Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 5 oktober 1946 - 20 kV som enda fördelningsspänning för en stadsanläggning, av Salve Björkbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
966
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 4 visar jämförd med fig 3, huru
årskostnaden för 20 kV alternativet närmar sig den för
6 och 10 kV alternativen, då
högspänningssy-stemet utföres med åtminstone lika belastnings
förmåga, vilken för övrigt i detla fall inte antagits
fullt utnyttjad. Detta sammanhänger delvis med
frågan om antalet fördelningsstationer per
matande högspänningskabel. Små förluster, ett lågt
energipris och dyrbar huvudstationsutrustning
talar naturligtvis för ett relativt stort antal
stationer per kabel och sålunda för en effektivare
utnyttning av kabelns belastningsförmåga. En
undersökning visar att vid ett rimligt energipris
och en rimlig kortslulningseffekt det ekonomiskt
gynnsammaste antalet fördelningsstationer per
kabel är ca 4 för 6 kV, 5 för 10 kV och 7 för
20 kV. De kostnadsandelar, som påverkas av
detta antal, utgör emellertid endast ca 5 % av
en anläggnings totala årskostnad, varför
optimum i detta fall inte kommer att spela någon
avgörande roll.
Kostnadsminimum med avseende på spänningen
är sålunda enligt det föregående inte särdeles
utpräglat, men 10 kV framstår som ett
fördelaktigt alternativ, vilket vi i Finland medvetet
utmönstrat i fåtalets intresse. Det sannolika eller
givna behovet av ekonomisk överföringsförmåga
för större punktbelastningar på relativt stora
avstånd får då fälla utslaget vid valet av spänning.
Anläggningens medelbelastningstäthet blir inte
avgörande, däremot anläggningens storlek och
dess kortslutningseffekt.
1 praktiken har man emellertid sällan fullt fria
händer att bygga upp ett fördelningssystem heit
och hållet från början. Det gäller däremot
vanligen att avgöra, om man skall fortsätta att
utbygga och förstärka ett system med relativt låg
spänning eller övergå till ett trespänningssystem
eller bibehålla tvåspänningssystemet, men med
en tillräckligt hög spänning. Härvid väljer man
ju helst en redan förekommande spänning, och
då blir, åtminstone i Finland, i många fall 20 kV
den naturliga lösningen för såväl tre- som
tvåspänningssystemet.
Trespänningssystemet är särskilt genom de
större förlusterna ekonomiskt mindre gynnsamt och
ger ett relativt stort spänningsfall, men möjliggör
en effektiv uppdelning av anläggningen.
Tvåspän-ningssystemets med 20 kV stora
överföringsförmåga och goda spänningshållning kan erhållas
ined ringa ekonomisk uppoffring. Vid större
anläggningar framkommer emellertid förr eller
senare behovet av en uppdelning eller av en högre
mellanspänning och detta tidigare för ett
två-spänningssystem med en lägre spänning.
Beroende på spänningen blir kortslutningseffekten,
överföringsförmågan eller jordslutningsströmmen
härvid den avgörande faktorn. För 10 kV är då
30 kV ett lämpligt komplement, som mindre väl
sammangår med det övriga spänningssystemet i
Finland, och för 20 kV framstår 110 kV som en
lockande lösning, dvs. någon mellanspänning
erfordras inte. Stamnätets utveckling medför
nämligen att flertalet stadsanläggningar i
framtiden blir anslutet till detta nät. Behovet av en
20 kV anläggnings uppdelning sammanfaller
sannolikt med den tidpunkt då toppbelastningens
tillväxt kräver en andra 10 eller 20 MVA
transformator för fjärrkraften.
Elverket i Vasa stad utgör i detta sammanhang
ett ganska belysande exempel. Anläggningens
toppeffekt är nu ca 10 MW och uppskattas till
30 MW år 1965. Inkommande fjärrkraften, 110
kV, nedtransformeras till 5 kV, som är
huvudfördelnings- och generatorspänning. Utgående
fjärr-kraft överföres med 45 kV, och för den
omgivande landsbygden och nya industriområden
användes 20 kV. Den växande belastningen och 5
kV nätets nuvarande begränsade
överföringsförmåga har aktualiserat frågan om
fördelningssystemets framtida utformning. En avveckling eller
i varje fall en begränsning av 5 kV systemet och
en utveckling av 20 kV till
huvudfördelnings-spänning har i detta fall framstått som en riktig
och ekonomiskt berättigad lösning.
Den principiella anordningen av den planerade
110/20 kV överföringen för Vasa stad framgår av
fig. 5. A avser det nuvarande ångkraftverket, som
samtidigt är huvudfördelningsstation och
mottagningsstation för inkommande fjärrkraft från
södra Finland. I framtiden skulle denna station
betjäna det resterande 5 kV systemet, utgöra den
ena 20 kV huvudstationen för det egentliga
stadsområdet och förorterna i norr samt
anslutningspunkt för det lokala 110 kV systemet. B är en
ny mottagningsstation för fjärrkraft från norra
Fig. 5. Principiell anordning av den framtida 110j20 kV
överföringen för Vasa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
