Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 50. 15 december 1945 - Bakom Luftwaffes kulisser, av G V N
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 december 1945
1379
lasten var 1—2 t; med ytterburna bomber minskades farten
med ca 95 km/h. Som landningsbroms användes’ fallskärm.
Arado 234 C är en experimentbyggd version av
föregående med fyra EMW 003 motorer i par under vingen.
Stigfarten var 1 100 mmin, maximifarien 878 km/h på
6 000 m och flygtiden 40 min med fullt pådrag samt
85 min med 60 % påd:ag.
Junkers Ju 287 anses vara det första reaktionsdrivna
tunga bombplanet i luften men var blott
experimentbyggt. Det är ett mittvingat monoplan med 25° omvänd
pilform och noshjul. Spännvidden var 20 m, vingytan
58,4 m2. Det avsågs ursprungligen för två Jumo012 eller
BMW 018. Under väntan på, att dessa typer skulle bli
färdiga, flögs det provisoriskt med följande kombinationer:
fyra .lumo 004 med total dragkraft 3 630 kp, maximifart
700—780 km h på olika höjder;
sex BMW 003 med total dragkraft 4 800 kp och
maximifart 785—820 km/h;
fyra Heinkel-Mirth 011 med total dragkraft 5 200 kp,
maximifart 800—830 krnh.
Med 3 000 kg bomblast var räckvidden 1 900 km,
maximifarien 865 km/h på 5 000 m. Maximal bomblast var
4 500 kg. Aggregaten monterades under vingen.
Fa-tsiff-rorna synas avse 16 t flygvikt, medan normal flygvikt
uppges till 21.5 t. Den senare siffran ger vingbelastningen
368 kg/m2, vilken förefaller osannolikt hög.
Messerschmidt Me 262 var ett seriebyggt jaktplan med
två Jumo 004 B aggregat direkt under vingen och
noshjul: maximifarten var 850 km h på 9 000 m. Topphöjden
var 12 000 m och flygtiden 95 min.
Heinkel He 162, "Volksjäger", fig. 2, var ett högvingat
monoplan med endast 7 m spännvidd, BMW 003 motor
på ryggen, stabilisator i V-form med fenor vid ändarna,
noshjul och katapultstol. Maximifarten var ca 840 km’h,
landningshastigheten 190 km/h(!) och topphöjden 12 000 m.
Bland projekt, mer eller mindre långt framskridna, kunna
följande nämnas:
Messerschmidt Me 163 B var nästan en vingplantyp
(rudimentär stjärt med fena och sidroder) med Walter HWK 509
raketaggregat drivande från stjärtspetsen. Motorn, fig. 3,
vägde endast 160 kg och utvecklade en reaktionskraft av
140 kp vid havsnivå. Bränslet var vätesuperoxid och hydro
zoniumhydroxid, vilka vid blandning även i mycket små
mängder blevo högexplosiva, varigenom påfyllningen blev
synnerligen riskabel; allt spill vid påfyllning av den ena
komponenten måste blåsas bort med tryckluft innan
man fick börja handskas med den andra.
Bränsleförbrukningen var 435 kg/min, och bränsleförrådet utgjorde drygt
hälften av planets totala flygvikt, 4 t med två 30 mm
automatkanoner. Flygtiden med motor var endast 4.5 min,
men i gengäld var stigtiden till 9 000 m endast ca 2,5 min(!).
Maximihalten var 890 km/h. Som landningsställ användes
en indragbar skida.
För att få längie flygtid utvecklades varianten Me 160 C,
som var försedd med ett dubbelaggregat där den större
motorn gav 1 600 kp och den mind:e, avsedd för
marsch-fart, 300 kp; båda kunde användas tillsammans för snabba
accelerationer. Totala flygtiden kunde genom den bättre
bränsleekonomin ökas till 12 min vid en fart av 950 km/h
Fig. 2. Heinkel He 162 "Volksjäger".
Fig. 3. Walters reaktionsmotor HWK 509.
på 4 000—12 000 m höjd. Båda planen voro avsedda för
lokalt försvar.
Junkers vingplan var ett bombplan på
konslruktionssta-dium. Spännvidden var 24 m, vingytan 120 m2,
sidoförhållandet 1 :4,8, flygvikten 35—38 t, vingbelastningen
290—317 kg’m2, maximifarien 1 000 km/h, räckvidden
6 000 km. Det hade trävinge och melallkropp, fyra
Heinkel-Hirlh-aggregat med total diagkraft 5 200 kp vid
havsnivå, placerade på vingen utskjutande över bakkanten.
Belägg för prestandasiffrorna saknas.
Horten 18 vingplan, bombplan avsett för fyra Jumo 004
eller BMW 003 aggregat med en total dragkraft av 3 200—
3 600 kp vid havsnivå. Spännvidden var 30 m, vingytan
165 m2, sidoförhållandet 1:5,8, normal flygvikl 30 t,
maximiflygvikt 34 t, bränslevikt 13,6 t, vingbelastning
182—206 kg’m2. Beräknade prestanda äro ej angivna men
farten antagligen mycket hög.
Bachem BP 20 (Nätter), fig. 4, var ett projekt av ganska
besynnerligt slag, bestående av ett litet raketdrivet
monoplan, vars stjärtparti med raketmaskineriet kunde frigöras
och sjunka till marken med fallskäim. Den kraftigt
pansar-skyddade föraren sitter framför vingen med god sikl över
den låg nosen, som innehöll 33 raketprojektiler för
när-anfall. Drivaggregatet, en HWK 509, gav maskinen en
maximifart av över 1 000 km h på 5 000 m. Med hjälp av extra
startraketer uppnåddes den oerhörda stighastigheten av
11 000 m/min; accelerationen på föraren säges dock ha
hållit sig under 2,5 g. Planet var avsett för lokalförsvar.
Sedan föraren, som blott hade något tiotal minuter under
effekt på sig, hade avfyrat raketknippet skulle han
tydligen över lämplig plats lämna planet med hjälp av
katapultsits, varvid samtidigt del väidelulla stjärtpartiet
lossades, dalade ned med fallskärm och kunde tillvaratas.
Resten av planet (av mycket enkel och billig konstruktion)
fick störta. Av landningsställ syns på bilder intet spår;
föimodligen skulle starten ske från något slags bana.
Projektet verkar alt vara ett "humaniserat"
självmordsplan à la .laponaise och är ett tydligt symptom på, hur
förtvivlat tyskarna mot slutet av kriget sökte efter utvägar
att bekämpa de allierades bombare.
.lättebombplan förkastades av det tyska flygmilitära
tänkandet. Emellertid provflögs i december 1942 ett
sådant från Messerschmidt, Me 264, avsett tör bombning av
Fig. 4. Bachem BP 20 "Nätter".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
