Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 14 juli 1945 - Industriell användning av torv, av Alexander Meyer - Gasverken som råvaruleverantörer till läkemedelsindustrin, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(77
TEKNISK TIDSKRIFT
ning och fysikaliska egenskaper äro myckel olika,
beroende på torvens ålder, dess sort och sättet
på vilket den värmebehandlats samt ugnarnas
konstruktion. Så är t.ex. utbytet av lågmolekylära
fenoler, karbolsyror, kresoler, som utgöra
huvuddelen av tjärans sura beståndsdelar, beroende av
humussyrorna och ligninets mängd i den
ursprungliga torven. Sådana komponenter ge
upphov till lågmolekylära fenoler. Däremot ger
cellulosan upphov till den egentliga tjäran och
högmolekylära fenoler.
Destillation av torvtjära är en relativt omständlig
operation. Vanligtvis innehåller tjäran större eller
mindre mängder av fasta partiklar,
härstammande från torven och bestående av fritt ikol saml
aska, som vid torrdestillationen förflyktigas med
tjärångorna. Dessa partiklar ha förmågan att vid
tjärångornas kondensation absorbera
vattendroppar på sin yta och ge upphov till en synnerligen
stabil och ofta mycket besvärlig emulsion. Man
har här ett fall, då de fina stoftpartiklarnas
betydelse visar sig särskilt utpräglad som
kondensationskärnor. Avvattning av sådan tjära genom
dekantering även efter lång tids uppvärmning är
en mycket svår uppgift. Centrifugering eller an
vändande av apparater, byggda för olika
stötmot-ståndsprinciper, ge sällan tillfredsställande
resultat, då tjärans specifika vikt ofta ligger ganska
nära vattnets. På grund av detta är det av
synnerligen stor betydelse att redan vid torvens
destillation verkställa kondensationen av flytande
produkter på ett sådant sätt, som medger uttagning
av i möjligaste mån vattenfri tjära. Vattnets
närvaro i tjäran medför störningar i
destillationsprocessen och förorsakar överjäsning av tjäran,
särskilt när destillationen utföres i
diskontinuerliga anläggningar under vakuum.
Det är vanligt att tjäran genom destillation
uppdelas i flera fraktioner. Fraktionsuppdelningen är
givetvis specifik och beroende av många faktorer
såsom tjärans sammansättning, rådande
efterfrågan på produkter, konjunktur och
marknadspriser. Som exempel för fraktionsupptagning av
paraffinhaltig tjära, som innehåller hög halt av
fasta paraffinkolväten, kan nämnas följande
bensin- och lysfotogenfraktion med
temperaturintervaller 80—180°,
fenolfraktion — |karbolsyra, metoxylhaltiga
fenoler — (180—240°),
brännolja för dieselmotorer o.d. (240—285°),
paraffinfraktion — fasta paraffiner — (290—
345°),
pannbrännoljor och smörjoljor (345—400°),
beck.
En del torvtjäror, paraffinbasiska tjäror, äro
rika på fasta paraffiner och växer, vilkas halt
ofta överstiger 30—40 %. Andra äro synnerligen
rika på sura beståndsdelar. Sådan tjära innehåller
litet eller föga mängd paraffin. Nästan samtliga
tjäror innehålla mer eller mindre mängd pyredin-
baser, ättiksyra osv., varför det är av synnerligen
stor betydelse att kunna behärska destillationen
så, att fenoler och pyredinbaser icke övergå i
odestillerbara komplexföreningar. Högmolekylära
fleratomiga fenoler äro ytterst känsliga för värme
och polymeriseras lätt i närvaro av vissa
katalysatorer. Därför bör destillationen utföras vid
lämpliga betingelser såsom destillation med
vattenånga som matarånga och högt vakuum. Det är
icke tillrådligt att vid diskontinuerlig destillation
använda destillationsblåsor större än 3—4 m3.
Av det anförda framgår, att man ur torven på ett
eller annat tekniskt sätt kan utvinna värdefulla
produkter. Det är vanligt, att inkomsterna för
flytande destillat vid fabriker, som syssla med
torvförädling, väl kompensera alla utgifter, som
äro förbundna med tillverkningen.
Litteratur
1. Muhlert, F & Drews, K: Technische Gase, ihre Herstellung
und ihre Verwendung, Leipzig 1928.
2. Ginsburg, D B: Gasogeneratornie Ostanovski (Anläggningar för
generering av fasta bränslen) bd 1 och 2, Moskva 193G.
3. Trenkler, H R: Handbuch der Gaserei mit und ohne
Neben-produktgeiveiserung, Berlin 1923.
4. Rawbush, N E: Modern Gas Producers, London 1923.
5. Muhlert, F & Gwosdz, I: Die Leuchtgas und Wassergasindustrie,
Halle, Saale 1920.
6. Green, S J: Industrial Catalysis, London 1928.
7. Ipatieff, V: Catalytic reactions at high pressiires and
tempera-tures, New York 1937.
8. Lochanskij, I I: Grunderna för utbränning au koks och
utvinning av biprodukter, Leningrad 1937.
9. Pavlov, A: Masugnsdrift med torv som bränsle, medd.
Vetensk-Akad., Moskva 1931.
10. Tjekin, K: Masugnsdrift med syreanrikad blästerluft, medd.
Vetensk.-Akad., Moskva 193G.
11. Gratjevskij, M H: Gasifikacia mestnich. topliv (Gasgenerering
av làgvärdigt bränsle), Moskva 193G.
Gasverken som råvaruleverantörer till
läkemedelsindustrin. Som bekant utgöra gasverkens biprodukter vårt
viktigaste utgångsmaterial vid syntes av aromatiska
föreningar, och de äro därför av största betydelse för
läkemedelsindustrin. För närvarande använder denna framför
allt bensol, toluol, xylol, naftalin, pyridin och ammoniak,
men det synes möjligt att även andra föreningar, såsom
^-picolin och ammoniumrodanid kunna få en viss
betydelse.
Ur bensol erhålles främst acetanilid och acetylsalicylsyra,
under det att toluol ger kloramin, och naftalin över
ftal-syra eller ftalsyreanhydrid en del röntgenkontrastmedel,
t.ex. tetrajodfenolftaleinnatrium och natriumjodhippurat.
Pyridin är ett av utgångsmaterialen för en av de viktigaste
sulfonamiderna. Xylol användes som sådant för
parasit-bekämpning men ger även i form av klorerade xylenoler
utmärkta desinfektionsmedel.
Acetanilid är ett febernedsättande medel, men det har sin
största betydelse som utgångsmaterial vid framställning av
sulfonamider. Genom sulfonering med klorsulfonsyra
erhålles nämligen acetylsulfonilsyraklorid, kallad sulfoklorid,
som utgör det ena ledet vid framställning av moderna
kemoterapeutika. Med ammoniak ger sålunda sulfokloriden
sulfanilamid, som är det först upptäckta av dessa
läkemedel; med aminopyridin erhålles sulfapyridin, med
amino-tiazol sulfatiazol osv.
Slutligen må nämnas, att en av K-vitaminerna erhålles ur
metylnaftalin, som nu renframställes av Stockholms
gasverk, samt att försök pågå, att ur /J-picolin framställa
nikotinsyra, som ingår i B-vitaminkomplexet (Sv.
Gasverks-fören. Årsbok 1944). SHI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
