Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 12 oktober 1946 - Utvecklingen på konsthartsområdet i USA och i Tyskland, av Bo Särnö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
998
TEKNISK TIDSKRIFT
nom dehydrering av cyklohexanol till cyklohexanon, som
överfördes till oxim medelst hydroxylamin. Denna
grupperades till en 7-ring, kaprolaktamhydrosulfit, som
neutraliserades med ammoniak och kaprolaktam avskiljdes.
Igamid A motsvarade standardkvaliteten av Nylon. Den
framställdes genom att 1 mol av vardera syran och aminen
fick reagera i metanol. De bildade nålformiga kristallerna
avcentrifugerades, och kondensationen skedde vid 275°C.
Igamid A användes huvudsakligen för sprutgjutning. Den
hade god värme- och köldbeständighet samt hög resistens
mot lösningsmedel och senapsgas. Smältpunkten var ca
250°C och mjukningstemperaturen så hög, att materialet
var formbeständigt i kokande vatten. Som typiska exempel
på sprutgjutna produkter av Igamid A kan nämnas
kabel-klammer för flygplan, tändrörspetsar till granater,
kammar m.m.
Igamid B framställdes genom att kaprolaktam först
polymeriserades till en molekylvikt av 5 000 och därefter
kondenserades till molekylvikten 12 000. Igamid B hade
en smältpunkt av 220°C. Den var mjukare än Igamid A
och mycket böjbarare än polystyrol. Igamid B var den
kvalitet, som vanligen användes för fiberframställning och
vilken som garn såldes som Perlon L. Fibrer av Igamid A
kallades Perlon T. Fibrernas kristalliter orienterades
genom att materialet efter spridningen sträcktes till fyra
gånger sin ursprungliga längd. Sträckningen underlättades,
om polymeren innehöll 5—10 % monokaprolaktam, som
1 slutoperationen kunde tvättas bort med varmt vatten.
Igamid 6 A användes för framställning av konstläder och
folier. För sådana ändamål mjukgjordes den med
30—35 % Dellatol, en blandning av sulfonamider. Plattor
kalandrerades vid 80°C eller högglanspressades vid 180°C.
Övriga tyska polyamider kunde icke mjukgöras och icke
heller kalandreras på grund av smältans låga viskositet
Ur lösningar tillverkades gjutna folier av Igamid 6 A eller
5 A. Produktionen var 160—200 in/h och maskin. Folierna
var i allmänhet 2—3 /t tjocka men kunde vara ända upp
till 20 y.. De såldes under handelsbeteckningen Lyafol.
De var beständiga mot oljor och klorerade kolväten och
användes i stor utsträckning till gasskyddskläder.
I polyamiderna kan införas tvärbindningar genom
behandling med diisocyanater och formaldehyd. Därigenom
höjes smältpunkten ca 50°C och förbättras
vattenbeständighet och våtstyrka. Det bör finnas åtminstone en
tvärbindning per makromolekyl. Använder man 2 %
Desmo-dur T (tolylendiisocyanat), får man 2,8 tvärbindningar på
2 molekyler Igamid 6 A. Härdningsmedlet tillsattes på
valsverk vid 60—100°C. Difenyl 4, 6, 4’-triisocyanat
reagerar snabbare än Desmodur T.
Olika tvåbasiska syror försöktes som ersättning för
adi-pinsyran. Igamid 6 P framställdes av pimelinsyra, 6 K av
korksyra och 6 S av sebacinsyra. Typ 6 P var den mest
lättlösliga, 6 K olöslig och 6 S den mest vatten- och
köldbeständiga. Igamid 50 användes inom lackindustrin och
bestod av 37,5 % Igamid A, 37,5 % Igamid B och 25 %
diaminodicyklohexylmetan.
Polyamiderna har varit ett viktigt råmaterial under
kriget även i Förenta Staterna. Amerikanarna synes
huvudsakligen framställa polyamiderna av adipin- eller
sebacinsyra och hexa- eller dekametylendiamin. Huvudparten av
polyamidproduktionen gick till framställning av textilier,
borst och folier, men särskilt på senare tid har betydande
kvantiteter använts för sprutning, sprutgjutning och
formpressning. Bland textilprodukterna märkes fallskärmar,
bogsertrossar för glidflygplan och nylonstrumpor.
