Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 22 juni 1946 - Dammbyggnader i Frankrike, av Jean Pierre Lehman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juni 1946
<307
Fig. 10. Nedströmssidan av dammen vid St Étienne Cantalès.
St Étienne Cantalès i Massif Central (fig. 10). Denna
dammbyggnad är av en biandtyp mitt emellan den tunga
dammen och valvdammen. För att så mycket som möjligt spara
in på betongen är hela anläggningen starkt koncentrerad.
Själva kraftcentralen ligger under ett utskov av tjock
betong. Dammbyggnaden är samtidigt en av centralens
väggar. Det kraftiga betongtaket är även ett gott skydd mot
luftanfall. Före anläggningens avslutande i januari 1943
inträffade en kraftig vattenstigning, som tog skidbacken i
bruk. St Etienne är 71 m högt och 270 m brett och
motsvarar 140 000 m3 betong. Effekten är i medeltal 58 000 hk.
Fig. 11 visar betonggjutningen.
Själva tillkomsten av denna anläggning är en ganska
gripande historia. Arbetet pågick under hela ockupationen
med en fransk arbetsstyrka, som upprepade gånger måste
ta till flykten och gömma sig undan tyskarnas razzior.
Levnadsförhållandena för dessa arbetare var bedrövliga;
många arbetade barfota. Vid den nationella resning, som
föregick befrielsen den 7 juni 1944, tog hela arbetslaget
till vapen med stor entusiasm. I en sammanstötning med
tyskarna blev 16 dödade, däribland chefen för företaget.
Man måste förstå, vad ockupationen innebar, för att fatta
vilken oerhörd ansträngning som fordrades för att
fullborda en sådan anläggning, som innebär stora tekniska
framsteg, under en tid då allting saknades.
Pelarna på en betydande järnvägsviadukt måste ställas
under vatten i vattenreservoaren, vilket äventyrade brons
hållbarhet (fig. 12). Själva bron vilade genom två fasta
stöd på de mittersta pelarna. Det blev nödvändigt att
modifiera dessa anordningar genom att ersätta de fasta stöden
med rörliga. Pelarna har omgivits av betong, på vilken
provisoriska byggnadsställningar uppfördes för att
uppbära viadukten, allt under det tågen fortsatte att gå medan
man ersatte metallpelarna med betongpelare.
I samma trakt kommer snart dammbyggnaden vid 1’Aigle
på Dordogne nära Marèges att invigas (fig. 13). Den
kommer att bli 290 m i krönlängd, 90 m hög och utveckla en
maximal effekt av 70 000 hk. Modellen visar
skidbacks-utskoven, som bildar taket på själva kraftverket. På grund
av bristande utrymme är maskinhallen cirkelformig,
generatorerna står i periferin och de små maskinerna i mitten.
Taket över maskinhallen är minst 3 m tjockt.
Konstruktionen var förenad med vissa svårigheter, ty man måste
räkna med införandet av turbinerna i maskinhallen.
De planer, som nu håller på att förverkligas, är ännu mer
omfattande. Det gäller huvudsakligen det redan gamla
förslaget att reglera Rhone-floden enligt en plan, uppgjord
med avseende på såväl den elektriska kraften som
navige-ringen och bevattningen. Redan år 1899 uppfördes ett
kraftverk vid Rhone vid Cusset nära Lyon.
Den största dammanläggningen i Frankrike kommer alt
Fig. 12. En järnvägsbro, som kom att stå i
vattenreservoaren vid St Étienne, ombyggs från järn till betong.
Fig. 11. Dammen vid St Étienne under gjutning.
Fig. 13. Modell av dammen vid 1’Aigle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
