Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 20 april 1946 - Den slutna gasturbinen, av Per Alsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 6. Hastighetsreglering. LV luftvärmare, T turbin, K
kompressor, VV värmeväxlare, G generator, CR
centri-fugalregulator, SM servomotor, ÖV överströmningsventil,
FV fördelningsventil, HLB högtrycksluftbehällare, LLB
lågtrycksluftbehållare.
sjunka. Hasighetsregulatorn reagerar härpå
genom att öppna till högtrycksluftbehållaren och
släppa in luft i processen. Detta överskott
kommer i första hand turbinen tillgodo, under det att
kompressorn ännu arbetar med samma luftmängd
som före belastningsstöten. Minskar plötsligt
belastningen, blir förloppet analogt med föregående
med den skillnaden, att luft i stället släppes ut ur
processen. Vid kortvarigare belastningsstötar
träder i första hand överströmningsventilen i
funktion.
Denna regleringsanordning synes fungera
tillfredsställande även vid hastiga och stora
belastningsvariationer. Eftersom mediet, som passerar
regleringsventiler m.m., är luft av en temperatur,
som icke nämnvärt överstiger 100°C, bör stor
driftsäkerhet hos dessa organ kunna erhållas.
Verkningsgrader
Hos Escher Wyss har försöksanläggningen
underkastats noggranna prov, varvid den under
långa perioder stått för fabrikens hela
effektbehov. Härunder kunde konstateras, att
anläggningen väl uppfyllde de fordringar, som vid
konstruktionen ställts på den. Trots att anläggningen
byggts med stor vikt lagd på möjligheten att
kunna prova varje del i processen separat för sig,
vilket givetvis måste något försämra resultatet,
uppnåddes under officiella prov vid fullast en
total verkningsgrad av 31,5 %, inklusive alla
hjälpmaskiner.
En anläggning av samma storlek, dvs. 2 000 kW
nyttoeffekt men icke byggd för provningsändamål
och i vilken på gjorda erfarenheter grundade
ändringar vidtagits, beräknas få en
totalverkningsgrad av 33 %. Större anläggningar bör kunna
byggas med ytterligare något bättre
verkningsgrad, eftersom förlusterna i allmänhet växer
långsammare än effekten.
Fullt utnyttjad blir emellertid AK-anläggningen
först genom införande av mellanöverhettning och
det genom mellanöverhettningen möjliggjorda
större tryckförhållandet ca 10 i stället för 3,5—4.
Härigenom anses verkningsgraden gentemot
anläggningar med enkel luftvärmning kunna höjas
med 4—5 enheter, varigenom anläggningen ur
bränsleekonomisk synpunkt blir jämställd med
eller överlägsen de bästa dieselmotorer. Eftersom
AK-anläggningen kan drivas med tung brännolja
eller kolpulver, kommer dess bränslekostnader att
bli lägre än en dieselmotors.
Ovan angivna verkningsgradssiffror hänför sig
till fullast. Även vid dellast är emellertid
verkningsgraden god. Sålunda svarar mot det
uppmätta värdet 31,5 % vid fullast å
försöksanläggningen, 24,5 % vid 400 kW, dvs. Ve av full
belastning. Bränsleförbrukningen i tomgång har
uppmätts till mindre än 10 % av fullastvärdet.
AK-anläggningen
i jämförelse med andra termiska kraftanläggningar
Det är ofta rätt vanskligt att i ett givet fall
avgöra vilken av två eller flera olika anläggningar,
som är den bästa, även om de ifrågasatta
anläggningarnas egenskaper är väl kända. I detta fall,
där vid denna jämförelse AK-anläggningen
uppställs som det ena alternativet, blir det ännu
svårare att finna en riktig lösning, då erfarenheterna
om AK-anläggningen ännu inskränker sig till vad
som bekantgjorts från driften med en
försöksanläggning. Genom att principen för dess
verkningssätt är känd liksom dess konstruktiva
utformning, finnes dock ett underlag för bedömning av
AK-anläggningens egenskaper i olika avseenden,
varigenom en jämförelse blir möjlig.
Såsom framtida konkurrenter till den slutna
gasturbinen kan man tänka sig dieselmotorn,
ångturbinen och den öppna gasturbinen. Man kan då
till en början fråga sig om alla dessa olika
anläggningar är lika aktuella för varje uppträdande
effektbehov. Det visar sig då, att för enbart
kraft-alstring ånganläggningen har svårt att konkurrera
vid små effektbehov. Genom att utnyttja ett
eventuellt befintligt värmebehov i torm av
mottrycks-ånga kan dock ånganläggningen befinnas vara
räntabel även för effektbehov långt under 1 000
kW, vilken gräns däremot sällan understigs av
den rena kraftanläggningen. Går man uppåt med
effektbehovet, kommer man snart till en gräns för
såväl dieselmotorn som den öppna gasturbinen,
som approximativt kan sättas vid 10 000 kW.
Dieselmotorer av denna storlek blir
svårhanterliga såväl för konstruktören som för personalen,
som skall sköta dem. För den öppna gasturbinen
sättes här en gräns av rent konstruktiva skäl,
eftersom vid denna effekt de gasvolymer, som
skall passera turbinens sista hjul, leder till ett
förhållande mellan turbinskovellängd och
hjuldiameter, som ej kan nämnvärt överskridas. För
nästa 10-potens för effekten, dvs. från 10 000 kW
till 100 000 kW, står ånganläggningen och den
slutna gasturbinanläggningen kvar som ensamma
konkurrenter bland de termiska kraftmaskinerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
