Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 22 september 1945 - Sammanlagring av varaktighetsdiagrm, av Arne Bergholm - Järnvägarnas biltrafik - Statens Väginstituts inventeringar av naturliga vägmaterialförekomster, av Gunnar Schill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 september 1945
1041
under 5,7 + 4,35i= 10,05 h, motsvarande en
sannolikhet av *^ ’—0,42 i hela dygnets
fördelningskurva.
Tusen elektriska spisar
Det har förut betonats i denna uppsats, att man
vid sammanlagringsräkningar genom att
försumma korrelationen mellan två eller flera
förbrukningar kan erhålla mycket missvisande
fördelningskurvor. Detta förhållande skall nu till sist
belysas med ett exempel.
I ett samhälle voro 1 000 elektriska spisar
installerade. Man fann genom studium av
effektförbrukningen i några på måfå utvalda spisar,
att tiden mellan kl. 24 och kl. 6 kunde uteslutas
från beräkningen, då det visade sig, att spisarna
under natten ytterst sällan voro påkopplade.
Vidare fann man, att fördelningskurvorna i stort
sett voro desamma, samt att
korrelationskoefficienten var q = 0,2. Under tiden kl. 6 till 24 var
medelvärdet 1 kW och spridningen 0,8 kW.
Totala effektförbrukningen för alla spisarna
kan anses ha en "normal fördelning" med
medelvärdet
jx\= 1 000 kW
och spridningen, jfr ekv. (3),
ø = 0,8 Vi 000(0,2 -999+ 1) = 360 kW
Sannolikheten för en effektförbrukning, som är
större än 1 000 + 1,28 • 360i= 1 460 kW är 0,1.
Elektricitetsverket måste räkna med att kunna
distribuera ett sådant effektbelopp.
Om man i stället hade antagit, att
effektförbrukningen i en spis vilken som helst var oberoende
av effektförbrukningen i de andra spisarna, så
hade man funnit att medelvärdet blivit
;u!= 1 000 kW
och spridningen
a = 0,8 V’1000 = 25 kW
Med dessa siffror för ögonen torde man analogt
räknat med en toppeffekt av ca 1 032 kW. Felet
i den på detta sätt beräknade toppeffekten skulle
således uppgått till 30 % och felet i
spridnings-värdet 25 kW till 93 % av verkliga värdet
(360 kW).
Av detta exempel framgår tydligt, att
sammanlagringsräkningar ofta bli någorlunda
tillförlitliga först sedan hänsyn tagits till korrelationen.
Införandet av korrelationskoefficienten innebär
således en förbättring, och denna kan ernås utan
nämnvärd ökning av räknearbetet.
Järnvägarnas biltrafik. De svenska järnvägarna
be-drevo i fjol biltrafik på en sammanlagd längd av 20 848
km. Statens Järnvägars linjelängd uppgår till 8 483 km.
Fordonsparken omfattade vid årets slut 1 358 omnibussar
med 47 763 platser och 338 lastbilar. Driftöverskottet efter
avsättningar till förnyelsefonder uppgick till 2,8 Mkr.,
motsvarande ca 8 % på anläggningskostnaden (MT 13/6 1945).
Statens Väginstituts inventeringar av naturliga
väg-materialförekomster (grusinventeringar) 1933—1944, av
Folke Regnmark. Statens Väginst. Medd. 72, Stockholm
1945. 43 s., 28 fig. 2 kr.
Inventeringarna avse i första hand att kartlägga
förekomsten av lämpliga material till grusvägarnas slitbanor.
Numera omfatta emellertid undersökningarna utom
grusförekomster även bindjord till grusslitlager, lera till
ler-grusmassa, sten till bituminösa beläggningar, sand till
betong samt undersökning av grusbanans sammansättning
och beskaffenhet på viktigare vägar.
Resultaten av undersökningarna äro i första hand
värdefulla för det statliga vägväsendet, men resultaten kunna
givetvis vara av intresse även för exempelvis
byggnadsindustrin.
Hittills ha inventeringar slutförts i åtta län, nämligen
Norrbottens (12 vägdistrikt), Stockholms (2 vägdistrikt),
Örebro, Södermanlands, Kronobergs, Hallands,
Kristianstads och Malmöhus län. Fältarbeten ha vidare utförts i
Jämtlands, Västmanlands, Uppsala och Blekinge län samt
påbörjats i Östergötlands län.
Förf. ger först en allmän geologisk orientering om de
jordarter, som användas till väghållningen, och om deras
bildning. Här beskrives sålunda hur under inverkan av
istidens mäktiga ismassor sådana viktiga mineraljordarter
som morän (pinnmo), isälvsgrus och isälvssand samt
is-havs- och issjösediment (lera och mjäla) bildats. Vidare
omnämnas de efter istidens slut bildade jordarterna, de
postglaciala havs(sjö)sedimenten (svallgrus och lera). I
samband härmed lämnas uppgifter om jordarternas
sammansättning och egenskaper med hänsyn till deras
användning som material för grusvägsunderhåll.
Därefter följer en redogörelse för inventeringsarbetet,
som består av fältundersökningar och
laboratorieprovningar, varefter en sammanställning av de erhållna
undersökningsresultaten sker.
Fältundersökningarna grunda sig på uppgifter, som
inhämtas från vägförvaltningarna, avseende förekomsten av
olika materialfyndigheter, uppgifter om vägar eller
områden där stort behov av väglagningsmaterial föreligger,
uppgifter om vägar som äro svåra att underhålla m.m.
Med ledning av de erhållna uppgifterna undersökas i
första hand sådana fyndigheter för vilka
förhandsuppgifter lämnats. Därjämte inriktas arbetet på att i områden
där fyndigheter med lämpligt material äro fåtaliga
uppsöka nya fyndigheter.
Sedan fyndigheternas geologiska typ, storleksordning,
lättbrutenhet, belägenhet m.m. bestämts, tas lämpligt
antal prov ut för vidare undersökningar på laboratoriet. Utom
de mera vanliga undersökningarna av pinnmo- och
grusförekomster bli numera även lerfyndigheter föremål för
undersökning, varvid huvudvikten lägges vid att uppleta
förekomster där lera, lämplig för användning till
lergrus-massa, kan erhållas. Fordringarna på sådan lera äro, att
den skall vara styv och uppfylla vissa krav på den
mineralogiska sammansättningen. Styvhetsgraden kan lätt
bestämmas genom "utrullningsprovet", varvid fordringarna
på en till lergrusmassa lämplig lera äro, att leran skall
kunna rullas ut till en tråd tjocklek av 1,5—1 mm. Endast
sådana leror bli därefter föremål för
laboratorieundersökningar, vilka alltid äro nödvändiga för bedömande av
lerans lämplighet.
I arbetet ingår även systematisk undersökning av
grusvägbanans aktuella beskaffenhet och sammansättning på
viktigare vägar. Med ledning härav utarbetas planer för
de undersökta vägarnas underhåll, varvid man syftar till
att ernå den bästa grussammansättningen.
Laboratorieprovningarna avse följande ändamål:
1. Undersökning av grus- och moränprov med avseende
på deras lämplighet till slitlager av grus. I samband
härmed undersökes även grusbaneprovernas sammansättning.
Det viktigaste provet är härvid undersökning av
materialets kornfördelning genom siktning. Med ledning av un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
