Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 20 oktober 1945 - TNC: 22. Några ordpar, av J W - Insänt: Mekanistsynpunkter på kraftenheten, av Mats Bäckström, Mårten Blomqvist, Torsten Widell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1156
THiKNISK TIDSKRIFT
bör eljest kallas material, medel, ämne e.d., t.ex.
ledningsmaterial, kylmedel, kylvätska, isolerande ämne. Man kan
i en behållare ha icke kylmedium utan kylmedel, men
detta kan bli använt som det kylmedium — eller lika
gärna kylmedel — som omger och kyler en varm kropp.
Medium är ett ord som bör användas med största
sparsamhet.
Meter — mätare. Som efterled i benämningar för
mät-don av olika slag förekommer än det ena, än det andra
av dessa ord, och ibland efterlyses skillnaden mellan dem.
TNC får då framhålla att det i stort sett här rör sig endast
om en stilfråga. Är förleden av svensk karaktär passar
-mätare bäst som efterled, eljest -meter, t.ex.
hastighetsmätare, takometer (för rotationshastighet); tryckmätare,
barometer; ytmätare, planimeter. Inom elektrotekniken har
-meter huvudsakligen kommit att betyda mätdon som
mäter ögonblicksvärden, t.ex. amperemeter, frekvensmeter,
medan -mätare fått betyda mätdon som integrerar med
avseende på tiden, t.ex. kilowattimmätare. Denna skillnad
kan ej tillämpas på alla tekniska områden. J W
Insänt
Mekanistsynpunkter på kraftenheten
Ur en skrivelse från professor M Bäckström till K.
Tekniska Högskolans lärarekollegium av den 11 maj 1945:
"önskvärt vore, att vi på Tekniska Högskolan,
åtminstone på en och samma fackskola, såsom mekaniska
avdelningen, använda samma måttsystem i de olika
läroämnena.
Situationen nu är synnerligen brydsam genom det
fastlåsande, som nu gjorts och ofta understrykes av
Mynt-och Justeringsverket, att med ett kilogram avses massan
hos prototypen, och att beteckningen härför är kg. Detta
är i lag fastställt av Kungl. Maj. 1934. Inom mekaniska
fackskolan, och jag förmodar även inom Väg och Vatten,
avses vid all undervisning med ordet kilogram, förkortat
kg, jordens dragningskraft på t.ex. 1 liter vatten. Detta är
sålunda numera olagligt. Man förordar i Mynt- och
Justeringsverket användandet av ordet kilogramkraft (kgf)
eller kilogrampond (kp) men ser helst införandet av
new-ton (n) såsom kraftenhet. Vilken kraftenhet skall
användas på Kungl. Tekniska Högskolan?
övergången till massenhet såsom kilogrambeteckning
kommer enligt mitt förmenande att för mekanisterna vålla
samma eller större svårigheter än övergången från tum
till metersystemet. Jag tager ett exempel här nedan och
använder kilogram e= massenhet. Vad är trycket av en
vätskepelare, som är H m, om massans spec. vikt (vikt
enligt T.N.C. i= massa) e= y kg/m8. Massan per m2 blir yH
kg/m2. Denna har emellertid ej rätt dimension för ett
tryck. För att få rätt dimension skola vi multiplicera med
g dvs. vi få trycket till
gyH kg/m2 • m/sek2
Med kraftenheten 1 kgf = g
sek2
erhålles sålunda trycket i kgf/m2 till
— yH:— yH kgf/m2
I verkligheten ha vi sålunda ett reduktionstal av 1 mellan
kg och kgf, vilket tal dock ej är dimensionslöst.*
Svårare blir det, om vi skola uppklara sådana saker som
Reynoldska talet, i vilket kinematiska viskositeten ingår.
Denna storhet är ju den till mediets täthet hänförda visko-
* Reduktionstalet är här 1 medan i andra fall såsom i
nedanstående PM:s punkt 17 reduktionstalet blir annorlunda.
siteten. Får man nu i tabeller veta, att vattnets täthet är
1 000 kg/ms, uppstår väl lätt felaktigheter.
