Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 16 mars 1946 - Serieproduktion av flygplan, av Arne Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 mars 1946
• 259
På i princip samma sätt tillgår arbetet i övriga
strängar; det är bara takternas sammansättning
och antal, verktygs- och maskinutrustning som
varierar. I det följande skall några av de för
flygplanindustrin mest karakteristiska operationerna
beskrivas.
Tillskärningen av alla de tusentals plåtämnen
av varierande form, som så småningom skall bli
spant, spryglar osv., sker på det sätt som visas
i fig. 2. Utgångsmaterialet är lättmetallplåtar i
formatet vanligen 1 X 3,7 m, som läggs i paket
om 10 till 20. På detta plåtpaket placeras de
mallar, som skall ånge plåtämnenas form, så nära
varandra som möjligt för att nedbringa
materialspillet. Utskärningen sker med en tvåskärig 8
mm pinnfräs roterande med ca 20 000 r/m.
Fräsen förs för hand utefter mallarna, mot vilka
den styres av en styrhylsa.
Plåtfräsningen har visat sig vara en mycket
användbar metod för tillskärning av plåtämnen,
där stansning på grund av detaljernas storlek och
form icke kan komma i fråga. På grund av den
låga verktygskostnaden ger den en mycket billig
produkt vid de seriestorlekar, som kommer i fråga.
Mallarna kan nämligen tillverkas av vanlig
furu-plywood. Ett synnerligen svårlöst problem har
varit att få fräsverktyget att hålla för de
utomordentligt stora och komplicerade påkänningar
som uppstår vid matningshastigheter uppåt 3
m/min.
Plana plåtar med den lilla tjocklek som man
av viktsskäl tvingas att använda har mycket liten
förmåga att stå emot påkänningar som vill vecka
eller buckla dem. De måste därför uppstyvas, och
detta sker enklast genom att kanterna runt om
flänsas upp, lätthål kragas, sickor pressas in på
särskilt utsatta ställen osv. Alla dessa operationer
utföras förbluffande enkelt med hjälp av en
gummidyna och en press enligt en patenterad
metod, som Saab förvärvat ensamlicensen för, se
fig 3. Pressen ger ett tryck av 2 000 t och
gummidynan är fastskruvad i överdelen. På pressbordet
placeras pressblocken, tillverkade av vanlig
masonit, och med den form man vill ge detaljerna,
inklusive sickor, lätthålsförstyvningar osv. På
blocken lägges plåtämnena, fixerade av styrstift. Vid
pressningen tryckes blocken med sina plåtar djupt
in i gummit, och det därvid uppkomna trycket är
tillräckligt för att ge plåtarna blockens exakta
form. För att pressen skall kunna utnyttjas
rationellt, matas den med hjälp av fyra lösa plattor
av samma storlek som pressbordet och dragna av
en ändlös kedja. Då en platta med sina detaljer
befinner sig i pressen kan närmast föregående
platta plockas av och närmast efterföljande laddas
med detaljer.
I vissa fall användes pressförfarandet även för
själva utskärningen av plåtdetaljerna i stället för
den nyss beskrivna fräsningen. Blocken är i detta
fall stålskodda, och gummitrycket är tillräckligt
för utskärning av detaljerna utan att något
öververktyg behöver användas. Ett anmärkningsvärt
faktum är att gummidynan stoppar för
tiotusentals pressningar, innan den behöver "halvsulas"’.
Plåtdetaljer med stora dubbelkrökta ytor, t.ex.
motorplåtar, avgassamlare eller oljetankar, som
tidigare formades för hand, framställes numera
till billigt pris enligt en för flygindustrin speciell
metod, där verktygstillverkningen egentligen
spelar huvudrollen, se fig 4. På grund av den i
förhållande till bilindustrin blygsamma produktionen
i fråga om antalet likartade detaljer kan stål- och
tackjärnsverktyg icke komma i fråga. I stället
användes zink i underverktyget och bly legerat med
antimon i öververktyget. Zinken gjutes i vanlig
sandform efter en gipsmodell, som i sin tur utgör
ett avtryck av en trämodell eller en för hand
tillverkad originalplåt. Blyöverdelen gjutes direkt
i zinkdvnan, på så sätt fås full överensstämmelse
mellan dem. Verktyg framställda på detta sätt blir
billiga, då de kan smältas ned och användas på
nytt, när flygplantypen icke längre är aktuell.
Men att det är stora mängder metall som trots
detta konstant ligger bundna framgår av att en
sats gjutna verktyg till exempelvis Saab-18 i alla
versioner väger ca 300 t.
Efter putsning är verktygen färdiga att användas
i hejaren, där de gjutes och bultas fast på sätt
som framgår av bilden. Den i förväg tillskurna
mjukglödgade plåten placeras på underverktyget,
där den i svåra fall fasthålles av plåthållare av
stål eller plywood. Vid hejningen, som ofta måste
ske stegvis med handbearbetning och
maskin-glättning av plåten mellan slagen, erhålles en
mycket slät och måttnoggrann produkt. På detta
sätt framställes icke endast detaljer av lättmetall
utan även detaljer av krommolybdenstål och
rostfritt stål i tjocklekar upp till 2 mm.
Renskärning av de hejade ståldetaljerna utföres
genom smältsågning. Härtill användes en smält-
Fig. 4. Plåthejning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
