Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 17 mars 1945 - Återvinning av lågvärdigt värme inom industrin, av Arne Ahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 mars 1945
311
Avgående vakuumångan från sista effekten i ett
flereffektssystem tas med fördel till vara i en
yt-kondensor. En sådan bör vara konstruerad så,
att den har en riklig genomströmningsarea på
ångsidan och samtidigt medger en hög hastighet
på vattensidan.
Skall man indunsta en temperaturkänslig
vätska, måste detta ofta ske vid sådant vakuum, att
apparaturen icke kan fördelas på flera effekter.
Kan man då ej nyttiggöra vakuumångan för
uppvärmningsändamål, blir värmekostnaden för
indunstningen avsevärd. I fig. 9 visas en apparat,
som ursprungligen konstruerades för indunstning
av vassle vid mejerier. Senare har den emellertid
även med framgång använts för blod, mjölk, lim
och en del andra produkter. En del av
sekundärångan komprimeras i en ångstrålpump med
ingående färskånga, och dess värme utnyttjas på
så sätt i indunstarens ångrum. Vid ett norskt
mejeri, där mätningar utfördes av Norsk
Dampkjel-forening, kunde man konstatera en
ångförbrukning av 0,52 kg per kg avdunstat vatten. Den
vassle, som tillfördes apparaturen, var därvid
30,2 °C, och temperaturen i indunstarens
vätskerum var 71,2°C. Primärångtrycket omedelbart
före ejektorn var 6,36 at ö. Då indunstningen i
öppna mesostpannor, som man eljest använder
sig av, förbrukar 1,3 kg ånga per kg avdunstat
vatten, måste resultatet anses vara aktningsvärt.
I stället för ångstrålpump kan man givetvis
använda sig av en mekanisk kompressor, varvid
ångförbrukningen helt elimineras.
Vätskevärme
Bland vätskevärmen har man i första hand det
kondensat, som erhålles från olika ångförbrukare.
Även om kondensatet återföres till pannhuset,
lönar det sig som regel att utnyttja dess värme ned
till 100°G eller därunder för att undvika
ångför-luster. En för hög temperatur på återgående
kondensat kan även ge ett för varmt matarvatten och
därmed en dålig utnyttjning av ekonomisern.
Skall man i en värmeväxlare utnyttja värmet i
kondensatet från en ångförbrukare, bör man
använda sig av en kondensatavledare, i princip
utförd enligt fig. 10. Kondensatnivån före värme-
Fig. 9. Vakuumindunstare med ångstrålpump.
växlaren upprätthålles med en flottörregulator,
som påverkar en ventil i ledningen för nedkylt
kondensat. Vanliga avledare ge ett tryckfall och
därmed ett temperaturfall före värmeväxlaren,
varigenom en del av temperaturdifferensen går
förlorad.
Ett exempel på god utnyttning av
kondensat-värmet ge de moderna kondensatsystemen för
cylindertorkmaskiner, som principiellt visas i fig.
11. Cylindrarna äro uppdelade på två eller flera
seriekopplade grupper, varav den som är närmast
våtpartiet endast omfattar ett fåtal och arbetar
under vakuum. Genom att allt kondensat
expanderar till det tryck, som råder i vakuumgruppen,
ernår man, att värmet utnyttjas ned till en
temperatur, som är lämplig för återgående
kondensat. Med seriekopplingen av cylindergrupperna
kan man även tillåta en viss ånggenomströmning
och ernår därmed god utluftning och hög
värmeöverföring i cylindrarna samt hög produktion.
De vätskor, som man kan återvinna värme ur
vid järn- och stålverken, är kylvatten från olika
ugnar, som t.ex. från masugnarnas formor,
hög-frekvensugnarnas lindningar samt från
luckra-mar m.m. på diverse ugnar. I en martinugn på
Fig. 10.
Kondensat-kylare med lämpligt
placerad avledare.
Fig. 11. Kondensatsystem för cellulosatork.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
