Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 5 maj 1945 - Transduktorn som mättekniskt hjälpmedel, av S E Hedström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 maj 1945
523
ten 2 ti, då en hel period genomlöpts. Av
symme-triskäl får man, att ventilens spärrspänning är
lika med belastningsspänningen.
Transduktorikurvan i fig. 18 a gäller för en
transduktor sammanbyggd av element enligt fig. 17.
Belastningsströmmen är som synes inte enbart
bestämd av styrströmmen, utan även
växelspänningens storlek har en viss betydelse. Om
transduktorn förses med ytterligare en
likströmslind-ning, som ger ett konstant amperevarvtal, erhålles
en kurva enligt fig. 18 b. Med detta amperevarvtal
kan kurvan godtyckligt parallellförflyttas i x-led.
I fig. 18 c visas några uppmätta
transduktorkur-vor. Transduktorelementets magnetiseringskurva
är här lika den som angivits på fig. 4. I fig. 18 d
har kurvskaran, fig. 18 c, parallellförflyttats
genom det extra amperevarvtalet, som har på
visst sätt gjorts beroende av växelspänningen, så
att spänningsvariationer kompenseras.
En förstärkare av det beskrivna slaget lämpar
sig kanske bäst till att förstärka en mätstorhet
eller skillnaden mellan en mätstorhet och en
normalstorhet vid automatisk reglering. Där är ju
oftast lineariteten av underordnad betydelse, och
transduktorn kan därför utnyttjas bättre i fråga
om förstärkning och snabbhet.
En förstärkare, som bättre fyller de anspråk
man vanligen ställer på en dylik, visas i fig. 19.
Två lika transduktorer Tdx och Td\> äro i
förhållande till belastningen kopplade mot varandra, så
att belastningsströmmen utgöres av skillnaden
mellan transduktorernas avgivna ström.
Styrlind-ningen är så vänd att den ena transduktorn styres
upp medan den andra styres ned. Genom denna
koppling erhålles en polariserad förstärkare, som
är linjär även omkring origo.
Diagrammet återger uppmätta förstärkarkurvor
lör kopplingen vid användning av
transduktor-element med ringkärnor (d t= 46/30, h <= 8,
transformatorplåt). Lineariteten blir som synes starkt
f0.0’ 44000 fo-b*9000 f0.c=1600 fo-ä.500
Fig. 19. Polariserad transduktorförstärkare; upptill
koppling, nedtill uppmätta förstärkarkurvor.
beroende av förstärkningen. Ingångseffekten i
punkt a är ca 10 ’3 W. Tidskonstanten rör sig
vid den minsta förstärkningen om tiondels
sekunder och vid den högsta om sekunder.
Litteratur
1. Lamm, U: Transduktorer. Asea T. 31 (1939) s. 18—31.
2. Lamm, U: Transduktorn, en pånyttfödd medlem av de elektriska
apparaternas familj. Tekn. T. 70 (1940) s. 189—193.
3. Lamm, U: The transductor with special reference to
transductor-control of rectifiers. Stockholm 1943.
4. Hedström, S E & Krabbe, U H: Den kopplingstekniska
uppbyggnaden av transduktorregulatorer. Asea T. 36 (1944) s. 146—161.
Fig. 18. Den
självmagnetise-rade transduktorns
karakteristiska kurvor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
