Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 17 augusti 1946 - Ljudisolerande väggar för flygplanskabiner, av Guy von Dardel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 augusti 1946
781
Ljudisolerande väggar för flygplanskabiner
Civilingenjör Guy von Dardel, Linköping
Den av moderna flygmotorer alstrade
ljudintensiteten ligger flera 10-potenser över de värden,
som gälla för de flesta andra trafikmedel. För
att skydda passagerarna måste
flygplanskonstruktören nedlägga den största omsorg på kabinens
ljudisolering. Problemet försvåras i hög grad av
den rigorösa sparsamhet på vikt och utrymme
som är nödvändig vid konstruktion av flygplan.
Den inom ljudisoleringstekniken vanliga utvägen
att öka väggens vikt och tjocklek är därför
stängd när det gäller flygplan. Problemet blir i
stället att med given vikt och tjocklek
åstadkomma bästa möjliga ljudisolering. Följande
artikel avser en diskussion dels av de teoretiska
möjligheterna, dels av de praktiska resultat som
nåtts vid Svenska Aeroplan AB.
Akustiska förutsättningar
För ljudnivån L2 i ett rum, t.ex. en
flygplanskabin, som genom en vägg med ytan F och
luft-ljudisolationstalet D dB är kopplat till ett annat
ruin, t.ex. ytterluften, där det råder en ljudnivå
la dB, gäller
Lo t= U — D + 10 • log FIA
där A är den totala absorberande ytan i rummet.
Vid konstruktion av ljudisolerande väggar bör
således luftljudisolation och absorptionskoefficient
göras höga. Eftersom en flygplanskabin även
innehåller andra absorberande ytor än väggarna,
såsom stolar, passagerare, mattbelagt golv m.m.,
bör kravet på hög ljudabsorption hos väggen
komma i andra hand medan det primära
problemet blir att skapa en vägg med hög
luftljudisolation.
Teori jör enkla väggar
För en enkel vägg med massan M kg/m2
erhålles teoretiskt en luftljudisolation vid frekvenser
/ p/s, som ligger över väggens egenfrekvens
D \= 20 ’ log M + 20 • log / — 43 dB
Vid isolering av flygplanskabiner kan sådana
enkla väggar, som verkar ljudisolerande genom
Föredrag i avd. Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik den 22 februari
1946.
DK 534.833 : 629.13.012.2
sin blotta massa, inte användas, eftersom det
skulle erfordras alldeles orimliga vikter för att
erhålla tillräcklig ljudisolering. För att t.ex. erhålla
en luftljudisolation av 60 dB vid 1 000 p/s skulle
man få använda en vägg med en vikt av 200
kg/m2.
Teori för sammansatta väggar
Väggar, som är sammansatta av flera väggar på
avstånd från varandra, är svårare att behandla
teoretiskt än den enkla väggen. Det är i många
fall lämpligt att med hjälp av elektroakustiska
analogier omvandla den ljudisolerande väggen till
en elektrisk fyrpol, som sedan kan behandlas med
den elektriska filterteorins kända metoder. Inom
akustiken karakteriserar man filterverkan med
luftljudisolationen, som är den del av den mot
väggen infallande ljudenergin, som tränger
igenom väggen. I den elektriska analogin
motsvaras detta begrepp av inlänkningsdämpningen för
det ekvivalenta elektriska filtret, när filtret
inkopplas i en oändligt lång förlustfri ledning.
Ledningen utgör den elektriska analogin till luften
på båda sidor om väggen. Inom filterteorin
karakteriserar man vanligen filtret med dess
spegeldämpning, som överensstämmer med den
ovannämnda inlänkningsdämpningen, då filtret är
anpassat till den förlustfria ledningen.
Dubbla väggar
Av de sammansatta väggarna är den dubbla
väggen den enklaste. Den består av två väggar
med sammanlagda massan M kg/m2 på avståndet
d från varandra (fig. 1). Dess elektriska analogi
Fig. 1. Dubbelvägg; t.h. ekvivalent elektriskt
kopplingsschema.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
