Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 14 april 1945 - DDT, det nya insekts- och parasitmedlet, av E Askelöf och B Gullfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/// april 1945
433
kontaktgift skall vara verksamt fordras, att
kiti-net skall lösas eller ingå förening med
giftsubstansen eller ock, att det mellan kitinlamellarna
befintliga lipoidskiktet upplöses. Giftet bör alltså
vara lipoidlösligt eller lipoidlösande. Är detta ej
förhållandet, resorberas ej substansen och
effekten uteblir.
Studerar man DDT:s formel kan man se, att
föreningen innehåller en triklormetylgrupp, som
kan anses motsvara kloroformens typgrupp.
Kloroform är känt för sin fettlösande förmåga. Den
löser lätt nervlipoiderna. Den grupp i
DDT-mole-kylen, som således förmedlar giftets inträngande
i insektskroppen är
I
Cl-C-Cl
!
Cl
En möjlig väg, att nå fram till nya ännu
effektivare kontaktgifter, skulle ligga i, att man
försöker införa andra lipoidlösliga grupper i det för
parasiten giftiga klorbensolsystemet, eventuellt
även i andra som insektsgifter förut kända
föreningar.
Av ovanstående framgår, att en som kontaktgift
verkande insekticid substans bör till sin kemiska
konstitution uppfylla följande villkor för att få
god effekt:
den skall innehålla en eller flera radikaler som
göra substansen giftig, "toxiska radikaler";
den skall innehålla en eller flera radikaler som göra
substansen lipoidlöslig, "lipoidlösande radikaler".
Finnes icke den lipoidlösliga radikalen är en i och
för sig giftig substans overksam, ty giftet förmår
icke att tränga in i den väl skyddade
insektskroppen. I DDT tjänstgör triklormetylgruppen som
lipoidlöslig radikal och resten av molekylen,
klorbensolsystemet, som gift. Det är sannolikt att
DDT ej är sista ordet utan ännu effektivare
preparat kunna mot bakgrunden av ovannämnda
teorier med säkerhet erhållas. Nya föreningar av
dylik typ äro också föremål för våra
undersökningar.
Framställning
DDT är relativt enkelt att framställa. Det
erhålles genom omsättning av kloral och klorbensol
i närvaro av svavelsyra som kondensationsmedel
enligt reaktionsschemat, fig. 8. Tekniskt sker
framställningen så, att man behandlar en
blandning av klorbensol och kloral, som erhålles ur
kloralhydrat, med överskott av koncentrerad
svavelsyra. Blandningen omröres kraftigt och
efter någon stund inträder en häftig reaktion,
varvid temperaturen stiger avsevärt för att sedan
långsamt sjunka till begynnelsevärdet.
Omröringen fortsättes, tills massan utkristalliserat som
en gröt. Det hela uthälles i vatten och bildad
produkt avfiltreras. Den erhållna råsubstansen
omkristalliseras ur alkohol och utkristalliserar
CC13 • CH (OH)2 H* S°4 CCI3 • CHO + H20
2 Cl-/
Cl-
+ CCI3 • CHO
\ H Cl
H2 SO4
Cl__/ \/
C-C-C1+H20
I
Cl
Fig. 8. Framställningsschema för DDT.
som färglösa vackra nålformiga kristaller. Dessa
tvättas och torkas.
Här i Sverige har framställningen av själva
DDT-substansen upptagits bl.a. av
läkemedelsfabriken Pharmacia. Hela syntesen kan baseras
på helt svenska råvaror, nämligen sprit, bensol,
klor och svavelsyra.
Kemiska och fysiologiska egenskaper
DDT utgöres av färglösa, glänsande nålformiga
kristaller med en svag aromatisk lukt och utan
smak. Det är så gott som olösligt i vatten men
lösligt i sprit, bensol, eter, aceton, paraffinolja,
tetralin. sesamolja, olivolja m.fl. organiska
lösningsmedel. Det har lågt ångtryck och har därför
ringa tendens att avdunsta i motsats till
exempelvis diklorbensol.
Smältpunkten är 107—108°C. Vid längre tids
kokning med alkoholisk kalilut övergår
diklor-difenyltriklormetylmetan under avspaltning av
klorvätesyra till diklorfenyl-dikloretylen med
smältpunkten 89°C. Denna reaktion har intresse
ur den synpunkten att en kvantitativ bestämning
av DDT baseras på den. Reaktionen förlöper på
det sätt fig. 9 visar.
över DDT:s inverkan på invärtes parasiter äro
även experimentella undersökningar i gång. För
att preparatet skall kunna användas internt,
fordras dock först och främst kännedom om dess
giftighet för varmblodiga djur. På Fysiologiska
Institutionen i Uppsala nyligen gjorda
undersökningar visa, att tålbar dos för hund. katt och
kanin är ca 0.1 g,kg kroppsvikt, medan dödlig
dos (DL 50) för kanin är ca 0.35 g/kg kroppsvikt.
Man får dock räkna med en viss variation för
olika djurarter. Woodard anger giftighetsgränsen
0,15—0 75 g,kg för olika djur. Omräknas dosen
0,1 g/kg på människan i förhållande till
kroppsytan, skulle detta motsvara en tålbar dos av
2,1 g/kg lör fullvuxen människa. Dessa siffror
avse DDT både i form av substans, emulsion och
oljelösning och tillförsel genom magslang.
Utländska undersökningar uppvisa liknande
CCh
"V
-Cl W/\_/~cl
+ KOH—> CH +H2O + KCI
ci x<( y~~ci
Fig. 9. Omvandling av DDT till diklorfenyldikloretylen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
