Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 4 maj 1946 - Den svenske ingenjören och vårt lands framtid, av P Eg. Gummeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 maj 1946
439
ämnen, som ge poäng, ja det har gått så långt,
att många studenter ta det säkra före det osäkra
och först läsa in en fil. kand.-examen, innan de
söka inträde. Det är troligt, att ett urval efter
dessa principer kan ge oss ingenjörer med bokligt
och teoretiskt kunnande. Huruvida detta urval
ger oss en ingenjörstyp, som är skickad att
brottas med alla de svåra problem, som i det praktiska
livet möta en arbetsledare, är i hög grad ovisst.
Detta torde vara nog angående urvalet. För att
kunna skärskåda utbildningen har jag uppdelat
studieämnena i
A. grundläggande teoretiska ämnen såsom
matematik, fysik, teoretisk kemi, geologi, mineralogi,
språk etc.;
B. grundläggande ingenjörsämnen såsom
mekanik, elektroteknik, kemisk teknologi,
hållfasthetslära, värme- och förbränningslära, kemisk syntes
och analys, beskrivande geometri etc.;
C. tillämpade ingenjörsämnen såsom
grafosta-tik, mekanisk teknologi, maskin- och
byggnads-lära, materiallära, konstruktioner och ritning,
kunskap om olika maskiner och teknik m.m.;
D. kunskap om arbetsplatsens problem såsom
arbetareskydd, teknisk hygien, psykologi,
arbetslagstiftning, arbetsstudier m.m.;
E. handelsämnen såsom nationalekonomi,
affärs- och redovisningsteknik etc.
När man då analyserar läroplanerna vid
exempelvis K. Tekniska Högskolan och en av de
statsunderstödda fackskolorna, vilket jag har gjort
beträffande avdelningen för mekanisk teknologi,
visar det sig att under studietiden undervisningen
och praktiska övningar i obligatoriska ämnen
fördelats på följande sätt i procent
KTH Maskinfackskola
A ............... 17 33
C .’.’i.’.’.’!.’!.’.’"!.’ 46) 76 41/ 61
D................ 21 01
E ............... 5/ 7 6/ 6
Om jag bortser från de grundläggande teoretiska
ämnena, som man väl torde kunna rubricera som
allmänna skolämnen, fördelas undervisningen i
de ämnen, som äro speciella får
ingenjörsutbildningen, i 95—98 % grundläggande och tillämpade
ingenjörsämnen och endast ett fåtal timmar ägnas
åt sådana problem, som möta den ingenjör,
vilken ägnar sig åt arbetsledning eller
affärsverksamhet. Det är självklart, att läroplanen ter sig
olika för olika fackskolor eller fackavdelningar
men i stort sett är förhållandet det nu nämnda.
De teoretiska och grundläggande ämnena
dominera helt de ämnen, som skulle kunna väcka den
blivande ingenjörens intresse för människan inom
produktionsapparaten, de lysa med sin frånvaro
eller äro mycket underordnade.
Innan jag närmare granskar resultatet av
ingenjörsutbildningen vill jag beröra en annan fråga,
som har intresse i sammanhanget, nämligen hur
ser våra ingenjörers levnadsbana ut, på vilket
arbetsfält hamna de slutligen. Jag förenklar
fortfarande problemet så mycket som möjligt och
delar upp ingenjörerna i endast två grupper. Den
ena som verkar i den direkta produktionen, vad
man i dagligt tal kallar driften, jag kallar dessa
för de "praktiska" ingenjörerna. Den andra
gruppen kallar jag för "teoretiska" ingenjörer och
hänför dit alla som verka på konstruktionskontor
och laboratorier eller såsom lärare.
Gör man ett stickprov i Svenska
Teknologföreningens biografiska matrikel av 1937 och
utväljer de ingenjörsårgångar, som man kan
förvänta ha uppnått en stationär position, så
fördelades antalet i 60—70 % praktiska ingenjörer
och 30—40 % teoretiska ingenjörer. Jag har
därvid tagit med alla ingenjörer, oavsett
fackutbildning, med undantag av arkitekter, vilka ju inta
en särskild ställning inom ingenjörskåren. Det
undersökta materialet omfattar i övrigt såväl
civilingenjörer som ingenjörer från lägre tekniska
skolor och kan sannolikt betraktas som ett något
så när tillfredsställande genomsnitt. En annan
sak, som kan vara upplysande i detta
sammanhang, är följande: Jag brukar fråga de ingenjörer,
som söka arbete hos oss, åt vilket arbetsfält
deras intresse är inriktat, det praktiska eller det
teoretiska, och det är förbluffande få, som avse
att stanna på laboratorier eller
konstruktionskontor. Dessa betraktas blott som en etapp på
vägen mot driften. Denna inställning är ju i och
för sig förklarlig och av flera anledningar. Jag
behöver blott nämna det faktum, att hittills har
företagsledare, när de hämtats från ingenjörernas
krets, nästan undantagslöst kommit från den
praktiska banans ingenjörer.
Industrin i dag behöver sålunda flera praktiska
ingenjörer än teoretiska, och vi kunna väl också
vara ense om, att detta förhållande med största
sannolikhet kommer att bli mera utpräglat i
framtiden. Jag tror nämligen, att i den mån vår
industri går emot högre förädling av våra råvaror
måste den i ännu högre grad än hittills ersätta
sina verkmästare och förmän med ingenjörer,
med andra ord den under ett par decennier
pågående utvecklingen kommer att accentueras. De
stigande kraven på levnadsstandard komma å sin
sida att nödvändiggöra ett allt effektivare
utnyttjande av våra produktionsmedel, vilket också
bidrar till ett ökat behov av praktiska ingenjörer.
Slutligen kommer sannolikt utvecklingen av
försäljningsverksamheten att fortsätta på samma
sätt, som pågått länge, nämligen så att teknisk
rådgivning ersätter eller kombineras med den rena
försäljningen och den rena affärsmannen eller
säljaren ersättes med en affärskunnig ingenjör.
Allt tyder sålunda på, dels att behovet av
ingenjörer totalt sett kommer att öka och öka snabbare
än den hittills förlupna delen av vår industriella
historia ger vid handen, dels att den övervikt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
