- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 76. 1946 /
990

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 12 oktober 1946 - Virus, av Stig Sjölin och Einar Stenhagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

990

TEKNISK TIDSKRIFT

vissa bakteriofager likna ett grodyngel med stort
huvud och långsmal svans (se fig. 4) och en
totallängd av 200 mju.

Kristallina vira, i vilka viruselementarkropparna
äro regelbundet anordnade i kristallgitter, kunna
studeras med röntgenkristallografiska hjälpmedel.
I kristalliserat tobaksmosaikvirus, fig. 5, äro de
ovan nämnda elementarpartiklarna anordnade i
ett hexagonalt gitter med längsaxlarna parallella.
Inom partiklarna själva har man vidare funnit
en regelbunden kristallin struktur. De minsta
enheterna synas bestå av kuber med 1,1 m/t sida.
En sådan enhet kan antas innehålla ungefär 18
aminosyror. Den exakta placeringen av de av
aminosyrorna uppbyggda polypeptidkedjorna och
av nukleinsyran är ännu så länge okänd. Olika
stammar av ett och samma virus kunna även i
röntgenkristallografiskt hänseende visa
strukturolikheter.

Partiklarna hos renframställda vira äro alltid
likstora och den storleksvariation som finns visar
en normal Gauss’ felkurva. I en bakteriekultur
däremot är storleksvariationen betydligt större
och fördelningen avviker avsevärt från en normal
Gauss-kurva, fig. 6, vilket beror på att man i en
bakteriekultur har alla utvecklingsstadier
representerade, utan att någon viss storleksordning
gynnats vid framställningen av de mikroskopiska
preparaten. När det gäller vira har man velat tolka
den enhetliga storleken som en typisk
virusegenskap. Man synes därvid emellertid ofta ha förbisett
att de metoder, som användas för
renframställning av vira, med nödvändighet anrika partiklar
av en bestämd storlek. Då det dessutom ännu
icke är möjligt att följa de enskilda
viruspartiklarnas bildning och tillväxt inom värdcellen,
synes det vara för tidigt att av
viruspreparatio-nens enhetlighet dra några slutsatser om de
enskilda viruspartiklarnas bildningssätt.

De metoder som användas för renframställning
av vira överensstämma i stort sett med dem som
användas vid preparation av äggviteämnen. Som
redan nämnts kunna vira icke odlas på rent
syntetiska substrat, utan för att erhålla rena vira i
större kvantiteter måste man isolera dem från
ympade vävnadskulturer eller från virussjuka
djur och växter. Ur detta biologiska material
koncentreras sedan vira genom olika kemiska och
fysikaliska metoder. Man har sålunda använt
utsågning, adsorption till olika material,
ultracen-trifugering och elektrofores. Några verkligt exakta
kriterier på virus renhet äro svåra att erhålla. Det
är ej säkert att alla partiklar i en till synes
homogen viruspreparation äro infektiösa. Förmåga att
kristallisera är ej heller något säkert tecken på
renhet. Virus känslighet mot yttre inflytanden,
såsom temperaturvariationer,
vätejonkoncentration, höga tryck, är i allmänhet ganska stor och
en långt driven rening kan därför medföra
minskad biologisk aktivitet. Höga temperaturer för-

Fig. 3. Elektronmikroskopisk bild av renat
tobaksmosaik-virus1; 48 000 X-

Fig. 4. Elektronmikroskopisk bild av dgsenteribakteriofag
angripande dysenteribakterie; som resultat av angreppet
har bakteriekroppen t.v. nedtill börjat sönderfalla (enl.
Mahl); 30 000 X-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:45:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1946/1002.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free