- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 75. 1945 /
1079

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 6 oktober 1945 - Elektrotekniken vid Statens Järnvägar, av Th. Thelander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 oktober 1945

1079

registrerings- och manöverledningar, tillhörande
de elektriska bandriftanläggningarna.
Anordningen är icke helt tillfredsställande, i det att den lätt
kan störa den kapacitiva balansen i
telefonsystemet, men av ekonomiska skäl har den måst
tolereras. I den mån den växande telefontrafiken
kräver nya förbindelser, kommer det emellertid
att övervägas, om dessa icke först och främst
skola åstadkommas på så sätt, att alla ledningar
i telefonkablarna reserveras för telefoni och att
signalväsendets och bandriftens
svagströmsledningar inrymmas i särskilda, för dem
gemensamma kablar.

Elektrisk bandrift

Den elektriska bandriften har låtit så mycket
tala om sig, att den, åtminstone utifrån sett, torde
ha undanskymt den övriga elektrotekniken vid
SJ. Bandriftanläggningarna äro också i
förhållande till verkets elektrotekniska anläggningar av
andra slag helt dominerande. Detta framgår av
nedanstående tabell, avseende förhållandena vid
utgången av år 1944.

Anläggningsvärde
Mkr.

Bandriftanläggningar .................. 360

Telefonanläggningar .................. 46

Signalanläggningar .................... 43

Frågan varför man elektrifierar bandriften torde
vid detta laget ha blivit så grundligt ventilerad
och uttömmande besvarad, att den knappast
skulle behöva vidröras. Ändock kunna måhända
några påpekanden vara av visst intresse för det
fortsatta resonemanget.

Om tillgången på bränsle vid ångdrift och pà
elektrisk energi vid eldrift är obegränsad,
bestämmas de båda driftformernas möjligheter
huvudsakligen av ång- resp. ellokens egenskaper. En
uppfattning om dem ger fig. 10, i vilken anges
data för två lok med ungefärligen samma effekt,

Fig. 10. Jämförbara ellok, SJ lok litt. D, vikt 80 t,
tim-effekt 2 000 hk, och ånglok, Nohab 2-8-2, vikt 149 t (vid
halva förråd), maximieffekt 1 820 hk.

Fig. 11. El-
respektive ånglokets egenskaper
med likvärdig
effekt, båda för
snällt ågsdrif t.

båda byggda för snälltågsdrift. Det ena loket är
ett ånglok av senaste utförande, projekterat av
Nohab för de turkiska statsbanorna. Det andra
är SJ elektriska standardlok av år 1925 med den
högre effekt, som infördes år 1936, litt. Dk.

Man ser av bilden, att ångloket är ofantligt
mycket mera voluminöst än elloket och att det väger
ungefärligen dubbelt så mycket som detta. Ändå
har ångloket något mindre effekt än elloket.
Vikten per hk är för de båda loken 81,6
respektive 40 kg.

Om lokens egenskaper i tjänst kan man bilda
sig en uppfattning genom att studera de i fig. 11
angivna diagrammen. Ur dem kan bl.a. utläsas,
att en vagnvikt av 600 t i 10 °/oo stigning kan
framföras av elloket med en balanserad hastighet
av 64 km/h, medan hastigheten i ångdrift under
enahanda förutsättningar stannar vid 42 km/h.
Omvänt gäller, att om fordringarna på hastighet
i 10 0/ oo stigning sättas vid t.ex. 67 km/h, elloket
förmår framföra en vagnvikt av 500 t, ångloket
endast 310 t. Elloket är alltså mycket effektivare
än ångloket. Dettas andel i tågvikten blir också
betydande, särskilt vid stor hastighet. Vid en
balanserad hastighet av 67 km/h och 10 °/oo
stigning utgör ånglokets vikt icke mindre än 36 %
av den framförbara totala tågvikten, medan
el-lokets stannar vid 14 %.

Jämförelsen kan fullständigas genom studium
av lokens prestanda under olika
lutningsförhållanden. För ett land med kuperad terräng som
vårt äro emellertid lokens egenskaper vid gång
i stigningar av nära nog utslagsgivande betydelse.
Det väsentliga är icke att under kortare stunder
och i gynnsam terräng kunna hålla en hög
maximihastighet utan att uppnå en god medelhastighet.

Eftersom transport- och restiden i regel är
improduktiv är en hög medelhastighet av stort
värde. Den medför emellertid också direkta
vinster. Genom hög medelhastighet uppnås nämligen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:44:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1945/1091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free