- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 76. 1946 /
182

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 16 februari 1946 - De Havilland Vampire, av G V N - Reaktionsflyg på hangarfartyg, av sah

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182

\ TEKNISK TIDSKRIFT

Den korta flygkroppen, fig. 2, består av ett träskal —
balsa mellan fanerskivor — i två halvor med skarvar i
vertikala längdplanet, fästat vid tre kraftiga tvärspant.
Det bakersta spantet är brandsäkert och har på baksidan
ett utriggat fackverk, vid vilket Goblin-aggregatet är fäst
med fyra bultar. Spantet innehåller två kraftiga
tvärförbindningar, vilkas ändpunkter äro formade till fästbeslag
för vingens huvudbalk. Framför akterspantet ligger
huvud-bränsletanken, och framför denna sitter midskeppsspantet,
som tjänstgör som fäste för vingens frambalk. Så kommer
i riktning framåt ett rum för radio och
kanonammunition, förarens pansrade "ryggskott", förarrummet och
framför detta det främsta spantet i form av ett
frontpansarskott. Längst fram i den rundade nosen finns fästet för
noshjulbenet. Under golvet i förarrummet ligga fyra 20 mm
Hispano automatkanoner; på grund av den centrala
planeringen i planet kunna dessa skjuta parallellt utan
koncentration till visst träffpunktsavstånd.

Vinge, stjärtbommar och styrverk äro av metall med
bärande skal på spant eller spryglar. Vingen är starkt
tillspetsad mot ändarna både i fråga om djup och tjocklek.
Den har som sagt en huvudbalk (l-sektion) för
upptagning av vertikalkrafterna och en frambalk som dragdel
för upptagning av frontmotståndet. Konstruktionen består
för övrigt av långskeppsspryglar, baktill förenade med en
falsk vingbalk, och ett med tvärskeppsgående latter
för-styvat skal, allt av Alclad-metall. Framdelen av varje
stjärtbom är hopbyggd med vingen; fastsättningen av
bommens bakdel sker strax bakom vingkanten med hopbultade
flänsar. Vingskalet innanför bommarna är en enhet för sig
med inspektionslock för vingfästena. Vid framkanten av
varje vingrot är intaget för en lufttrumma till aggregatet;
trumman är dragen mellan skänklarna i den där klykade
framvingbalken i en båge inåt-bakåt till ett hål genom
akterspantet, där aggregatets luftintag tar vid.
Anmärkningsvärt är, att vingskalet vid roten mellan inre
intagskanten och flygkroppen är inbucklat, enligt den engelske
kommentatorn för att "skilja" gränsskikten vid
flygkroppen och vingen och hindra "läckning" från det förra till
det senare. Arrangemanget synes avse att förhindra
virvelbildning i intaget.

Landstället är mycket lågt med utåt-uppåt i vingen
invikbara huvudben och bakåt i kroppen invikbart nosben; alla
benen ha oljedämpad fjädring. Noshjulet är ej styrbart
utan följer rullriktningen automatiskt genom
eftersläpning; hjulfladder hindras genom ringsektionen, som har
en sadelformad fördjupning i mitten och av någon
anledning kallas Marstrand-typ. Landningsstället är mycket
lätt och dras in på 2,5 s. Indragningen sker med hydraulik
— som också används för klyvklaffar och luftbromsar —
från en motordriven pump med tryckmagasin, vars
maxi-mitryck är 180 kp/cm2. Reservhandpump finns till vänster
i förarrummet.

Styrledningarna bestå av kabel över trissor. I högra
skev-ningsrodret finns en servo-trimklaff för utbalansering av
skevningssystemet, och höjdrodret är försett med en
in-ställbar servo-trimklaff. På varje sidroder finns en liten
trimklaff, som ställes in på marken; vid den centrala
reaktionsdriften behövs ingen omställning i luften. (Vid

Fig. i. Motorinfästning.

"osymmetriska" skottskador får föraren tydligen söka klara
sig med sidrodren så länge han orkar.)

De fyra klyvklaffarna (ett par omkring varje stjärtbom)
kunna ställas på upp till 80° utslag, och de längre ut på
vingen placerade bromsklaffarna kunna fällas ut vid farter
upp till 800 km/h; dessa klaffar, fig. 3, äro vridbara
omkring en central axel och på så sätt aerodynamiskt
balanserade, så att blott ringa kraft behövs för omställningen
Vid hög fart är klaffarnas bromsförmåga ca 0,33 g.

Goblin-aggregatet är lätt åtkomligt för inspektion och
kan i sin helhet bytas på ungefär 40 min (se fig. 4)!
Modell I har tre inbyggda bränsletankar, en som nämnts
i kroppen och en i vardera vingroten bakom huvudbalken,
modell II ytterligare ett par vingtankar utanför
hjultrummorna. Dessutom kan man medföra ett par kastbara
tankar om vardera 227 eller 455 1 under vingen, tämligen
nära kroppen. Tillförseln sker med tryck till en
samlingstank under huvudtanken och därifrån till aggregatet; en
elpump finns som reserv för den motordrivna
tryckpumpen. Smörjoljetank saknas; den obetydliga oljekvantitet
aggregatet behöver förvaras i aggregatsumpen.

Varmluft till förarhytt och kanonrum kan fås via en muff
omkring sprutröret. Från och med exemplar nr 51 kommer
Vampire att förses med tryckhytt; en från aggregatets
hjälpmaskinväxel driven kompressor skall därvid
användas för att höja lufttrycket i förarhytten med 0,14—
0,18 kp/cm2 (Flight 20 dec. 1945). G v N

Reaktionsflyg på hangarfartyg. De såvitt känt första
försöken att med ett reaktionsdrivet plan och med
nos-hjulställ landa och starta från ett hangarfartyg har
nyligen utförts i England, varvid en Sea Vampire utfört
femton lyckade starter och landningar från den lätta

Fig. 1. En Sea-Vampire landar på ett hangarfartyg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:31:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1946/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free