Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 10 augusti 1946 - Insänt: Den svenske ingenjören och vårt lands framtid, av Gösta Malm och P Eg. Gummeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
772
TEKNISK TIDSKRIFT
När de sakkunniga hösten 1940 började sitt arbete, var
skriandet efter forskare mycket högljutt på alla områden.
Som bekant inrättades därför efter förslag av de
sakkunniga i februari 1943 teknisk licentiatexamen vid de
tekniska högskolorna, vilken tar 2—3 år efter
civilingenjörsexamen, och beviljades ett begränsat antal
licentiatstipendier.
Ett rätt betydande antal civilingenjörer (ca 40) har också
fortsatt efter denna linje och de representerar ett urval
bland civilingenjörerna av dem, som är särskilt lämpade
såsom forskare. De motsvarar — om man så vill — en
"teknisk-vetenskaplig fakultet" men inom de tekniska
högskolornas ram och de blir med all säkerhet utmärkta
arbetare inom den teknisk-vetenskapliga forskningen.
Jag underskattar ingalunda akademici såsom forskare
inom tekniken och hoppas, att de skall alltjämt befrukta
den teknisk-vetenskapliga forskningen med sitt arbete, men
man får ej bortse från, att det tar tid för sådana män att
vinna den orientering inom tekniken, som de tekniska
licentiaternas utbildning ger. Vad Gummeson anfört
beträffande utbildningens resultat vid högskolorna jämfört
med vid universiteten kan i varje fall ej äga giltighet
beträffande licentiatstudierna, som är i hög grad "fria". Det
vare även sagt, att kompendieläsning förekommer minst
lika mycket vid universiteten som vid de tekniska
högskolorna.
Gummeson berör flyktigt undervisningsmetodiken i övrigt
vid de tekniska högskolorna. Det är i sig själv ett stort
och betydelsefullt område, som ingående behandlats i de
sakkunnigas betänkande. Det är mig icke möjligt att här
gå in på den frågan utan jag ber att få hänvisa till nämnda
betänkande.
Det bör till slut understrykas, att de tekniska högskolorna
aldrig kan producera färdiga ingenjörer lika litet som
universiteten kan frambringa färdiga yrkesmän på andra
områden. Slututbildningen får ske i det praktiska livet.
Visserligen är den praktik värdefull, som de studerande
lått delvis före inträdet på högskolan, delvis under
studietiden. Men den räcker ej. Och det är skada, att bristen
på ingenjörer nu är så stor, att de nyutexaminerade
civilingenjörerna måste ges krävande befäl utan att få tid att
leva sig in i arbetslivet och dess förhållanden.
På grund av den trängsel, som råder på
utbildnings-schemat vid högskolorna, har rättskunskap och social
lagstiftning, som berör det industriella livet, endast i ringa
utsträckning beretts rum på schemat. I stället har man
avsett att i sådana ämnen hålla föreläsningskurser, som
blir tillgängliga särskilt för de högsta årskurserna, dock
utan att examination kräves.
Vi som fick börja vår ingenjörsbana med väsentligt
mindre vetande än nutidens nyutexaminerade civilingenjörer
och som varit med om den senaste mansålderns enorma
tekniska utveckling, har nogsamt erfarit, hur mycket
kunskaper, som måste inhämtas efter studietiden, och vi har
väl kommit till insikt om, att det viktigaste vi lärde oss
på högskolan var konsten att studera. Så kommer det nog
också att förbli i framtiden.
I samma nummer av tidskriften förekom en artikel,
betitlad "Praktik", författad av civilingenjör I Lundbäck.
Jag kan ej underlåta att uttala min anslutning till de
synpunkter som där framkommit och uttala min förhoppning,
att näringslivets män i gemen skall inse den stora nyttan
för det hela av, att de kraftigt medverkar till att göra de
studerandes praktik så effektiv som möjligt.
I den nu framlagda propositionen har jag med glädje
konstaterat, att de sakkunnigas förslag om inrättande av
avdelningsråd accepterats. I dessa råd tror jag, att vi får
organ, som på lyckligt sätt kan förmedla kontakten mellan
högskolorna och näringslivet till stort gagn för
utbildningens kontinuerliga anpassning efter näringslivets krav.
