Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 30 juni 1945 - Nyheter inom flyginstrumenttekniken, av Sven Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1945
737-
Nyheter inom flyginstrumenttekniken
Civilingeniör Sven Malmström, Stockholm
Om man försöker överblicka den utveckling,
som ikriget framtvingat inom
flyginstrumenttekniken, kan man ganska väl urskilja några
allmänna tendenser. Den första går som en röd
tråd genom all flyginstrumentutveckling och
innebär en strävan att befria
flygplanbesättningen från den direkta manövreringen och
övervakningen av motorer och flygplan. I den mån denna
strävan lyckas, kan man antingen minska den
erforderliga besättningen eller också kan
besättningen ägna sig åt andra uppgifter, t.ex. militära
eller navigatoriska. Tendensen leder till att
många instrument utvecklas eller kompletteras
till regulatorer, som automatiskt reglera de
storheter, som de tidigare instrumenten endast
uppmätt.
De instrument, som inte kunna ersättas eller
kompletteras med regulatorer, synas utvecklas
till en uppbyggnad, som visserligen ofta är mer
komplicerad än tidigare, men som i gengäld gör
dem lättare att sköta eller mera användbara.
En annan tendens är övergången till elektriska
instrument. Sålunda ha de mekaniska
termometrarna nästan helt försvunnit och ersatts med
elektriska, och utvecklingen synes gå åt samma
håll för manometrar, varvräknare och
gyro-instrument.
Ytterligare en märklig tendens är att
elektronröret accepterats som ett tillförlitligt
konstruktionselement och därmed öppnas givetvis nya,
rika utvecklingsmöjligheter. Före kriget var
elektronrörets användning i flygplan begränsad till
Föredrag vid Svenska Teknologföreningens årsmöte den 24 maj 1945.
DK 621.317.39 : 629.135.05
radioutrustningen. På de flygande fästningarna,
som dock icke höra till de absolut modernaste
flygplanen, har elektronröret anförtrotts så
viktiga uppgifter som den automatiska styrningen,
kursindikeringen i den viktigaste kompassen och
inställningen samt regleringen av
förkompres-sionstrycket.
Elektriska fjärröverföringar
För att mäta t.ex. bränsletrycket på en
flygmotor har man tidigare brukat dra en rörledning
från mätstället vid bränslepumpen till en
manometer i instrumentpanelen. Detta förfarande har
stora nackdelar. Det är svårt att vid monteringen
få ledningen tät. En läcka kan lätt uppkomma
under flygningen, särskilt i instrumentet, och
medföra brand- och förgiftningsrisk.
Man har därför under kriget i stor utsträckning
övergått till elektriska fjärrinstrument. Ett
sådant består av två delar: givare och täljare.
Givaren, som fästes vid mätstället, innehåller ett
mätande organ, t.ex. ett bourdonrör, samt en
sändare i en elektrisk fjärröverföring. Det
mätande organet ställer om sändaren, vilken
överför mätvärdet till en mottagare i täljaren, där
det indikeras. Dylika elektriska fjärröverföringar
ha använts i manometrar, termometrar,
varvräknare, lägesindikatorer och kompasser av olika
slag.
Selsynöverf öring
Det vanligaste systemet för elektrisk överföring
är selsynsystemet, som är allmänt bekant, t.ex.
från sin användning inom sjöfarten. De selsyn-
Fig. 1. Selsynelement för flygplan; diametern är ca 35 mm
(Bendix).
Fig. 2. Kopplingsschema för Desynn-överföring (Smiths
Aircraft Instruments).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
