Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 5 maj 1945 - Demonstrationsapparater i radioteknik, av Bengt Svedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524
TEKNISK TIDSKRIFT
Demonstrationsapparater i radioteknik. För den
bredare undervisningen i radioteknik, framför allt för militärt
bruk, ha under senare år i England och USA utvecklats
vissa demonstrationsapparater. Principen för dessa är att
man gör funktionen hos olika kopplingar och steg synlig
och hörbar. I stället för att vid en diodlikriktare använda
50 p/s växelström, använder man en av en handdriven
generator alstrad 1 p/s växelström, varigenom
strömpulse-ringarna kunna följas av visares utslag. I stället för att
använda låg- eller högfrekvens vid en triodförstärkare,
användes likaså en av en handdriven mekanisk generator
alstrad frekvens. När då signalen pålägges, komma visarna
att röra sig fram och tillbaka, så att eleven får det visuella
intrycket av växelspänning. Vid normal frekvens kan sedan
den varierande spänningen själv åskådliggöras på en
katod-stråleoscillografs skärm.
För att göra de olika delarnas plats synlig, placeras
dessa i själva schemat, om detta är utbrett över en stor
trätavla, fig. 1. Denna visar demonstrationsapparaten för
diodlikriktning, bestående av en panel, på vilken är
ingraverad den schematiska kopplingen för
helvågslikrikt-ning, med några av de verkliga delarna monterade på ett
sådant sätt, att de skapa ett nära samband i elevens minne
mellan schemat och de verkliga delarna.
Denna demonstrationsapparat för diodlikriktning
användes nu så, att först pålägges normal 50 p/s växelström,
varvid den likriktade spänningen kan avläsas på
voltmetern. Amperemetrarna i anodledningarna hinna
visserligen ej med, men i stället tillkopplas oscillografen med
hjälp av två strömbrytare. På skärmen synes då den
pulserande utspänningen. Tas ett rör ut synes motsvarande
kurva vid halvvågslikriktning. Dessutom kan man koppla
oscillografen till den pålagda växelströmmen och se
dennas ursprungliga kurvform.
Sedan repeteras denna demonstration i långsammare takt
Den handmanövrerade roterande strömbrytaren
tillkopplas, varigenom vid en frekvens av 1 p/s strömvariationerna
genom dioderna kunna avläsas på milliamperemetrarna
Man ser hur dioderna bli omväxlande positiva eller
negativa med hänsyn till varandra. Jämföres indikeringarna på
milliamperemetrarna med de på voltmetrarna, får man en
uppfattning om de två diodernas push-pull-verkan.
Principen för denna demonstrationsapparat består
sålunda i, att dels använda handvriden generator för
alstrandet av låg frekvens, dels använda oscillograf för att göra
strömvariationerna vid normal frekvens synliga. Denna
princip med handvriden generator kan även användas t.ex.
för att visa en triods verkningssätt vid
spänningsförstärkning, fig. 2. över huvud taget är det lämpligt att repetera
förloppet vid mycket låg frekvens i sådana fall, där man
vill framhäva skillnaden mellan växelström och olika slag
av pulserande likström — samt visa var det finns
växelström i kopplingen.
Användningen av katodstråleoscillografen är motiverad
Fig. 1. Demonstrationsapparat för diodlikriktning.
nästan överallt där det gäller att visa kretsars och
kopplingars funktioner. Varje sådan förklaring leder till en
diskussion av vågformen. Anodströmsvariationerna i en
klass-C förstärkare, förekomsten av övertoner,
frekvensmultiplikation och speciellt modulation innebära
operationer på själva vågformen hos den radiofrekventa vågen.
Fastän dessa fenomen kunna uttryckas på flera olika
sätt — i form av momentan spänning, ström eller effekt —
är sammanfattningen av alla sådana uttryck själva
vågens form.
Vid användning av oscillografen för att visa olika slag
av modulering eller annat fenomen sammanhängande med
den radiofrekventa vågen uppträda två problem. För det
första, eftersom det är önskvärt att visa själva denna
våg, är det nödvändigt att använda en frekvens tillräckligt
låg för att falla inom området för vipp-oscillatorn till
oscillografen. Detta betyder i allmänhet mindre än 30 000 p/s.
För det andra är det önskvärt vid demonstrerandet av
moduleringen att visa ej enbart den radiofrekventa vågen
utan även åtminstone en hel ljudenvelopp. Detta erfordrar
att förhållandet mellan radiofrekvens och tonfrekvens ej
är för stort, högst 15—20 : 1. Därför bör man för
demonstration av moduleringen bygga en sändare med ordinära
kopplingar för en frekvens av ca 20 kp/s jämte tillhörande
mottagare för denna frekvens.
För att visa hur en sändare eller mottagare är uppbyggd
av olika huvuddelar eller steg kan man bygga en
demonstrationspanel, fig. 3, vilken består t.ex. av de olika stegen
i en sändare: oscillator, modulator, effektförstärkare,
mikrofon. De olika stegen äro var för sig helt
färdigkopp-lade samt på baksidan av panelen förenade med varandra
av ledningar. De olika stegen i sändaren och mottagaren
Fig. 2. Demonstrationsapparat för funktionen hos trioder. Fig. 3. Enheter för demonstration av radiomottagare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
