Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 5 oktober 1946 - 20 kV som enda fördelningsspänning för en stadsanläggning, av Salve Björkbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 oktober 19i6
963
20 kV som enda fördelningsspänning
för en stadsanläggning
Diplomingenjör Salve Björkbom, Helsingfors
Det finns principiellt inte några bättre eller
sämre spänningar. Det gäller blott att använda
spänningarna rätt, vilket även kan innebära att
avstå från någon eller några av de normala
spänningarna.
Erfarenheterna i Finland av krigsår och
kristid med ingen eller ringa tillgång på material och
förnödenheter, men med ett trots alla störningar
och restriktioner ständigt ökat effekt- och
energibehov har för flertalet stadselverk påvisat
nackdelarna av ett överförings- och fördelningssystem
med en alltför uppenbar begränsning. Det har ju i
allmänhet inte varit fråga om att tillgodose
behovet inom nya bosättnings- och
industriområden, utan det har närmast gällt att kunna
tillfredsställa det ökade behovet inom tidigare
distributionsområden. Möjligheterna att möta de
sålunda stegrade kraven på anläggningarnas
överföringsförmåga har begränsats av givna
ledarareor, fördelningsstationer och
inmatnings-punkter. En lägre spänning har därvid ökat och
accentuerat begränsningen, vilket särskilt de få
återstående städerna med 220/127 V
lågspänningssystem fått erfara. Detta gäller naturligtvis
även högspänningssystemet.
Under normala förhållanden med riklig tillgång
på förnödenheter kan individuellt betonade
anspråk, med andra ord mångfalden, lätt
tillfredsställas. Under kristider vore det däremot
avsevärt lättare att hålla det hela flytande, om
anspråken vore mindre särpräglade. Det ligger i
sakens natur, att den som önskar särutföranden
även är benägen att se saken ur en mindre vid
och även för honom själv i det långa loppet
oförmånlig synvinkel. Mångfalden passar inte väl in
i ett större sakligt sammanhang. Även under
normala förhållanden erbjuder sålunda fåtalet och
enhetligheten många fördelar, t.ex. i fråga om
lagerhållning, reserv och samdrift.
Det ekonomiska minimum är i många fall inte
särskilt utpräglat. Man kan sålunda, då det t.ex.
gäller att för ett givet belastningsfall fastställa
den gynnsammaste spänningen för ett
överförings- eller fördelningssystem, få flera i det när-
Föredrag vid 3:e Nordiska Ingenjörsmötet den 29 maj 1946.
DK 621.311.13
måste lika goda lösningar. Detta förklarar kanske
delvis den ännu rådande brokigheten på
spänningsområdet. Då man sålunda har rätt så stor
frihet vid valet av den gynnsammaste lösningen,
varför väljer man inte den spänning, som tar
tillräcklig hänsyn även till den fjärde dimensionens,
tidens, visserligen mindre exakta, men sannolikt
vägande anspråk?
I Finland, där vi av omständigheternas tvång
kommit in på många radikala lösningar, har vi
försökt ta till vara de hårda årens lärdomar och
som motto för den elektriska
anläggningstekniken uppställt: så få typer och utföranden som
möjligt, så få och inom vissa gränser så höga
spänningar som möjligt. Ett utslag av detta är
de nya standardvärdena för transformatorer och
spänningar. Den egentliga standardserien för
växelspänningar är sålunda: 220, 380, 6 000,
20 000, 110 000, 220 000 V. En ytterligare
reducering, som även skulle ställa 6 000 V på samma
sätt som 10 000 V utanför den egentliga
standarden, har haft förespråkare.
För lågspänningssystemen håller 380/220 V på
att bli den enda spänningen, och 20 kV är den
i våra förhållanden gynnsammaste och enda
auktoriserade spänningen för landsbygdens
överförings- och fördelningssystem. Som den högre
högspänningen i ett trespänningssystem för en
stadsanläggning kommer 20 kV i fråga. Under
vilka förutsättningar och med vilka konsekvenser
kan då denna spänning användas i ett
tvåspän-ningssystem jämfört med mera traditionella
lösningar? Det gäller då närmast att väga
tvåspän-ningssystem med 6, 10 resp. 20 kV och ett
trespänningssystem med 6 och 20 kV mot varandra.
Frågans behandling har baserats på följande
allmänna förutsättningar: Jordkabelutförande för
hög- och lågspänningssidan, en
medelbelastnings-täthet av åtminstone 1 500 kW/km2, maskat
låg-spänningsnät, normalt öppen ringmatning för
högspänningsnätet, fördelningsstationerna med
en enda transformator, masknätsbrytare samt
frånskiljare eller frånskiljarbrytare på
högspänningssida^ på huvudstationerna brytare med
effektivt reläskydd för fördelningskablarna,
tillfredsställande överföringsförmåga för systemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
