 576 470 tdw.
Under det nuvarande kriget har som bekant den svenska
handelsflottan, särskilt linjeflottan, lidit väldiga förluster.
Här fick för andra gången inom ett kvartssekel de svenska
varven den stora uppgiften att trots alla svårigheter söka
vidmakthålla den svenska handelsflottans storlek och
slagkraft.
Fram till slutet av juli 1944 hade sedan krigsutbrottet
27 linjefartyg om 212 260 tdw färdigställts och 31 fartyg
om 235 761 tdw förlorats; dessutom hade 58 fartyg om
58 000 tdw försålts. De inneliggande beställningarna
avsågo 30 fartyg om 230 000 tdw. Linjeflottans tonnage
exklusive nybeställningar hade alltså ökat med 38 % sedan år
1919 men minskat med 17 % jämfört med tonnagets
storlek vid krigsutbrottet 1939. Om de pågående nybyggena
medräknas, är ökningen i förhållande till 1919 53 %
och till 1939 24 %. Denna ökning är dock tämligen fiktiv,
därför att det nuvarande tonnaget till stor del utgöres av
äldre fartyg, som normalt borde ha utrangerats under de
gångna fem krigsåren, men som bibehållits på grund av
kriget. Så snart förhållandena så medge, komma dessa
fartyg att avföras från linjeflottan.
Transportkapaciteten har blivit betydligt större än vad
soin kan framgå av en jämförelse mellan
tonnagesiffrorna. Ett siffermässigt uttryck för detta förhållande
erhålles om man multiplicerar den distans i nautiska mil,
som fartygen kunna tillryggalägga per dygn vid full fart,
med det sammanlagda lastutrymmet. Man får då för
den 1 september 1939 220,6 miljoner tonmil och för den
1 september 1944 244,3 miljoner tonmil. Vid slutet av
Sammandrag av uppsats av skeppsredare Dan-Axel Broström i
Skand. Bankens Kvartalsskr. 1944 h. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
