Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 6 juli 1946 - Puls-tidmodulering och dess tillämpning för flerkanalöverföring, av Frank Hammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.9 juni 1946
671
Det är med hänsyn till ovan gjorda
bandbreddbetraktelser förklarligt att resultaten ej blevo
lysande och att experimenten övergåvos. Men det
är anmärkningsvärt, att den nu som mest
lovande ansedda fördelarmetoden, som använder
ka-todstrålerör i specialutförande, i princip angavs i
ett tyskt patent så tidigt som 1923 (von Kramolin).
Metoder som basera sig på vanliga
elektronrörs-typer kunna delas upp i två huvudgrupper:
av den ursprungliga sinusvågen av
grundfrekvens bildas med hjälp av fasvridande nät ett
flertal sinusvågor med samma frekvens men med
en inbördes fasförskjutning, som motsvarar
tidsavståndet mellan tvenne närliggande kanaler.
Dessa olika sinusvågor ombildas därefter var för
sig till pulsserier, exempelvis på något av
nyssnämnda sätt;
av grundpulsserien bildas övriga pulsserier
genom en serie fördröjningsoperationer.
Fördröjningsanordningen kan teoretiskt bestå av en
passiv fördröjningskrets, men vid de relativt långa
tider, som här erfordras, blir detta sätt med
nuvarande hjälpmedel ganska ohanterligt. Man
använder hellre "triggerkopplingar", och närmast
då av den typ, som skulle kunna kallas den
återgående (flip-flop-typen). Denna har ett stabilt
och ostabilt gränsläge; en puls kan bringa den
över i det ostabila gränsläget, varifrån den
automatiskt återvänder till det stabila efter en
inställ-bar tidsperiod.
Ovannämnda metoder för införande av
tidsförskjutning mellan de olika kanalernas pulsserier
kunna givetvis även användas för
tidmodule-ringen av varje serie, i det att man låter
modula-tionsspänningen variera den faktor, som
bestämmer fas- eller tidsförskjutningen.
Utgår man vid bildandet av kanalserierna från
fasförskjutna sinusvågor, ligger det sålunda nära
till hands att fasmodulera de olika vågorna innan
de omformas till pulsserier. Metoder för
fasmodu-lering äro kända från FM-tekniken och behöva
ingen närmare beskrivning här.
Använder man en återgående triggerkoppling
kan man exempelvis överlagra
modulationsväxel-spänningen på en fördröjningsbestämmande
förspänning. Andra metoder basera sig på att
modu-lationen först får åstadkomma en
breddmodule-ring av pulsserien, som i nästa tempo överföres i
tidmodulering. En sådan metod beskrives nedan
i samband med redogörelse för ett i praktiken
utfört system med specialrör.
Synkroniseringspulsserien alstras på samma sätt
som kanalserierna; enda skillnaden är, att pulsen
ej tidmoduleras utan ges en från de övriga
pulserna avvikande form, så att den lätt kan avskiljas
på mottagarsidan. Vanligen utföres den bredare
eller också i form av en dubbelpuls. Blandningen
av pulsserierna slutligen erbjuder inga
nämnvärda svårigheter, eftersom pulserna enligt
förutsättningarna ej inträffa samtidigt.
Mottagaranordning för tidmodulerad pulsserie
På mottagarsidan kunna följande operationer
särskiljas:
a. frånskiljande av synkroniseringspulsen, som
användes för generering av den lokala
grundfrekvensen;
b. av grundfrekvensen bildas ett antal
sinsemellan tidsförskjutna pulsserier, som användas för
uppsortering av den inkommande sammansatta
pulsserien på respektive kanaler;
c. varje kanal demoduleras, dvs. den
tidmodule-rade pulsserien omvandlas till tonfrekvens.
För operation a kunna olika metoder användas;
metoden beror i första hand på vilken form man
givit synkroniseringspulserna. Bildandet av de
olika serierna i tempo b sker lämpligen på samma
sätt som på sändarsidan. Dessa omodulerade
pulsserier användas för avblockering av var sin
kanaldemodulator, som V därför sättes i funktion
endast under de ögonblick de till respektive kanal
hörande, tidmodulerade pulserna infalla.
Återställandet av den ursprungliga tonfrekventa
signalen, dvs. den egentliga demoduleringen sker
i två tempon. I det första ombildas den
tidmodulerade pulsserien till en amplitudmodulerad serie.
Detta kan enklast åstadkommas på så sätt, att
den ovannämnda avblockeringspulsen gives en
bred triangulär form eller sågtandform och
på-tryckes ett galler, som kontrollerar brantheten
hos demodulatorröret. Förstärkningen i detta rör
kommer då uppenbarligen att variera med tiden,
och de tidmodulerade pulser, som påtryckas
demodulatorrörets styrgaller, återfinnas som
ampli-tudmodulerade i anodkretsen. Givetvis kvarstår
dessutom tidmoduleringen. Enligt en annan
metod ombildas pulserna i kanaldemodulatorn till
breddmodulerade pulser med hjälp av en
triggerkoppling. I det sista tempot får ett lågpassfilter
filtrera bort pulseringsfrekvensen och dess
övertoner jämte modulationsprodukter mellan signal
och pulseringsfrekvens, - så att endast den
ursprungliga, önskade signalen återstår.
Det kan synas som om nu beskrivna principiella
metoder för generering, modulering och
demodu-lering av sammansatta pulsserier äro mycket
komplicerade, eftersom den ursprungliga
pulsserien först omvandlas till breddmodulerade
pulser, därefter till tidmodulerade och slutligen,
i mottagaren, till amplitud- eller
breddmodulerade pulser. I verkligheten anses alla dessa
operationer som mycket enkla av de utländska
radiotekniker, som genom ekoradion erhållit rutin på
pulsgeneratorer, triggerkopplingar och
begränsa-re i alla former. Det kommer säkert ej att dröja
innan även svenska radiotekniker blivit i högsta
grad vad man i USA kallar "pulse minded".
Även om de ovan beskrivna operationerna äro
välkända och välbeprövade, kan det ej förnekas,
att de kräva ett stort antal rör. Som i det följande
skall visas kan man emellertid uppnå synnerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
