Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 17 mars 1945 - Teknisk referens- och referattjänst, av Alvar Silow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
TEKNISK TIDSKRIFT
lägna om att utrustas med material och personal
för en dylik referenstjänst. Detta gäller
naturligtvis i särskilt hög grad för de centrala tekniska
biblioteken men även för forskningens och
näringslivets litteraturbyråer och bibliotek.
Referenstjänsten är en av litteraturtjänstens
viktigaste uppgifter. För att kunna fungera på ett
tillfredsställande sätt bör den emellertid ha
tillgång till ett gott referatmaterial, dvs. samlingar
av referat inom olika fackområden vare sig dessa
referat finnas i referattidskrifter, i bokform eller
i form av kartotek. Till sin karaktär kunna
referaten vara skiftande, beroende på det
ändamål som de skola tjäna. Referat som skola
användas inom universitets- och
högskoleinstitutionerna, inom en branschgrupps forskningsinstitut
eller inom ett statligt eller ett enskilt företag måste
ta hänsyn till dessa olika uppdragsgivares
speciella intressen och behov. Referat som skola tjäna
det allmänna teknisk-vetenskapliga arbetet inom
vederbörande fackområde skola däremot vara
av mer allmängiltig natur.
Det allmänna referatet kan som regel icke
ersätta det för speciella ändamål utförda. Detta å
sin sida är ofta för vidlyftigt och ofta för starkt
inriktat på tillfälliga problem för att utan vidare
kunna infogas i ett allmänt system. Vid
referat-tjänstens organiserande bör man ta hänsyn till
detta.
Det bör även från början sägas ifrån att ett
referatsystem, det må vara än så fullkomligt, dock
aldrig kan bli annat än ett hjälpmedel. Det kan
aldrig ersätta förmågan att själv läsa och kritiskt
sovra materialet ur den kunskapssökandes
speciella synpunkt. Det i ständig tillväxt varande
litteraturmaterialet nödvändiggör icke blott en
god referens- och referattjänst, det gör det också
alltmer nödvändigt att den tekniska utbildningen
— och detta gäller naturligtvis i första hand den
högre tekniska utbildningen — även innesluter
utbildning i förmågan att forska, att kritiskt
bedöma materialet och att själv kunna åstadkomma
ett vederhäftigt referat. Sakkunnigeutlåtandet
rörande den högre tekniska undervisningens
ordnande har även tagit hänsyn till dessa önskemål.
Då det gäller att åstadkomma en praktiskt
tillfredsställande lösning av referatfrågan har man
stundom fastnat i portföret. Orsaken därtill har
varit att, såsom ofta är fallet, det fullkomliga
blivit det praktiskt genomförbaras fiende. Man
har — och detta gäller särskilt vissa internationella
försök — svävat ut i spekulationer om att
litteraturtjänsten skall kunna fungera som en jättelik
skaksikt genom vilken litteraturmaterialet
perfekt och snabbt skall kunna sållas för att man
längst ner skall kunna samla upp de värdefullaste
kornen. Där dylika vittsvävande försök igångsatts
ha de som sagt mycket snart kört fast.
De önskemål man bör ställa på referattjänsten
synas i första hand vara följande:
regelbundet och snabbt kungörande av de
viktigaste nyheterna inom resp. fackområden i en
sådan form att läsaren av referatet kan bedöma
huruvida den litterära källan är av intresse för
honom,
en sådan yttre form och registrering av dessa
hänvisningar att de kunna bevaras för framtida
bruk,
samlande och ordnande av dessa hänvisningar
till större enheter inom olika kunskapsområden,
platser — bibliotek eller andra institutioner —
varest de i referaten angivna källorna kunna
återfinnas eller genom vilka de kunna anskaffas,
eventuellt i form av kopior.
Granskningen av litteraturen synes böra ordnas
inom varje fackområde eller branschgrupp för
sig men efter enhetliga normer. Exempel på i vårt
land befintliga referatorganisationer av detta slag
äro Svensk Papperstidnings referatkartotek över
cellulosa- och papperstillverkning, Jernkontorets
Annalers referatkartotek över järn och stål.
Meddelanden från Sockerbolagets bibliotek och
Cement- och Betonglaboratoriets litteraturreferat,
införda i tidskriften Betong. Under åren 1938—
1939 utgav Svenska Elektricitetsverksföreningen
en litteraturrevy. Skulle det icke vara möjligt att
fortsätta på denna väg och efter hand täcka de
olika tekniska kunskapsområdena med dylika för
varje grupp utarbetade referat i kartotekform,
som införas i varje fackområdes huvudorgan och
som därigenom automatiskt bli tillgängliga för
vederbörande fackmän och som även kunna
samlas på forskningsinstitut och bibliotek?
De nu nämnda referatsamlingarna omfatta som
regel såväl utländsk som svensk litteratur, oaktat
det inom resp. områden finns internationella
referatsamlingar för den utländska litteraturen. Jag
antar att orsaken är dels den avsevärda tid som
förflyter innan det internationella referatet av
resp. dokument kommer oss tillhanda, dels i vissa
fall en önskan att lägga speciella, för det svenska
näringslivet fruktbärande synpunkter på referatet.
Frågan gäller således: i vilken utsträckning skall
en svensk referattjänst omfatta såväl utländsk
som svensk litteratur?
Vad den svenska litteraturen angår synes det
icke råda någon tvekan om att vi själva böra
utföra dess granskning och refererande. Vem bör
åstadkomma referatet? Vi svara: först och främst
en fackman. Vilken fackman? Antingen
författaren till dokumentet (autoreferat) eller
publikationens fackkunnige redaktör (redaktionellt referat)
eller en särskild litteraturspecialist inom
fackområdet. Det önskvärda vore att referatet kunde
lämnas vid källan, dvs. samtidigt med att
dokumentet publicerades, så som t.ex. sker i Teknisk
Tidskrift. Men är det så säkert att författaren
är den bäste referenten av sitt eget opus? Det torde
kanske vara önskvärt att autoreferatet granskas
av en fackman inom eller utanför publikationens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
