Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 23 mars 1946 - Teknik och religion, av r - Reseberättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
TEKNISK TIDSKRIFT
religiösa, det i sanning mänskliga och det i sanning
gudomliga, nämligen den i vilken Gud ger sig till känna i den
sanna människan — kärlegens religion. Ty kärleken, som
där uppenbarar sig som Guds väsen, är tillika
mänsklighetens och sedlighetens högsta lag.
Härav framgår också svaret på de båda invändningarna.
Den motsats, som fanns även inom forntidens
mänsklighet, fanns där just därför, att antingen denna
uppenbarade gudssanning icke erkändes utan bestreds av andra
mänskliga åsikter, eller därför att de som kände till denna
tro icke verkligen läto sin vilja ledas av denna sanning.
Om människorna verkligen alla trodde på Guds kärlek och
toge denna tro på allvar, skulle motsättningarna försvinna.
Jag sade förut, att det etiska förhåller sig till religionen
liksom tekniken till vetenskapen. Liksom tekniken är
användandet av vetenskapen i praktiken, så är den äkta
kristna etiken förverkligandet av den sanna kristna tron,
av kärleken, som vi i tron erkänna som tillvarons
gudomliga grund och gudomliga mål. Det är självklart att där
denna tro förblir enbart teori, där kan den inte heller på
ett meningsfullt sätt gestalta den fria människans liv.
Om människorna visserligen tro på kärlekens Gud men
icke själva älska så som de tro, är tron icke sann och
saknar därför förmåga att genom kärlek övervinna de
motsättningar mellan människorna som komma av det
rådande godtycket.
Det tragiska med den moderna mänsklighetens
utveckling är att samtidigt som vetenskap och teknik ha skänkt
människorna en ny, okänd makt, dvs. möjligheten att
förverkliga sina mål, så har mänskligheten i förut okänd
omfattning försummat den religiösa frågan, den har glömt
eller föraktat trossanningen och därför blivit osäker i sitt
etiska vetande och vanmäktig i sitt etiska viljande. Även
förr i tiden fanns det gudlösa, och det fanns också sådana,
som visserligen trodde på Gud men som icke etiskt gjorde
allvar av denna sin tro. Och dock fanns det något, som
höll den västerländska mänskligheten samman, något som
stod över människorna, och som erkändes åtminstone av
det stora flertalet: sanningen om Gud och den däri
grundade etiska lagen. Även den som gjorde det onda visste
dock, att det var det onda, och den som var gudlös var
omgiven av en majoritet av människor, som med större
eller mindre kraft och klarhet erkände gudssanningen
Därför fanns det en gemensam övertygelse om rätt och
orätt, om gott och dåligt, heligt och profant och en
gemensam uppfattning om mänsklig värdighet och plikt. Det
fanns ett av alla mer eller mindre erkänt mål för det
mänskliga livet, en gemensam idé om innebörden av
tillvaron på jorden.
Denna gemensamma bärande grund, detta allt
sammanhållande band som åtminstone till en viss grad förenadt:
människorna — nämligen i den mån som den kristna
sanningen verkligen erkändes och verkligen omsattes i
gärning — denna den västerländska mänsklighetens
gemensamma nämnare är försvunnen, och kvar stå de enskilda
täljarna var och en med sin egen mening, sin egen
godtyckliga vilja. Varför det har gått därhän, vill jag här
inte närmare gå in på; så mycket är dock klart att denna
djupförlust icke var den nödvändiga följden av den större
kunskapen om ytan inom vetenskapen. Man skulle
mycket hellre kunna säga: människans vetande och kunnande
ha så stigit henne åt huvudet, att hon tror sig vara i
stånd att göra sig kvitt den religiösa frågan och ytterst
även de etiska förpliktelserna. Ju större människans makt
blev, desto mindre trodde hon sig behöva Gud, desto
mera höll hon sig själv för gud, desto mera påtagligt blev
för var och en hans egen vilja, hans eget himmelrike. Men
med himmelriket var det inte vidare bevänt, ty där var
och en uppfattar sin vilja som himmelriket, där blir den
enas vilja den andras helvete.
