Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 5 oktober 1946 - 20 kV som enda fördelningsspänning för en stadsanläggning, av Salve Björkbom - Diskussion, av H Wennberg - Electrical Engineer, av E En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 oktober 1946
967
och södra Finland och en andra 20 kV
huvudstation för stadsområdet, förorterna i söder och
öster, industriområdet och den omgivande
landsbygden. C är en 20 kV sekundärstation eller
inmatningspunkt för stadsområdet. D avser
slutligen ett planerat nytt 30 MW ångkraftverk, som
sålunda skulle anslutas över 110 kV.
Konsekvenserna av tvåspänningssystemet med
20 kV kan sammanfattas i följande: Den högre
spänningen ställer ökade krav på tillförlitliga
ändmuffar, ett gott kabelarbete och
stationsutrymme. Den ger en stor jordslutningsström, ca
2,5 gånger den vid 10 kV, men samtidigt större
möjligheter att utforma ett gynnsamt
jordslut-ningsskydd; stor primär felström, relativt låg
strömtransformatoromsättning och sålunda
mindre anspråk på känsliga reläer. Laddningseffekten
blir relativt stor, ungefär den trefaldiga mot den
vid 10 kV, och den medför vissa komplikationer,
då det gäller att skilja ifrån tomgående
kabelsträckor. Med normala inomhusfrånskiljare torde
man nämligen behärska åtminstone 1 km långa
kabelsträckor vid 6 kV, ca 0,5 km vid 10 kV,
men endast 0,25 km vid 20 kV. Med hänsyn till
driftsäker och riskfri manövrering skulle sålunda
frånskiljarbrytare erfordras för
fördelningsstationernas genomgående kablar i varje fall vid 20
kV, men troligen även vid 10 kV.
Laddningseffekten kompenserar emellertid i stort sett
fördelningstransformatorernas reaktiva
tomgångsför-brukning. Den sannolika direkta hopkopplingen
av jordkabelnätet med en omgivande landsbygds
friledningsnät ställer stora krav på tillförlitliga
Överspänningsskydd och aktualiserar frågan om
effektiv jordning, släckning eller automatisk
snabbåterinkoppling för friledningsnätets
vidkommande. Man faller inte för frestelsen att välja
en för klen ledararea för jordkabelnätet. Ett
eventuellt lokalt kraftverk blir inte anslutet
direkt till fördelningssystemet, vilket under för
övrigt lika förhållanden innebär en reducerad
kortslutningseffekt.
20 kV som enda fördelningsspänning för en
stadsanläggning förutsätter sist och slutligen en
optimistisk inställning till den kommande
utvecklingen av såväl effekt- och överföringsbehovet
som apparatkonstruktionerna för denna
spänning.
Diskussion
Direktör H Wennberg, Sverige: Sedan något år tillbaka
arbetar en kommitté inom Svenska Elverksföreningen med
samma problem — överföringsspänningen i medelstora
städer. Kommittén är i det närmaste färdig med sitt arbete.
En preliminär rapport därom kommer att lämnas vid
SEF:s årsmöte i år.
Flera utredningar har verkställts, och vi har konstaterat
detsamma som ingenjör Björkbom, nämligen, att 10 kV
synes vara den mest ekonomiska spänningen, då man har
fritt val att välja spänning.
Ingenjör Berg i kommittén har under vissa förutsätt-
ningar visat, att 3 kV är den optimala spänningen upp till
en genomsnittlig belastning per nättransformatorstation (i
ett nät med jämnt fördelad belastning) av ca 50 kVA.
Belastningsområdet täckes av 6 kV från 50 kVA till ca 130
kVA och av 10 kV från 130 till ca 1 400 kVA och av 20 kV
däröver. 10 kV skulle alltså täcka det belastningsområde,
som normalt förekommer inom de städer, vilkas
överföringsproblem kommittén skulle behandla. Kommittén har
kommit fram till samma resultat även från andra
utgångspunkter.
Det är intressant att med hänvisning till ingenjör
Björkboms föredrag konstatera, att kommittén vid sitt senaste
sammanträde beslöt, att innan utredningen överlämnas,
20 kV spänningen, med hänsyn bl.a. till några av de
argument ingenjör Björkbom anförde, ytterligare borde bli
föremål för kommitténs intresse.
Min personliga uppfattning är den, att 20 kV i städer
kommer att bereda svårigheter på grund av det större
platsbehovet. I allmänhet tvingas man inrätta
nätstationerna i bostadsfastigheters källare, där utrymmet i höjdled
som regel är knappt. Genom att sänka källargolvet kan
den erforderliga höjden erhållas, men det betyder ökade
kostnader och kan medföra komplikationer (dräneringen).
Endast i den mån man kan bygga friliggande stationer,
bortfaller dessa extra kostnader. Underjordiska
gatusta-tioner är också ett alternativ men även dessa ställer sig
mycket dyrbara. De fördelar man uppenbarligen kan
tillskriva 20 kV spänningen — ökad överföringsförmåga och
större okänslighet för stora punktbelastningar — får enligt
min mening köpas till priset av en förhöjd anläggnings
kostnad, och frågan blir då, under förutsättning att man
accepterar 10 kV såsom standardspänning, om de fall, då
den högre spänningens företräden blir utnyttjade, så ofta
inträffar, att det högre priset kan anses motiverat.
Betraktar man problemet ur de finska förutsättningarna,
således som en standardiseringsfråga, äger de av mig
anförda argumenten icke samma värde. Det är ju icke
uteslutet, det är kanske tvärt om ganska troligt, att en dylik
standardisering medför så stora allmänna besparingar, att
de med den högre spänningen förenade merkostnaderna
kompenseras.
Eleetrical Engineer, utgiven av E Molloy. George
Newnes, London 1945. 1 540 s., 1 250 fig. 42 sh.
Denna uppslagsbok är avsedd att tjäna som ledning för
alla praktiskt verksamma ingenjörer inom
elektrotekniken med undantag för teletekniker. Den är närmast
avpassad för anläggningstekniker men torde också vara av
stort intresse för elektrotekniker i allmänhet både som
uppslagsbok och vid studier. I utarbetandet har deltagit
ett 50-tal författare, representerande olika områden av
tekniken, såväl lärare som praktiskt verksamma tekniker.
Boken består av 32 avdelningar, var och en tyvärr med
egen sidonumrering. En smula störande är också
inblandade annonssidor. Den första avdelningen är av mera
teoretisk art och börjar med atomteorierna för att sedan
behandla enheter och begrepp samt de viktigare lagarna
inom elektrotekniken ävensom en del av den speciellt av
elektroteknikerna tillämpade delen av den högre
matematiken.
I 26 avdelningar behandlas den praxis, som utformat sig
inom olika avsnitt av den tillämpade elektrotekniken, med
början på kraftstationer och material. Därefter behandlas
exempelvis transformatorer, kraftöverföring, motordrift,
installationer, belysning och kommunikationer samt mot
slutet även elektrotekniken i jordbrukets och flygets tjänst och
några andra mer eller mindre speciella användningsområden.
I allmänhet går man ej närmare in på det konstruktiva
utförandet av maskiner och apparater annat än i
undantagsfall. Det finns dock en kort behandling av
konstruktionen av transformatorer och likriktare, likaså något om
det konstruktiva utförandet av motorer, bl.a. lindningar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
