Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 6 juli 1946 - Puls-tidmodulering och dess tillämpning för flerkanalöverföring, av Frank Hammar - Triggerkopplingar, av F Hammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.9 juni 1946
675
två användas vid varje terminal och fyra vid varje
överdrag, bestå vardera av en dipolantenn i
bred-bandutförande, placerade i en parabolisk
reflektor med ca 3 m diameter. Vid 1 300 Mp/s erhålles
en strålningsvinkel på 4—5° (3 dB fall), vilket
svarar mot en vinst på 29 dB i förhållande till
oriktad strålning.
Litteratur
1. Deloraine, E M & Labin, E: Pulse Time Modulation. Electr.
Comm. 22 (1944) h. 2.
2. Grieg, D D: Multiplex Broadcasting. Electr. Comm. 23 (1946)
h. 1.
3. Roberts, F F & Simmonds, J C: Multichannel Communication
Systems. Wireless Eng., nov. 1945.
4. Philips, D: Pulse-Time modulation. Communications, nov. 1945.
5. Raabe, H: Untersuchungen an der wechselseitigen
Mehrfachüber-tragung. Electr. Nachr. Techn. 16 (1939) h. 8.
6. Boone, A R: The Army’s Radio Relay Equipment. Radio News,
jan. 1946.
7. Reeves, A H: Anordning vid elektriska signalöverföringar.
Svenskt pat. 104524.
8. Beatty, W A: Anordning för generering av impulsserier. Svenskt
pat. 107951.
9. Multichannel Pulse Modulation. Wireless World, juni 1946.
Fig. 9. Fackverkstorn av trå (höjd ca 60 m), uppbärande
de till ett radioöverdray hörande två antennsgstemen med
paraboliska reflektorer (Federal Telecommunication
Laboratories).
Fig. 1. Triggerkoppling; självsvängande (multivibrator).
Triggerkopplingar*. Nedanstående sammanfattning av de
tre grundläggande huvudtyperna är gjord med
utgångspunkt från den teoretiskt enklaste grundformen, som
använder två symmetriskt hopkopplade trioder. Andra
utförandeformer med ett eller två flergallerrör kan i de flesta
fall föras tillbaka till denna grundform eller till sin verkan
jämföras med den. Den för de tre huvudtyperna
gemensamma grundprincipen är, att två rörs anoder och galler
korsvis förbindes på så sätt, att endast ett rör i sänder
kan föra anodström.
Den första huvudtypen, fig. 1, kan kallas den
självsvängande. Det är som synes den gamla kända
multivibrator-kopplingen, vilken strängt taget ej borde kallas för
trig-ger ehuru den är lämplig som utgångspunkt vid förklaring
av triggerkopplingarna. Den alstrar som bekant en
fyrkantvåg vars period är beroende av tidskonstanten CR.
Vid förklaring av funktionen kan man förutsätta att i
utgångsläget båda rören för anodström. Uppstår i t.ex. Vt
en liten tendens till ökning av anodströmmen, medför detta
på grund av spänningsfallet i rörets anodmotstånd en
spänningssänkning vid anoden. Denna spänningssänkning
påtryckes V2:s galler och medför därför en höjning i V^rs
anodspänning. Denna spänningshöjning är återkopplad till
V^s galler och medför därför en ytterligare ökning av
anodströmmen i Vu som på så sätt mycket snabbt drives
till ett gränsläge, där den ej kan stiga ytterligare. Den
kvarblir i detta gränsläge tills den negativa laddning, soni
spänningssänkningen åstadkommit vid V2:s galler, hunnit
urladdas genom C och R. Då börjar anodströmmen i V«,
som under tiden intagit gränsläget 0, att stiga i sin tur
och medför en upprepning av nyssnämnda förlopp men
med omkastade roller.
Multivibratorn har sålunda två ostabila gränslägen,
vilket medför att den självsvänger. Frekvensen bestämmes
av tidskonstanten CR men är så ostabil, att anordningen
lätt synkroniseras av ett till endera gallret eller anoden
löst kopplat periodiskt förlopp. I regel har detta högre
frekvens än multivibratorns naturliga frekvens,
synkronisering sker i regel till den underton av
synkroniseringsspänningen som ligger närmast den naturliga frekvensen.
Detta motsvarar en av multivibratorns vanligaste
tillämpningar, nämligen för frekvensdivision.
Nästa grundtyp kan kallas den återgående, fig. 2. Denna
kan enklast betraktas som en multivibrator, där röret V2 gi
vits en så hög negativ förspänning, att anordningen icke
självsvänger. Röret Vx är därför strömförande i viloläget.
Om emellertid en negativ impuls av tillräcklig storlek läg
ges på Vx:s galler, får V2:s galler en positiv impuls, som
övervinner förspänningen, och V2 arbetar snabbt upp sig till
det strömförande gränsläget, medan V1 blir strömlöst.
Sedan C urladdats genom R, sker lika plötslig återgång tili
* Ordet trigger som fått så stor användning i anglosaxisk teknisk
litteratur torde kunna accepteras som svensk benämning på den
anordning, som i sin klassiska grundform består av två
elektronrör, som hopkopplats symmetriskt på sådant sätt, att endast elt
i sänder kan föra anodström. För ordet trigger synes ej någon
fullgod svensk ersättning kunna uppdrivas. Till dess försvar kan
anföras, att det är mindre stötande för språkörat än ett flertal
accepterade tekniska låneord och att det väl lämpar sig för
normala böjningsformer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
