Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 23 mars 1946 - Teknik och religion, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 mars 19A6
301
ordning, som framgår ur kunskapen om plikten, om
människolivets mening och mål.
Under de senaste två hundra åren, då tekniken har gått
fram med sjumilasteg, har det nu inträffat, att
människorna, bländade av teknikens och vetenskapens triumfer, mer
och mer ha glömt att fråga efter sin plikt och efter
meningen med deras existens. De ha menat, att det räcker
med vetenskapen och tekniken; den vetenskapligt och
tekniskt bildade människan behöver icke ta den etiska och
religiösa frågan på allvar. Och vad har följden blivit?
Följden har blivit den oundvikliga: godtycke och
motsatsförhållanden. När människan inte frågar efter vad hon
bör göra, vad som är det goda, och inte frågar efter livets
mening och mål, då gör var och en som han vill och då
förlorar hans liv sin mening. Det är alltid så. Men det
nya, som kommer till i teknikens tidsålder — och det var
vårt första faktum — är den oerhörda kraftstegring, som
har gått hand i hand med denna meningslöshet och dessa
motsättningar mellan de stridiga viljeriktningarna.
Genom denna ökning av de krafter, som stå till människans
förfogande, framträder självfallet livets planlöshet och brist
på mål desto skarpare och medför desto fruktansvärdare
följder. Det tills vidare sista resultatet av detta godtycke
och av den därmed följande villervallan är det senaste
världskriget, detta som vi till skillnad från det första kunna
kalla det första totala världskriget. Det senaste, ännu icke
förverkligade men ingalunda osannolika resultatet kunde
vara och blir säkert, om inte en vändning till det bättre
inträder: fullständig tillintetgörelse av mänskligheten genom
den oerhört stegrade men fullständigt anarkiskt verkande
människokraften.
Av detta torde det vara klart, att ämnet religion och
teknik icke på något sätt är något långsökt, utan något
som tvärtom har trängt sig på oss genom mänsklighetens
utveckling.
Låt oss en smula tänka över det som här i raska drag
har tecknats. Skillnaden mellan tekniken som inbegreppet
av medlet och det etiska som inbegreppet av människans
plikt är obestridlig och står fullständigt utanför all
diskussion. Tekniken kan inte ånge vad jag bör vilja, den
kan blott uttala sig om hur jag skall kunna förverkliga
mina planer. Lika obestridlig är skillnaden mellan
vetskapen som kunskapen, om det som är, och religionen
som svar på frågan om livets mening och mål. Mellan
vetenskapen och tekniken å ena sidan och religionen och
etiken å den andra finns icke någon som helst motsats,
lika litet som det finns någon motsats mellan
ytdimensio-nen och djupdimensionen. Inom geometrin kan man
bortse från djupdimensionen men matematikern vet också att
det inte uppstår någon motsättning till den plana
geometrin, om djupdimensionen lägges till ytan.
Det finns alltså ingen motsättning mellan det
veten-skapligt-tekniska och det religiöst-etiska betraktelsesättet.
Den felaktiga uppfattningen, att det skulle finnas en
konflikt mellan de båda, är endast så till vida motiverad som
religionen ofta har uttalat meningar, som ha tillhört
vetenskapens område, och vetenskapen meningar, som ha
tillhört religionens område. Den som talar om motsättning
mellan vetenskap och religion talar lika dåraktigt som
den, som talar om en motsättning mellan planimetri och
stereometri. För en varelse, som endast känner till ytor,
måste naturligtvis stereometrin te sig som något
fullständigt obegripligt. Han måste, om det nu är möjligt för en
sådan tvådimensionell varelse, skaka på huvudet och säga:
"Av den där så kallade tredje dimensionen förstår jag
ingenting", men om det vore ett förnuftigt väsen, kunde
det heller inte ha något emot denna tredje dimension. För
det tredimensionella väsendet däremot är sambandet
mellan yta och djup något så att säga naturligt, ja, det skulle
till och med kunna uppfatta den andra dimensionen som
ett gränsfall av den tredje och den första som ett gränsfall
av den andra och skulle så komma fram till full klarhet.
