Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 29 juni 1946 - Förutsättningar för industriell tillverkning av mätinstrument i Sverige. Diskussion, av Stig Billman, Hilding Törnebohm, Owe Berg, Sven Malmström, Karl A Wessblad, Hans Thorelli, Edy Velander samt S M - Svenska och brittiska mätinstrumentutställningar, av S M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juni 1946
<307
niken. 1 samarbete med de tekniska centralbiblioteken
skulle man där kunna ta hand om referatskrivandet,
anlägga speciella kartotek, där uppsatser ej klassas efter
resultat utan efter arbetsmetoder — mätteknik. Jag skulle
vilja på denna punkt anknyta till den diskussion i
biblioteksfrågor, som ägde rum tidigare på kvällen. Vi måste alla
samverka för att stödja den tekniska litteraturtjänsten. I
humanistiska kretsar har man svårt att förstå teknikernas
krav på effektiv litteraturtjänst. I humanistisk forskning
är just sökandet efter kunskapskällorna ofta en väsentlig
del av det vetenskapliga arbetet. Vi måste vid varje
tillfälle framhålla, att teknikerna arbetar på annat sätt. Vi
ingenjörer har ej tid att utbilda oss till bibliofiler, om vi
skall hinna med att tillgodogöra oss det sakliga innehållet.
Vi måste ha hjälp av specialister med att snabbt finna
fram litteraturställena. Det är ett nytt yrke, som växer
fram här: litteratursökarens.
Det har varit mycket diskussion om möjligheten för ett
mättekniskt institut att verkligen lära ut något till
specialisterna i olika fack. De är sant, att mättekniken
omspänner ett oerhört vidsträckt område. Det finns väl
knappast en teknisk effekt, tillämpad inom något område
av ingenjörskonsten, som inte också finner tillämpning
— eller kunde finna tillämpning — inom mättekniken, där
ju så att säga alla teknikens branscher tillämpas i miniatyr.
Det är därför orimligt att begära att en eller ett par
"universalspecialister" i ett institut skall kunna behärska allt.
Men det finns många mätmetoder och hjälpapparater, som
är gemensamma för en rad helt olika tekniska grenar, och
här kan den centrala experten bli av stort värde. I varje
fall bör ett antal specialister göra mera nytta i ett
gemensamt institut än om varje industri skulle försöka lägga upp
ett eget mättekniskt expertkontor för alla sina behov. Det
centrala institutet skulle ta hand om det gemensamma,
så att varje firma kunde i egen regi koncentrera sig på
den del av mättekniken, som är mest karakteristisk för
dess egen tillverkning. Härtill kommer, att centrala
mät-specialister snart skulle lära känna de lokala
specialisterna av högre ordning inom och utom landet och därför
borde kunna förmedla förfrågningar och idéer.
Instrumenttekniska Institutet är en idé, som ligger mig
varmt om hjärtat. Jag avstod avsiktligt från att dra upp
det i min inledning, ty jag tycker dess betydelse är större
för forskningen och industrin i allmänhet än för en svensk
instrumenttillverkning, men nu kunde jag ej låta bli att
utveckla några synpunkter även på denna fråga. S M
Svenska och brittiska
mätinstrumentutställningar
Utställningen M 46 DK mA . m 2
Under tiden 27 mars—7 april 1946 härbärgerade Tekniska
Museet den svenska instrumentindustrin i en tillfällig
utställning, vars syfte var att visa mätinstrument, som
utvecklats i Sverige under avspärrningstiden. Initiativtagare
och arrangörer var Tekniska Fysikers Förening och
In-geniörsvetenskapsakademien. Trettioen firmor deltog, och
intresset från allmänhetens sida var mycket stort; då
utställningen stängdes, hade ca 10 000 personer räknats in.
Tekniska Museet är värt en särskild eloge för det trevliga
och smakfulla sätt, varpå utställningen hade ordnats.
Museet bidrog för egen del med en utställning av äldre
svenska mätinstrument; bl.a. visades en av Polhem begagnad
kombinationsmåttsticka, Celsius första termometer från år
1730 med 0° vid vattnets kokpunkt och 100° vid dess
fryspunkt. En fjäderdynamometer från 1800-talets början
visade, att detta instrument redan för 150 år sedan funnit
sin nutida utförandeform. Slutligen visades en serie äldre
geodetiska instrument och navigationsinstrument.
