Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 27 april 1946 - Trafikområden för broar, av H N Pallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 april 1946
421
Trafikområden för broar
Professor H N Pallin, Stockholm
För att tjäna sitt ändamål måste en trafikled
ha ett lämpligt trafikområde, från vilket trafik
i tillräcklig myckenhet inkommer till trafikleden.
Trafikområden kallas stundom också
influensområden, och i så måtto kan detta senare uttryck
vara mera berättigat, som en trafikled utövar ett
mångsidigt inflytande på det område, över vilket
det utsträcker sina verkningar.
Trafikområdenas former och egenskaper växla
efter trafikledernas art och beskaffenhet samt
utgöra ett omfattande kapitel, som här ej närmare
avhandlas*. Här kommer endast ett par allmänna
synpunkter på trafikområden för broar att
beröras.
En bro är ett till rummet koncentrerat
trafikelement samt sträcker sina verkningar vida omkring,
och trafiken där är ofta starkare än på omgivande
gator. Brons trafikområde sträcker sig på båda
sidor om det hinder den överkorsar. Detta hinder
förutsättes här närmast vara en flod. Storleken på
dess trafikområden är beroende av brons eget
läge, flodens planform och de närmare
omgivande bro- eller landförbindelserna mellan de
områden, som skiljas åt av hindret.
Det enklaste fallet är en rak flod i ett jämnt och
likformigt bebyggt landskap med broar belägna
på samma avstånd från varandra och med goda
förbindelser från dessa i alla riktningar.
Trafikområdena bli då lika stora på båda sidor om floden
och utgöra landstrimmor med parallella
gränslinjer, vilka skära floden vinkelrätt, mitt mellan
broarna. Detta enkla fall behöver icke närmare
åskådliggöras. I verkligheten förete dock
gränslinjerna mellan områdena en del
oregelbundenheter, beroende på gatunätets utformning och
topografin.
Om floden buktar sig, kan läget ändras. Man
kan även då utgå från samma idealiserade
förhållanden som förut eller att floden slingrar sig med
regelbundna bukter genom ett liknande
landskap. För att ytterligare schematisera
förutsättningarna kan man tänka sig, att floden ändrar
riktning genom tvära krökar med räta vinklar.
Man finner då, att trafikområdena få olika
former och storlek vid olika brolägen. Om broarna
ligga mitt på raksträckorna samt på en och samma
* Pallin, H N: Trafikteknik, Stockholm 1936, s. 379.
DK 624.21 : 656.1
räta linje och med samma avstånd sins emellan
som broarna över den raka floden i det
föregående, inträder ingen ändring i trafikområdenas
teoretiska form och storlek (fig. 1 t.v.).
Om broarna däremot tänkas förlagda till flodens
vinkelspetsar, inträda andra förhållanden, såsom
också utan vidare är klart. Detta fall är även
det intressantaste (fig. 1 t.h.). Trafikområdena
å ömse sidor om floden bli här väsentligt olika
i storlek och störst åt det håll, mot vilket
flodvinkeln vänder sin spets. Om avståndet fågelvägen
mellan broarna är 2 a, blir storleken av
trafikområdet innanför flodtoppen noga begränsat och
lika med a2.
Trafikområdet på andra sidan floden blir
obegränsat. Dess bredd är 2 a V2, men bakåt finns
ingen gräns. Då trafiktillflödet från
influensområdet av olika skäl blir mindre, ju längre bort
från bron man kommer, skulle man för
enkelhets skull och även med stöd av erfarenheten
kunna begränsa området till en storlek av 10 till
12 a2 (fig. 1). För att ha en enkel överslagssiffra
att röra sig med och vara någorlunda på säkra
sidan inför de många olika fall och förhållanden
som uppträda, kan man utgå ifrån, att
trafikområdet för en bro i en flodtopp i runt tal är tio
gånger större utanför än innanför flodvinkeln.
Denna olikhet i storlek motsvaras icke av
trafiktillflöden av motsvarande storleksordningar. Med
tanke på den progressiva trafikminskning som i
allmänhet äger rum utåt från trafikcentra, torde
en trafikmängd, som motsvarar hälften av den
här angivna ytan, komma verkligheten närmare.
Kvar står i vart fall en mycket betydande
skillnad mellan de båda områdena. Även om den
övervägande delen av trafiken i ett dylikt fall hör
hemma på den ena sidan av floden, motväges
detta viktiga förhållande av den omständigheten
att de två trafikströmmarna över en bro tämligen
nära balansera varandra, eftersom trafikens
huvudmassor i de allra flesta fall återvända till sina
utgångspunkter på en och samma väg och dag.
Om man nu tänker sig en flod, som ringlar sig
i mera naturliga bukter genom en stad, bli
broarnas trafikområden likartade med de nu skildrade.
Ligga de vid kurvornas vänd- eller
inflexions-punkter, återkomma de enkla och mer eller
mindre raka områdesgränserna (fig. 2 t.v.). Om de
däremot ligga i kurvornas toppunkter, ändras storlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
