Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 15 juni 1946 - Bandtransportörer, av Erik Nothin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 juni 1946
581
Bandtransportörer
Förste bvråingenjör Erik Nothin, Stockholm
Med uttrycket "flytande tillverkning" förbinder
man ofta begreppet "löpande band" såsom ett
slags symbol för rationaliserad, flytande
arbetsgång. Ehuru det löpande bandet ofta ingår i det
flytande systemet såsom transport- eller
arbetshand (i vilket senare fall vissa arbetstempon
utföras direkt på eller invid det rörliga bandet)
år dess användning ingalunda en förutsättning
för den flytande tillverkningen. Denna kan
nämligen ofta — icke minst inom konfektions- och
finmekaniska industrin — med fördel införas
utan användning av kontinuerliga
transportanordningar och i stället baseras exempelvis på
hand-i-hand-metoden.
Den äldsta formen av bandtransportörer här i
landet torde vara "plockbanden" vid gruvor, där
man för hand sorterar bort de värdelösa
bergarterna, så att endast malmen blir kvar. Denna
användning av transportörer som arbetsbord är
alltjämt mycket vanlig speciellt vid
massfabrikation (cyklar, bilar, elmotorer etc.).
Transportörerna användas även i stor utsträckning för korta,
interna transporter inom industrin. Såsom vanligt
vid dylika transporter ligger huvudvikten på stor
kapacitet och kort distans. I regel är transporten
enriktad mellan fixa punkter. Stundom göras
dock transportörerna transportabla för att kunna
användas för transporter mellan rörliga punkter,
exempelvis för lastning av jordbruksprodukter
från fält till fordon.
En bandtransportör består av följande
huvuddelar: transportband, stativ, drivanordning,
ändskivor, bärrullar och brytrullar, spännanordning,
skyddsanordningar samt anordningar för på- och
avlastning.
Transportbanden tillverkas av stål, läder, gummi,
väv med olika beläggningar såsom vanlig
kautschuk eller balatagummi, ståltrådsmattor m.m.
Stålbanden ha visat sig särskilt lämpliga för
svenska förhållanden. De lämpa sig dock ej för
de fall, där bandets stigning överstiger 1: 5 à 1:4.
De tidigare nästan uteslutande använda bomulls-,
balata- eller gummibanden brukas fortfarande i
stor utsträckning, speciellt i de fall där bandets
lutning är så stor, att hög friktionskoefficient
mellan bandet och transportgodset är erforderlig.
De vanligaste stålbanden äro för vanligt
industribruk av kallvalsat kolstål med en
brotthållfasthet av 120 kp/mnr och en proportionalitetsgräns
DK 621.867.2
av ca 96 kp/mnr. För transport av charkuterivaror
och livsmedel användes helst rostfritt stål.
Siffrorna för brotthållfasthet och
proportionalitetsgräns äro även i detta fall 120 resp. 96 kp/mnr.
Stålbanden tillverkas i bredder upp till 800 nnn
av varierande godstjocklek och i längder upp till
150 m. Genom skarvning i sidled kunna band av
mycket stor bredd — ända upp till 4 m —
åstadkommas. Banden äro plana eller kupade. De
senare, som äro "självkupande" eller "förkupade",
användas för stora laster av svårtransportabelt
material.
Kolstålsbanden kunna användas för en
arbetstemperatur av upp till 100°C. I ugnar där bandet
hålles vid en jämn temperatur kan bandet uthärda
400°C, ja, eldhärdiga band kunna användas vid
temperaturer upp till 700—800°C. Ojämn
pålastning av upphettat material bör undvikas, enär
blåsor lätt bildas på grund av olika utvidgning
mellan kalla och varma delar hos bandet.
Stålbandets porfria, glatta vta möjliggör
effektiv rengöring. Då ytan aldrig förändras genom
sprickbildning lämpar sig stålbandet för
hygienisk transport av livsmedel o.d. Som exempel på
dess slitstyrka må nämnas att nedslitningen under
ett bands hela livstid icke brukar överstiga 0,1
mm. Stålbandens tjocklek brukar hållas mellan
0,4 och 1,6 mm för kolstål och mellan 0,4 och 1,2
mm för rostfritt stål.
Under själva transporten på ett av rullar
uppburet band kan det ej helt undvikas att vibrationer
uppstå i bandet, speciellt vid hög hastighet. Ett
plant band som får släpa på ett fast underlag
går lugnare, men kraftförbrukningen blir ganska
stor. Bandets hastighet brukar i regel ej hållas
högre än 60 upp till 100 m/min.
De plana stålbanden ha mindre
transportförmåga än de kupade eller självkupande banden
men medföra fördelen av bekväm avstrykning av
godset med snedställda eller plogformade
avstrykare av enkel konstruktion.
De mycket breda stålbanden kunna användas
för lagring av råmaterial, som framställes i
kontinuerligt arbetande maskiner under den tid av
dygnet, som den egentliga fabriken står stilla. Då
tillverkningen på morgonen kör i gång för fullt,
kan lagrat råmaterial erhållas från bandet.
Vid skarvning av stålband kan man icke lägga
kanterna på varandra och nita ihop dem. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