Före kriget tillverkades mycket få mätinstrument i
Sverige. Eftersom mättekniken har en oerhörd
betydelse för modern krigföring, blev vi här i landet då kriget
bröt ut 1939 tvungna att på mycket kort tid skapa fram
en mångsidig instrumenttillverkning. Utställningen gav nu
den första samlande överblicken över vad som
åstadkommits, och även om den inte var alldeles komplett, gjorde
den ett vederhäftigt och imponerande intryck. Man skulle
kanske väntat sig, att en så relativt oerfaren industri
huvudsakligen skulle visat militära instrument och av civil
tillverkning endast några trevande försöksmodeller. Så var
glädjande nog inte fallet. Utställarna hade genomgående
lagt huvudvikten vid sina nya fredsprodukter, och mail
fick ett starkt intryck av att vi har fått en god start på
vägen mot självförsörjning även då det gäller detta
viktiga område. Det vore för mycket begärt, att kvaliteten
genomgående skulle vara lika hög som hos de utländska
instrument, som av gammalt använts i Sverige, men
konstruktionerna föreföll väl genomtänkta, och det bästa
material hade tydligen överallt kommit till användning.
Utom instrument för industrins behov visades en del
specialinstrument, utvecklade av svenska vetenskapsmän.
Dylika instrument utställdes dels av vissa institutioner, dels
av industriföretag, som övertagit tillverkningen.
Instrument för mätning
av mekaniska storheter och förlopp
AB Svenska Kullagerfabriken var den firma, som närmast
hade anknutit till utställningens syfte att visa vad svensk
instrumentindustri åstadkommit under kriget. För att
staten vid krigets utbrott skulle kunna sätta i gång
massproduktion av ammunition och vapen behövdes snabbt ett
stort antal enkla men mycket noggranna
kontrollinstrument för de tillverkande industrierna. För att fylla detta
behov organiserade Statens Ammunitionsnämnd år 1940
en verktygsbyrå med dr techn. H Törnebohm som chef. SKF
ställde sin erfarenhet till förfogande och genom förenkling
av de instrument, som bolaget redan tidigare utvecklat för
sitt eget behov, f ramställdes för Ammunitionsnämndens
räkning ett antal enkla och tillförlitliga kontrollinstrument,
som tack vare en långt gående standardisering kunde
framställas i tillräckliga kvantiteter, nödvändiga för den stora
ammunitionstillverkningen.
Den första svårigheten var att skaffa indikatorklockor,
vilka före kriget icke tillverkades i Sverige. SKF
konstruerade då "Deci"- och "Teci"-indikatorerna. Vidare
konstruerades den kända Tematolken, dvs. en håltolk med lös
och omvändbar tolkkropp, som insattes i ett billigt skaft
av bakelit. Tolkkroppen är hårdförkromad, varigenom
livslängden ökats ungefär tio gånger. Över huvud taget
kunde man skönja hurusom SKF genom
standardiseringsåtgärder lyckades i hög grad förenkla
anskaffningsproblemen.
Vidare utställdes ett antal apparater för mätningar med
hjälp av inställningsbitar, nämligen en för parallellt mätta
mått, en för utvändigt mätta mått, en för
ytterdiameter-mätning samt ett stationärt hakmått.
Mycket stort intresse tilldrog sig den nya, ställbara
passbiten "Temy". Den består egentligen av tre passbitar lagda
ovanpå varandra. En av de yttre är planparallell, de båda
övriga däremot kilformade och lagda mot varandra, så
att kombinationens båda ytterytor blir parallella. Den
mittersta är något längre än de båda övriga. På den
understa är sidstycken av plåt fastsatta, som stvr de båda övriga
i sidled. Bitarna hålls för övrigt ihop av den vanliga
pass-bitsadhesionen. Bunt passbiten kan man placera en bygel
med en skruv, som kan förskjuta den mittersta i
förhållande till de båda andra. På så sätt kan passbiten instäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
