Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 12 oktober 1946 - Virus, av Stig Sjölin och Einar Stenhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 oktober 19 AG
989
Virus
Med. lic. Stig Sjölin och docent Einar Stenhagen, Uppsala
Med ett virus förstå vi vanligen en
mikroorganism, som ej har förmåga till fritt liv utan lever
och reproducerar sig inom andra, självständigt
levande organismers celler. De äro alltså för sitt
liv helt beroende av värdcellens medverkan och
kunna till skillnad från de flesta bakterier ej odlas
på rent syntetiska substrat. De äro med andra ord
obligata, intracellulär parasiter.
Värdorganismerna kunna vara både flercelliga djur och växter och
encelliga organismer, t.ex. bakterier. I detta senare
fall kallas virus bakteriofag. Vår kännedom om
dessa olika viras natur har under de senaste två
decennierna betydligt vidgats, men många
fundamentala problem äro ännu olösta.
Vissa vira äro utan tvivel de minsta och enklast
byggda självreproducerande organismer vi för
närvarande känna. Man har till och med kallat
dem autosyntetiska molekyler. Fråga är
emellertid om begreppet molekyl här ej fått en alltför
vidsträckt innebörd. Med en organisk molekyl
mena vi ju en av atomer medelst primära
valen-ser uppbyggd enhet och det är ovisst om denna
definition är tillämplig ens på de enklaste vira.
När Stanley för ungefär tio år sedan för första
gången lyckades erhålla elf växtvirus (det virus
som orsakar mosaiksjuka hos tobaksplantor) i
kristallin form, trodde man först att det rörde sig
om ett kristallint äggviteämne. Ett flertal dylika,
t.ex. hämoglobin och ett antal enzym, voro vid
DK Glü.9
G32.388
denna tid väl kända. Det har emellertid visat sig
att alla vira, som man hittills ansett sig ha
ren-framställt, innehålla nukleinsyra på obekant sätt
bunden till äggvita. Dessa nukleinsyror. som äro
uppbyggda av pyrimidin- eller purinbaser,
pen-toser och fosforsyra i varierande-
sammansättning, finnas i alla levande celler och synas vara
nödvändiga för cellernas äggvitesyntes och
reproduktion. Oaktat sin förmåga till kristallisation
äro alltså även de enklaste vira tämligen
komplicerade till sin struktur. Mellan de minsta vira
av typen mul- och klövsjukevirus, som har en
"molekylvikt" av omkring 400 000, och de största
hittills kända t.ex. vaccinia (ympämnet mot
smittkoppor) med en "molekylvikt" på omkring
4 miljarder finns en mångfald variationer.
Ele-mentarkropparna av vaccinia äro så stora att de
nätt och jämnt kunna ses i ett vanligt mikroskop
(jfr fig. 2). Med hjälp av elektronmikroskopet har
man kunnat få en uppfattning om utseendet av de
enskilda partiklarna hos vira, som på grund av sin
litenhet ej kunna iakttas med ljusoptiska
hjälpmedel. Vacciniavirus med en diameter av 225 n\u
visar, i likhet med många bakterier, en tämligen
regelbunden geometrisk form. Partikelutseendet
är ofta ett distinkt karakteristikum för olika
virusarter, ibland t.o.m. för olika stammar av
samma art. Tobaksmosaikvirus bildar 280 mu långa
och 15 mu breda stavar (fig. 3), under det att
Fig. 1. Kristaller av ett tobaksnekrosvirus1.
Fig. 2. Mikrofotografi av vacciniavirus i vanligt mikroskop
(mörk fältf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