Vi äldre veta, hur vi skola förfara, men hur skola de
yngre förstå detta? Hur skola de förstå, att i den eller
den läroboken eller uppslagsboken avses med kg jordens
dragningskraft, medan i den och den boken massan
avses. Det blir säkert en svår tid vid övergången. Det rör
sig icke här om petitesser, såsom g:s variation på olika
breddgrader, utan om felaktigheter, som kunna uppstå
genom utelämnandet av en division eller multiplikation
med g.
De på mekaniska liksom även på väg och
vattenbyggnadssidan använda strömningsformlerna äro beroende av
vilket system som användes. Skola nu formlerna
omarbetas, skola vi omarbeta våra ångtabeller och våra
entropi-diagram. Vem bekostar detta och när skall omläggningen
ske? Eftersom enligt TNC ord såsom vikt, mängd, täthet
äro synonyma med massa, blir det ej mycket över för att
fixera, att man avser jordens dragningskraft. Det enda
ordet för detta är visst tyngd."
Ur en PM av professor M Bäckström, daterad 7 juni
1945 och överlämnad till dr T Swensson, K. Mynt- och
Justeringsverket:
"1. Vår tekniska benämning kilogram (kg) för kraft får
enligt Mynt- och Justeringsverket ej användas, utan
ordet kilogram med beteckningen kg skall vara
måttet för massenheten.
2. Eftersom samtliga i Sverige använda, svenska och
tyska läroböcker och även uppslagsböcker, som äro
avsedda för personer, arbetande inom mekaniska
facket och sannolikt även inom väg- och
vattenbyggnadsfacket samt skeppsbyggnadsfacket, använda
sedan decennier tillbaka ända fram till 1944 just
beteckningen kg, utläst kilogram, för kraftenheten,
måste nödvändigtvis mycket stora komplikationer
uppstå, när tabeller etc. nu komma att utarbetas med
beteckningen kg för massan.
3. Ur den synpunkten är det därför för säkerhetens
skull rent pedagogiskt absolut nödvändigt, att i
tabeller i nya uppslags- och läroböcker beteckningen kg
ej införes.
4. Man kanske undrar, varför vi hittills kunnat
undvika sammanblandning av kg-massan och kg-kraften.
Detta beror på det förhållandet, att i ingen mig
veterligen förefintlig uppslagsbok fram till åtminstone
1935 beteckningen kg i tabellverk och dylikt avsett
massan, utan har massan avsetts, har man alltid fått
en varning, därigenom att massan räknats i
gramenheter, dvs. med beteckningen g. Genom att nu med
Giorgisystemet mass-kg kommit i förgrunden,
uppstår som sagt större fara än förut.
5. På grund av den svenska lagen 1934, som säger, att
kg ej längre får användas såsom kraft, måste vi
införa en ny enhet för kraften, och därvid kan
följande diskuteras:
kilogramkraft (kgf), kilopond (kp), newton (n).
6. Att införa kgf såsom kraftenhet anser åtminstone jag
vara olämpligt, ty varför skall man draga med
benämningen kg, då man just vill undvika
sammanblandning mellan de olika ’kilogrammen’, och stor
fara uppstår vid dimensionsprövning, i all synnerhet
som de olika systemen byggande på kg som massa
t.ex. för moment alltjämt felaktigt anger
dimensionen kgm.
7. Beträffande kp må följande framhållas. Är det
verkligen lämpligt med en så fingerad normalacceleration
som 9,80665 m/s2? Varför ej Paris’s 9,81 eller 9,80?
Kommer verkligen U.S.A. och de anglosaxiska
länderna att acceptera kp, som är tyskt?
8. Riskera vi icke att snart få införa newton? Är det i
så fall lämpligt att göra ett mellansteg genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