Vi ha under dessa senaste år av totalitär revolution fått
lära oss vad det blir av den människa som gör sig själv
till gud, som har förlorat känslan för människovärdet efter
att ha förlorat känslan för människans gudomliga
bestämmelse. Där människan förlorar känslan för den
gudomliga sanningen och därmed sinnet för människovärdet och
den etiska känslan, där kvarstår som socialt och politiskt
bindemedel blott våldet, där måste tvånget ersätta dc
etiska banden och statsmakten den religiösa vördnaden;
där finns intet utrymme för ande, frihet och äkta
gemenskap, där finns ingen plats för rättfärdigheten och
mänskligheten.
Men väl för tekniken. Och det är nu en gång den stora
faran i det nuvarande läget. Tekniken kan även den
fullständigt djuriska människan bruka, tekniken tjänar även
våldets och tvångets system. Därför går det så lätt därhän,
att tekniken, som varken är god eller ond utan neutral,
blir till ett medel för det ondas, det omänskliga
tyranniets makter. Det är det mest fruktansvärda, som man kan
tänka sig: de oerhörda maktmedel, som våra dagars
teknik ställer till människornas förfogande, i handen på
omänskligheten, nihilismen, tyranniet. Den totalitära
staten sådan den alltjämt består, även efter Tysklands fall
som stormakt, som teknokratisk diktatur — utrustad med
den moderna teknikens gränslösa krafter — det är väl
ungefär det, som i Nya Testamentet kallas Antikrists
välde; förbundet mellan den fullkomliga gudlösheten och
osedligheten å ena sidan och den högst utvecklade,
tekniska maktfullkomligheten å den andra. Må det nu vara
mig tillåtet att uttala ett personligt ord. Teknikerna
riskera måhända att blunda för faran med den totalitära
teknokratin, emedan i den teknokratiska staten tekniken
och de tekniska vetenskaperna hållas i hög ära och ha
glänsande chanser. Men må vi inte låta bedra oss!
Teknikens glänsande utveckling i den teknokratiska
totalstaten vederlägger icke på något sätt påståendet om denna
stats fullkomliga brist på andlighet, dess barbari och
gudlöshet. Den teknik, som ställer sig till förfogande för detta
vidunder, försyndar sig mot mänskligheten. Ja, den gör
sig till ett verktyg för tyranniet och omänskligheten, även
om det sker oavsiktligt eller rent av omedvetet.
Världen står i dag inför ett mera ödesdigert avgörande
än någonsin tillförne. Tack vare tekniken förfogar den
över krafter sådana som människan aldrig tidigare har
varit i besittning av. Dessa krafter äro i och för sig
neutrala, därför beror att på i vems tjänst de stå, om det är
det godas eller det ondas. Den västerländska
mänskligheten har under de senaste två hundra åren sjunkit allt
djupare ner i materialismen, i gudlösheten och därmed i
omänskligheten. Om den går vidare på denna väg, kommer
slutet att bli långt mera fruktansvärt än allt det, som vi
ha upplevt under dessa senaste år. Det är så att säga
matematiskt bevisligt. Men en vändning till det bättre kan
endast ske därigenom att tekniken icke längre uppfattas
som självändamål utan som ett medel till målet, dvs. som
ett medel för alla de tankar och motiv, som ligga i orden
människovärde, etiskt-moraliskt ansvar och vördnad för
Gudsviljan, eller kraftigt uttryckt: tekniken kan vara
djävulstjänst, men den kan och bör också vara
människotjänst, Gudstjänande. Mänsklighetens framtida öde beror
av om den blir det ena eller det andra. r
Reseberättelser. Till K. Tekniska Högskolans bibliotek
har inkommit följande reseberättelser, vilka är
tillgängliga för intresserade:
Josephson, B: Studier i radioteknik samt telegrafi och
telefoni. Stockholm 1944. 2 s., bil.
Kihlberg, S: Studier i kulturteknik. Stockholm 1945. 1 s.
Nyström, N E: Studier och forskning i flygplanbyggnad,
hållfasthetslära och flygteknik. Stockholm 1944, 1945.
4 + 5 s.
Sandström, K E: Studier i fastighetsvärderingsfrågor
(jordbruksenheternas storleksfördelning i Sverige 1932—
1942). övertorneå 1945. 2 s.
Samuelson, G: Studier av träförädlingsmetod vid Statens
Flygmaskinsfabrik, Tammerfors, Finland. 29 + 3 s., 28 fig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
