Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 2 juni 1945 - Radioutrustning för trafikflygplan, av Frank Hammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 juni 1945
627
instrumentet är emellertid starkt dämpat, och
vidare är magnetsystemet så utbildat, att
instrumentets känslighet snabbt avtar med växande
utslag åt endera sidan. Visarens resulterande rörelse
framgår schematiskt av cl. Instrumentets
utslagsriktning blir alltså beroende av riktningen på den
första av de alltid parvis uppträdande impulserna.
När den andra impulsen kommer befinner sig
visaren på grund av den stora dämpningen
fortfarande långt från mittläget. Instrumentets
känslighet är därför så låg att visaren endast reagerar
obetydligt.
Lång- och kortvågssändare
I enlighet med det förelagda programmet har
stationen utrustats för sändning med ca 100 W
antennkretseffekt inom frekvensområdena 270—
545 kp/s och 2,7—17,5 Mp/s. Lång- och
kortvågssändarna äro i elektriskt avseende skilda, vilket
innebär viss reserv om fel skulle uppstå på den
ena sändaren. De äro emellertid hopbyggda till en
enhet, och gemensamt kraftaggregat användes,
eftersom samtidig sändning på lång- och kortvåg
ej förekommer. Normalt trafiksätt är för båda
sändarna omodulerad telegrafi (A 1) men
därutöver kan man på långvåg sända modulerad
telegrafi (A 2) och på kortvåg telefoni (A 3).
De fordringar som haft mest ingripande
avgörande på sändarnas uppbyggnad avse
betjä-ningsmöjligheterna. Det föreskrevs nämligen, att
långvågssändaren skulle utrustas med minst fem
och kortvågssändaren med minst åtta fasta
frekvenser. Frekvensomkoppling skulle kunna ske
snabbt och utan risk för misstag.
Att driva betjäningsenkelheten så långt, att
frekvensomkoppling kunde ske med ett enda
handgrepp, visade sig innebära stora nackdelar,
antingen i form av ökad vikt och volym eller i
form av en komplicerad motordrift. Den valda
metoden för frekvensomkoppling, som är lika för
båda sändarna, innebär därför tre handgrepp.
Däremot äro alla möjligheter till felinställningar
praktiskt taget uteslutna. Själva sändaren instäl-
FREKVENS
Fig. 9. Principschema för långvågssändare.
les genom att frekvensväljarratten ställes i ett av
åtta möjliga lägen, vardera svarande mot en fast
inställd frekvens; därefter snurrar man på
fre-kvensinställningsveven. tills en spärr snäpper in
och definitivt låser inställningsaxeln.
Antennav-stämning sker därefter med hjälp av en särskild,
vid sidan av sändarstativet anbragt
manöverenhet. Man snurrar på en vev, tills antennström
erhålles. Veven ombesörjer automatiskt såväl
områdesomkoppling som kontinuerlig avstämning
inom områdena.
Långvågssändare
Frekvensområdet är här så litet, att det kan
täckas i ett enda band. Tillräcklig
frekvensstabilitet kan vidare uppnås utan användning av
kristallstyrning. Dessa omständigheter medge en
mycket enkel uppbyggnad.
Som framgår av det förenklade principschemat,
fig. 9, är sändaren utförd i två steg. Styrsteget är
elektronkopplat och variometeravstämt.
Vario-meteravstämningen medger val av betydligt lägre
L/C-förhållande i styrkretsen än som av praktiska
skäl skulle varit möjligt vid
kondensatoravstäm-ning. Det låga L/C-förhållandet innebär god
frekvensstabilitet. Styrsteget är aperiodiskt kopplat
till effektsteget, vilket i sin tur är kopplat över
en aperiodisk transformator till den
matarled-ning, som leder till antennavstämningsenheten.
Denna anordning är tämligen ovanlig och har
valts för att slippa ensning av styrstegets och
effektstegets kretsar, vilket med anledning av
vario-meteravstämningen skulle stött på svårigheter.
Den aperiodiska transformeringen synes
emellertid ej innebära några nackdelar.
Transformatorns primärinduktans bildar i själva verket med
rör- och egenkapaciteter en mycket flack
resonanskrets med topp ungefär mitt i
frekvensområdet, varför anodströmmen vid oavstämd antenn
hela tiden håller sig låg.
Kortvågssändare
Nödvändigheten att uppdela det stora
frekvensområdet i flera delband innebär här en stor
komplikation, eftersom de fasta frekvenserna
böra kunna förläggas oberoende av varandra i
godtyckligt delband. Vidare fordrade programmet
att sändarens styroscillator skulle kunna kopplas
om mellan kristallstyrning och självsvängning.
Den principiella uppbyggnaden framgår av
fig. 10. Styrsteget är elektronkopplat och täcker
ett enda frekvensområde 1,3—1,95 Mp/s. I
anodkretsen tas andra eller tredje övertonen ut. Av de
så uppkomna frekvensområdena tas i nästa stegs
anodkrets ut antingen grundton, andra
överton eller tredje överton, så att de slutliga
frekvensområdena motsvara 2, 3, 4, 6 eller 9 gånger
styrkretsens område. Detta innebär kontinuerlig
täckning från 2,6 till 17,55 Mp/s. Effektsteget går
som rak förstärkare. Samtliga kretsar äro ensade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