Helt liknande är förhållandet mellan å ena sidan veten-
skapen och å den andra tekniken och religionen eller
etiken. För den människa, som är medveten om frågan
om plikten och om livets mening finns här ingen
motsättning, ja, inte ens någon svårighet. Han kan, för att
än en gång använda samma liknelse, till och med uppfatta
ytexistensen som ett gränsfall av den tredimensionella, den
religiösa. Som abstraktion har ytexistensen sitt berättigande
men som verklighet utgör den ett förnekande av allt det,
som dock i första hand skänker det mänskliga livet dess
helhet, dess mening, dess ordning, dess mål och dess
riktning. En människa utan religion är en människa, som har
förlorat djupdimensionen, en människa, som försöker atl
leva enbart som ytväsen, och detta försök måste
misslyckas. Hon misslyckas på så sätt, att här i ytexistensen,
i den religionslösa ytligheten det uppstår motsatser, som
inte existera, där den tredje dimensionen, djupets
dimension medräknas, ja, där man vet, att endast detta
tredimensionella är det verkliga.
Nu ha vi alltså gjort det påståendet att de
motsättningar, som ha förekommit i mänsklighetens historia och
särskilt i teknikens tidsålder, och som ha blivit så
tragiska, bero just därpå att människorna ha försökt att
leva tvådimensionellt, ytligt, i stället för tredimensionellt,
på djupet. Detta påstående vill jag nu i det följande belysa
en smula och begrunda.
Det faktum, att många av nutidens människor ha avstått
från att ställa den religiösa frågan eller att ta den på
allvar, är väl obestridligt, och vidare har det ju mycket
ofta förekommit att de därvid felaktigt ha åberopat sig
på vetenskapen och tekniken. Vad är följden?
Uppenbarligen den att man inte mera vet vad livets mening är
och alltså inte heller vad det sant mänskliga, vad
människans värdighet, hennes etiska uppgift är. Det etiska
förhåller sig till det religiösa liksom tekniken till
vetenskapen. Det etiska är "tillämpad religion" liksom tekniken
är tillämpad vetenskap. När människan inte har något
svar att komma med på den religiösa frågan, när hon
alltså inte längre vet varför hon lever, vad meningen med
hennes liv är, så förlorar hon också medvtandet om del
etiska människovärdet och den etiska uppgiften eller
plikten. Ordet "Du skall" blir för henne endast en tom
nyttoregel, slutligen enbart en konvention, som lika gärna
kunde vara något annat; den har förlorat sin
förpliktande kraft.
Men just detta är vad som under de sista två hundra
åren i stor utsträckning har inträffat. I samma mån som
människorna förlorade den religiösa tron, förlorade de
också alltmer och mer kunskapen om människovärdet,
kunskapen om den etiska uppgiften och samtidigt grep
godtycket alltmera omkring sig. Och, till följd av godtycket,
motsättningarna. Där var och en gör vad som passar
honom, upphör den sedliga ordningen och sönderfaller
mänskligheten i obundna atomer. Den bindande kraften
och den högre enheten som förpliktar alla och skänker
alla en gemensam ordning fattas. Nu kan man ju
visserligen invända, att godtycke och motsättningar och därför
krig bland människorna har funnits inte bara just nu utan
i alla tider, ja, även i tider då människorna till
övervägande delen voro religiösa. Man kan t.o.m. påstå att jusi
religionen har varit orsak till sådana motsättningar och
krig. Dessa invändningar tvingar oss att något mera
ingående ånge vad som menas med denna det etiskas och
religiösas djupdimension.
För det första veta vi ju att det inte bara finns en enda
religion utan många. Det betyder inte att det finns många
religiösa sanningar, att det på frågan om meningen med
den mänskliga tillvaron skulle finnas många riktiga eller
lika goda svar. Sanningen är alltid endast en och en, som
i sig själv är utan motsägelser. Hur kunna vi då veta,
vilken av de religiösa åskådningarna som är den riktiga?
Därpå kan jag nu endast i korthet svara detta enda. "Det
finns många religioner, men det finns blott en enda
religiös tro, som sätter likhetstecken mellan det etiska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
