Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 14 april 1945 - DDT, det nya insekts- och parasitmedlet, av E Askelöf och B Gullfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 6. Flugor i krampställning, dödade av DDT.
verkan och även maggiftverkan. I och med dessa
lovande försök hade man tydligen kommit fram
till en grupp av insekticida substanser med
utpräglad kontaktgiftverkan, och en hel del andra
föreningar av ungefär samma typ prövades.
DDT:s insekticida verkan
Med DDT gjordes biologiska undersökningar. I
motsats till rotenon och pyretrin, som även äro
kontaktgifter, är DDT mycket stabilt såväl mot
ljus som mot oxidationsmedel. Man har funnit
att vid knappa eller ofullständiga doser av rotenon
eller pyretrin verkan av förlamningen är
reversibel, och parasiterna kunna i dessa fall
övervinna förlamningsstadiet. Detta är däremot icke
fallet med DDT, med vilket det i stället visat
sig att varje påbörjad förlamning ofelbart dödar
parasiten eller insekten. DDT:s stabilitet gör att
preparatet får en utsträckt verkan och är speciellt
lämpligt inom växtskyddet. Mot exempelvis
flugor har konstaterats, att DDT i form av en
0,05 %-ig suspension som sprutats på väggar
och tak har ungefär en till två månaders lång
verkningstid, fig. 6.
Genom jämförelse mellan de olika syntetiserade
föreningarnas konstitution och det sätt på vilket
de verka, synes det möjligt att komma fram till
en viss uppfattning om sambandet mellan kemisk
konstitution och fysiologisk aktivitet. Härför
fordras emellertid också viss kännedom om hur
parasiterna eller insekterna äro byggda, deras
vanor etc., över huvud taget deras biologi och
fysiologi.
De fordringar man generellt ställer på
insektsmedel äro att de skola vara 100 %-igt effektiva
och på parasiten eller insekten antingen verka
som kontaktgift, maggift eller andningsgift eller
som en kombination därav; vidare skola de ha
ingen eller mycket ringa giftighet för
varmblodiga djur, för människor och även för växter;
de skola lätt kunna finfördelas eller spridas när
det gäller utvärtes parasiter och vara lätta att
inta eller bringa i för intagning lämplig form,
och ej förstöras i måge och tarm när det
gäller invärtes parasiter; de få slutligen icke
angripa ömtåliga slemhinnor eller i övrigt verka
irriterande, och böra helst vara fria från
obehaglig lukt. Ett oeftergivligt villkor är sålunda
giftigheten för parasiten. Vissa medel äro bäst
ägnade att angripa andningsmekanismen
(andningsgift) , andra upptas lättast genom
slemhinnor och liknande vävnader och verka därför
kraftigast när de förtäras av skadedjuret
(maggift), andra åter äro effektivast om de få tillfälle
att upptas av eller tränga igenom parasitens eller
insektens yttre vävnadsskikt (kontaktgift).
Genom parasiternas olika byggnad och känslighet
och även levnadssätt och de olika medlens olika
verkningssätt uppstå sålunda variationer av de
vägar på vilka parasiterna eller insekterna kunna
angripas.
Som förut nämnts är DDT ett kontaktgift. För
att förstå verkningarna av kontakt- respektive
maggifter och även andningsgifter är det sålunda
viktigt att känna till insekternas byggnad. Man
skiljer på sugande eller stickande och gnagande
insekter. Den förra typen av insekter t.ex.
bladlöss, sticka in sina i allmänhet till ett rör utdragna
mundelar i cellvävnaden och suga ut den
näringsrika växtsaften. De förtära alltså ingenting av ett
på bladytan liggande gift, varför ett maggift i
detta fall ej har någon effekt. Den senare typen
däremot, t.ex. skalbaggar och fjärillarver, förtär
bladen direkt och får därför in en eventuell
giftbeläggning på ytan av växten i
mag-tarmsyste-met. Arsenik exempelvis är maggift, medan
nikotin är ett kontaktgift. Dessa förhållanden
utesluta naturligtvis ej, att många kontaktgifter även
kunna verka som maggift och omvänt. För att
förstå verkningssättet hos ett kontaktgift måste
man känna till hur giftet kan komma in i
parasitorganismen. Detta sker genom att kontaktgiftet
diffunderar genom insektens kitinäggvitepansar,
vilket ytterst är uppbyggt av en tunn lamell,
epikutikula. Innanför denna ligger ett tjockare
kitinlager och därefter kommer den levande
vävnaden med de nervösa organen och acceptorerna
för sinnesintrycken. Dessa kunna ofta förmedlas
genom borst- och sinneshår, fig. 7. För att ett
Fig. 7. Tarser
med slaka
resp. genom [-DDT-påver-kan kramp-ställda sugskivor.-]
{+DDT-påver-
kan kramp-
ställda sug-
skivor.+}
|liflig|
llilliil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
