Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 23 mars 1946 - Moskvas metro, av Torsten R Åström och Stig Samuelson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 mars 19A6
289
Moskvas metro
Direktör Torsten B Åström och civilingenjör Stig Samuelson, Stockholm
Moskva, sedan den 14 mars 1918 efter
revolutionen åter Rysslands huvudstad, är även dess
största stad och den ur historisk synpunkt kanske
mest intressanta. Dess historia kan i hävderna
följas ända tillbaka till 1100-talet och tar fastare
form på 1300-talet, då staden med fästningen
Kreml som kärna på norra stranden av
Moskvafloden utgjorde en livlig handelsplats. Kring det
muromgärdade Kreml har sedan staden under
århundradena fram mot början av 1800-talet
tämligen koncentriskt vuxit ut med nya
stadsdelar, huvudsakligen på den norra flodstranden
men under senare tid även på den södra, omslutna
med nya befästningsringar av stenmurar och
jordvallar. Efter den stora branden 1812 under
Napoleonkriget, då större delen av staden
ödelades, vidgades ytterligare den yttre ramen vid
återuppbyggnaden, varvid de gamla
befästningsanläggningarna, såsom i många andra städer,
raserades och gåvo plats åt rymliga boulevarder.
Genom tillkomsten av järnvägarna i mitten på
1800-talet och senare spårvägarna samt inte
minst den påbörjade industrialiseringen kom
Moskva in i ett starkt utvecklingsskede med en
mera oregelbunden utvidgning av
stadsbebyggelsen på ytterområdena.
Folkmängden passerade i slutet på 1890-talet
miljonstrecket och uppgick vid tiden för förra
världskriget till nära 2 miljoner invånare inom
ett stadsområde, inräknat förstäderna, på något
över 10 000 ha. Under krigs- och revolutionsåren
minskade folkmängden till under en miljon för
att under 1920- och 1930-talen åter snabbt växa,
närmast som en följd av den mycket starka
industrialiseringen och den växande
centraladministrationen. År 1935 utgjorde folkmängden omkring
3,2 miljoner och 1940 nära 5 miljoner invånare.
Som för många andra storstäder ha krisåren
fört med sig en onormal, ytterligare ansvällning
av folkmängden, och för dagen uppskattas den
till omkring 6 miljoner invånare. I den sovjetryska
huvudstaden av i dag råder också stark trängsel,
och trångboddheten är utomordentligt stor.
Moskva omfattar nu en areal av 28 500 ha, men
den egentliga stadsbebyggelsen, inrymmande
huvuddelen av befolkningen, återfinns huvudsak-
Efter erfarenheter från studiebesök i Moskva september 1945 samt
uppgifter i Metrons femårsjubileumspublikation 1940, fackpress och
rysk dagspress.
DK 625.42 : 625.62
625.42 : 656.4
ligen inom en cirkel med ca 7 km radie, mätt från
en medelpunkt i stadscentrum vid Röda Torget
omedelbart öster om Kreml. Detta motsvarar
ungefär Stockholms stads inom
jurisdiktions-gränsen befintliga areal, som uppgår till runt
15 900 ha, varav 13 700 ha landareal. Som grova
jämförelsetal erhålles för Moskva i genomsnitt
ca 210 invånare per ha av hela stadsområdet och
för Stockholm ca 50 per ha (landarealen); för
Stockholm med undantag av Bromma,
Brännkyrka och Enskede blir motsvarande medeltal ca
135. För jämförelsen med Stockholm kan det
erinras om att 7 km cirkeln mätt från Gustav
Adolfs Torg i väster skär Abrahamsberg i
Bromma, i söder Tallkrogen i Enskede, i öster
Skärsätra på Lidingö och i norr Djursholm.
Stadsplanen för det inre av Moskva har fått sin
prägel av den koncentriska tillväxten och
kännetecknas i stort av de ringformiga boulevarderna
och de från olika väderstreck mot stadscentrum
vid Kreml inlöpande radiella gatulederna. Dessa
korsa numera, genom de under 1930-talet
vidtagna stora gatu- och platsregleringarna (fig. 1)
samt de kraftigt breddade broarna över
Moskvafloden, tämligen obehindrat tvärs igenom staden.
Bebyggelsen i Moskva består alltjämt till mycket
stor del av låga trä- eller stenhus, ofta inte mer
Fig. 1. Gorkigatan, den stora infartsleden från nordväst;
sedan denna bild togs 1936 ha de i fonden t.v. synliga
byggnaderna flyttats i sidled för ökning au gatubredden till 60 m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