Gösta Malm
Generaldirektör Malm har i sin inlaga ingått på försvar
för det förslag till den högre tekniska undervisningens
ordnande, som av de sakkunniga under hans ordförandeskap
framlagts, vilket i huvudsak utgjort grund för K.M:ts
proposition till Riksdagen av den 12 april 1946.
När jag valde ämnet för mitt föredrag och lade upp
dispositionen till det, avsåg jag icke att kritisera de
sakkunnigas förslag. Detta torde med all tydlighet framgå av
såväl föredraget som den därpå följande diskussionen, där
utredningen såvitt jag minnes aldrig omnämndes. Jag ville
rikta målsmännens för den tekniska undervisningen
blickar på vissa svagheter, som från min utsiktspunkt sett
vidlåder våra svenska ingenjörer av i dag och som enligt
mitt förmenande måste hänföras till urval och ensidig
utbildning. Jag får dock erkänna, att kommitténs
betänkande väl kunde bli föremål för kritik, därför att det så
att säga endast i förbigående snuddat vid ifrågavarande
problem. Dessa beröres i betänkandet med några rader
på s. 65, där utredningen framhåller: "Tekniken arbetar
icke endast med maskiner utan framför allt med den
mänskliga arbetskraften och för att leda den senare fordras
dessutom förståelse för dennas krav — den
omständigheten får icke förglömmas vid den tekniska utbildningens
planläggning." Såvitt jag kan finna har icke utredningen
i tillräcklig grad beaktat detta sitt eget påpekande vid den
tekniska utbildningens planläggning.
Avsikten med mitt föredrag var emellertid icke att
kritisera utan i stället att under en fri diskussion få belyst
detta stora komplex av problem, som möter industrins
arbetsledande ingenjörer och vilka bäst kan sammanfattas
inom begreppet "umgänget med arbetarna". För den nu
verkande generationen ingenjörer är dessa av en helt
annan och större betydelse, än de var för de ingenjörer, som
tillhör den närmast föregående, och kräver följaktligen
också ett annat beaktande. Den som läser mitt föredrag
och erkänner riktigheten i den i dess första avsnitt
framlagda historiska exposén måste också beakta de slutsatser
jag kommit till och det angelägna i att tidslägets krav
återspeglas i våra skolformer och undervisningsplaner i
såväl de förberedande skolorna som inom den högre
undervisningen. Vad som för mig alldeles särskilt framstått
såsom angeläget är, att intresset för arbetsplatsens problem
och problemet människan icke helt undanskymmes av de
teknisk-vetenskapliga problemen vid undervisningen på de
tekniska skolorna, utan att redan under studietiden
intresset därför väckes hos de blivande ingenjörerna, i
synnerhet hos dem, vilkas håg står till driftingenjörens bana,
och att dessa elever bibringas någon kunskap i de faktorer,
varpå umgänget människor emellan bottnar.
Jag är ense med Malm, att bland det viktigaste man lär
sig på högskolan är konsten att studera, men detta gäller
för såväl det teknisk-vetenskapliga området som för de
kunskaper, som berör människorna och arbetsplatsen, ocli
frågan kan diskuteras, vilken del av driftingenjörens
kunskapsområde, som är lättast att förvärva genom
självstudier, eller vilken kunskapsbrist, som kan stå
vederbörande dyrast. Att dessa frågor kan diskuteras i det
oändliga är jag medveten om. De är dessutom av den
utomordentliga betydelse för vårt samhälle och dess framtid,
att de ständigt bör bli föremål för diskussion, t.o.m. under
pågående behandling av en K.M:ts proposition i ärendet.
Det är vidare att märka, att utvecklingen på det
industritekniska området går oerhört snabbt och att läroplanerna
måste följa med, såvitt detta är möjligt. Redan nu vid
tidpunkten för K.M:ts proposition är läget säkert helt
annorlunda än år 1940, när de sakkunniga påbörjade sitt arbete,
eller t.o.m. 1943 när betänkandet framlades i färdigt skick.
Att efter dessa allmänna reflexioner ge mig in på ett
detaljbemötande av Malms kritik av mitt s.k. "positiva
förslag" anser jag icke vara på sin plats, enär jag redan i
föredraget angav detta såsom en "snabbskiss utan några
som helst anspråk". P Eg. Gummeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