Polyamidborst användes inte blott till tand- och toalettborstar
utan även i stor utsträckning till industriborstar. Bland
folieprodukterna kan nämnas bensinbeständiga membran
för förgasare samt de på senaste tiden framkomna tunna
folierna för emballage och dylika ändamål. Sprutade
bensinbeständiga slangar användes bl.a. i flygplan.
Form-pressade och sprutgjutna produkter har man hört rätt
Tabell 7. Tyska polyisocyanater
Benämning
Sammansättning
Desmodur A a-isocyanyletylbensol-3-isocyanat
C l-klorfenylen-2,4-diisocyanat
DR Difenyl-4, 6, 4’-triisocyanat
H 1,6-hexandiisocyanat
HH Desmodur H (3 moler) -fhexantriol (1 mol)
M Dicyklohexylmetan-4,4-diisocyanat
R Trifenylmetan-p-triisocyanat
T 2,4- + 2,6-tolylendiisocyanat (3 : 2)
TH Desmodur T (3 moler) -f- bexantriol (1 mol)
X Di-p-xylylmetan-4,4-diisocyanat
Tabell 8. Tyska polyhydroxyföreningar för
polyuretan-f ramställning
Benämning
Sammansättning
Desmophen 50 Oxalsyra + trimetylolpropan
200 Ftal- + adipinsyra (1:1) +
trimetylolpropan
800 Ftal- + adipinsyra (1 : 5) -f
trimetylolpropan
900 Adipinsyra (3 moler) + trimetylolpropan
(4,2 moler)
1100 Adipinsyra (3 moler) -f trimetylolpropan
(2 moler) + 1,4-butandiol (2 moler)
1 200 Adipinsyra (3 moler) + trimetylolpropan
(1 mol) + 1,4-butandiol (3 moler)
litet talas om, men det har framställts konsthartslager
och en del elektriska detaljer.
Polyuretaner
Den tyska tillverkningen av polyuretaner befann sig 1943
på experimentstadiet men kom senare upp till ca 225 t/år.
I Förenta Staterna har några liknande material aldrig
tillverkats.
Polyuretanerna bildar en egen familj inom
konstharts-kemin, och utvecklingsarbetet av dessa produkter är
kanske tyskarnas främsta teoretiska insats på
konsthartsom-rådet under kriget.
Den grundläggande reaktionen mellan ett isocyanat och
en alkohol under bildning av en uretan upptäcktes av
Wurts redan 1848
RXN = C = O + R2OH —> RjNH — C — O — R,
II
O
Baeyer hos IG Farben framställde
polykondensations-produkter genom att låta polyisocyanater reagera med
polyhydroxyföreningar. Diisocyanater bildar linjära
polyuretaner, tri- och högre isocyanater grenade.
Polyisocyanaterna kallades Desmodur och polyestrarna
(polyhydroxyföreningarna) Desmophen. Av båda fanns ett
flertal typer (tabellerna 7 och 8).
Igamid A och B var polyamider. Igamid U var däremot
en polyuretan med molekylvikten 10 000. Den
framställdes genom reaktion mellan Desmodur H och 1,4-butandiol
i en blandning av 90 % monoklorbensol och 10 \%
o-diklorbensol. Igamid U användes mest för sprutgjutning.
Smältpunkten var 184°C. Hartset mjuknade och smälte
inom ett mycket snävt temperaturintervall. Det uppgavs
vara mera beständigt än de amerikanska polyamiderna
mot lösningsmedel, syror och vatten, ha bättre elektriska
egenskaper och vara lättare att pressa. Det användes till
pressade delar för elektriska högfrekvenskondensatorer
samt till fibrer och borst. Fibrerna sprutades och
orienterades genom sträckning. De kallades Perlon U. Omkring
25 t/mån användes till fallskärmstyg. Ca 1 t/mån förbru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
