Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 5 januari 1946 - Modern amerikansk portalstolplinje, av B R - Jämförelse mellan olika telekanalsystem för kraftledningar, av B R - Amerikansk storkraftanläggning med gasmotorer, av B R - Elvärmning av gjutskänkar, av B R
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
\ TEKNISK TIDSKRIFT
regel fördelaktigast att åstadkomma det erforderliga låga
jordmotståndet på detta sätt.
De övriga utgående linjerna från stationen i Medway
äro utförda med järnstolpar och ha avsevärt lägre
isola-tionsnivå. För att förhindra att exceptionellt höga
överspänningar komma in i stationen från den nya
trästolp-linjen har använts en lägre isolation i inledningen till
stationen. Antalet isolatorelement i kedjan är minskat till
sju och kedjorna äro försedda med ljusbågsringar i både
övre och nedre änden. Genom den lägre
överslagsspänningen ökas naturligtvis sannolikheten för överslag, men
det anses att de utlösningar, som kunna följa härav, icke
nämnvärt kunna försämra statistiken för linjen i dess
helhet. I andra änden är linjen förbunden direkt till en
sfparkopplad transformator med omsätlningen 115/69 kV.
Denna är av modernt utförande med hög stöthållfasthet
och den är dessutom skyddad av överspänningsavledare,
som för att ge bästa skydd för lindningarna äro anslutna
mellan faserna och transformatorlådan.
På grund av linjens höga isolationsnivå har man fått ägna
särskild uppmärksamhet åt att få tillräckliga avstånd till
alla främmande föremål. I förhållande till närbelägna
linjer med lägre spänningar eller telefonledningar har
genomgående tillämpats ett minimiavstånd av 4,5 m.
Ljusbågsringar ha monterats i nedre änden av
isolator-kedjorna som skydd mot radiostörningar. Däremot ha
ljusbågsringarna ej ansetts motiverade som skydd för
isolatorkedjorna vid överslag. Linjesträckningen fastlades
med hjälp av en flygkarta, som upptogs med en kamera
med 12" lins. Den använda skalan var 1" = 800’ och
fotograferingen skedde från en höjd av 2 900 m.
Fotografierna upptogos med en inbördes överlappning av 60°
longitudinellt, varigenom en stereoskopisk bild kunde
erhållas. Linjesträckningen inlades sedan på en hopfogad karta,
som åstadkoms genom förstoring av negativen till skalan
1",= 400’.
Linjen har, sedan den färdigställdes i december 1941,
drivits under två åsksäsonger utan att någon utlösning
förekommit (Amer. Inst. Electr. Eng.). b r
Jämförelse mellan olika telekanalsystem för
kraftledningar. Flertalet av existerande
högfrekvensförbindel-ser på kraftledningar arbeta med amplitudmodulering. När
antalet förbindelser behöver utökas, uppslå ofta
svårigheter alt få plats för nya kanaler i ett redan överbelastat
frekvensspektrum. Vid överföring på längre sträckor kan
dessutom dämpningen bli besvärande slor. Detta gäller
särskilt, när det finns många förbikopplingspunkter på
överföringssträckan. I de fall, då störningsnivån är hög,
hjälper det ej att öka den utmatade effekten. Dessa
svagheter hos amplitudmoduleringssystemet ha vänt
uppmärksamheten mot två andra överföringsmetoder,
frekvens-modulering och enkelt sidbandssystem. Med
frekvcns-modulering erhålles en lägre störningsnivå än med
amplitudmodulering. Vinsten i detta hänseende är emellertid
proportionell med bredden på frekvensspektrum och ernås
endast på bekostnad av utrymme i den disponibla
bandbredden. Vid frekvensförhållandet 1 ger
frekvensmodule-ring jämförd med amplitudmodulering en vinst av 4,8 db
i förhållandet mellan signal- och störningsnivå, men
samtidigt kräver frekvensmoduleringen för någorlunda
distorsionsfri överföring en minst 50 % större bandbredd
än amplitudmoduleringen.
Systemet med enkelt sidband innebär en mera direkt
lösning av de ovannämnda svårigheterna med
amplitudmoduleringen. Sänkningen av störningsnivån åstadkommes
här genom att hela den överförda effekten användes för
telesignalerna och genom att denna effekt koncentreras
till ett smalt frekvensband. Med hälften så stor bandbredd
ger sidbandssystemet en vinst av 9 db jämfört med
amplitudmoduleringssystemet och detta med en effekt lika med
maximieffekten för den amplitudmodulerande signalen.
Frånvaron av kontinuerlig bärvåg hos sidbandssystemet
möjliggör ibland användning av samma frekvenser för
olika ändamål, vilket ytterligare minskar utrymmesbehovet
1 frekvensspektrum. Likheten med
amplitudmoduleringssystemet gör, att systemet med enkelt sidband ofta kan
införas för befintliga förbindelser, som arbeta med
amplitudmodulering (El. Engng 1945 h. 5). BR
Amerikansk storkraftanläggning med gasmotorer.
För aluminiumtillverkning fordras riklig tillgång på billig
kraft, varför fabrikerna i allmänhet förläggas i närheten
av större vattenkraftstationer. Elt undantag utgör en stor
anläggning i sydvästra USA, där kraften produceras med
68 förbränningsmolorer. Av dessa äro 18 på vardera
2 650 kW och de övriga på 850 kW. Den totala effekten
är alltså ca 90 000 kW. Drivmedlet är naturgas, som finnes
på platsen. I de större motorerna insprulas dessutom råolja
för att underlätta tändningen. De sistnämnda motorerna,
som äro niocylindriga och av tvåtaktstyp, kunna utan
större ändringar även användas för ren dieseldrift
(Elektr.-Wirtsch. 1944 h. 9). BR
Elvärmning av gjutskänkar. Den bränslebrist, som för
närvarande råder i de flesta länder, har på många områden
givit impulser till nya förfaringssätt, som sedan visat sig
så överlägsna äldre metoder, att de med säkerhet bli
bestående även sedan bränsletillförseln åter blivit normal.
Här ett exempel från stålindustrin.
De gjutskänklar, som användas för transport av det smälta
järnet, måste värmas upp innan järnet tappas i. Detla har
i allmänhet tillgått så att skopan i omstjälpt läge värmts
över en öppen eld, ett förfaringssätt som vid
undersökning visat sig mycket oekonomiskt. För värmning av en 12 t
skopa åtgick 150—350 kg koks, vilket motsvarar minst
1 000 000 kcal och mer än 10 % av den värmemängd som
kräves för smältning och färskning av den stålmängd som
ryms i skopan.
I Schweiz har nu för detta ändamål konstruerats en
elektrisk skopvärmare, fig. 1. Den består av en sats
cylindriskt ordnade motståndselement, över vilka skopan
stjälpes. För styrning av skopan finnas kraftiga gejdrar. För
en 12 t skopa användas element på sammanlagt 100 kW.
Till anläggningen hör en kontrollutrustning, som möjliggör
noggrann övervakning av temperaturen, vilket minskar
riskerna dels för sprickbildning i skopan, dels för
avkylning av smältan. Under ett års drift har
energiförbrukningen per uppvärmd skopa varit 220 kWh eller 190 000
kcal, dvs. ungefär en femtedel mot förut (Elektr. Verwertg
1944/45 h. 4). BR
Fig. 1.
Elektrisk gjut-skänkvärma-re, 100 kW,
500 V, för
12 t skopa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
