Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 19 oktober 1946 - De tekniska högskolornas pedagogiska problem, av Jarl Salin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 oktober 1946
1025
De tekniska högskolornas
pedagogiska problem
Professor /arl Salin, Aho
DK 378.962
Ingenjören som professor
Ingenjörer ute i praktiken vet naturligtvis bättre
än professorer vad allt de studerande i de
tekniska högskolorna borde få lära sig. När en sådan
ingenjör blir professor — jag tänker närmast på
mitt eget fall — och börjar frikostigt dela med
sig av vetande och kunnande på sitt
specialområde, ställes han dock snart inför vissa nedslående
pedagogiska erfarenheter.
Han finner att han ej hinner med tillnärmelsevis
så mycket som han tänkt sig. Det visar sig att
mycken tid erfordras för att beskriva även sådant,
som under tidens lopp för honom själv kommit
att framstå som självklart, men som inte är det
för de ännu tekniskt ganska oskolade och
oerfarna studerandena. Och vidare märker han snart
att de studerande i en mycket mindre grad än han
väntat förstår något av sig själva — åtminstone
inte på samma sätt som han själv gör det.
Dessa svårigheter med undervisningen kan ej
lösas genom att man helt enkelt tar mera tid på
sig. Studietiden i högskolorna får ej förlängas.
Snarare borde den förkortas. De studerande
måste få komma ut till sitt egentliga arbetsfält
medan ungdomens gåpåaranda finns kvar och
bildbarheten för de uppgifter, som där möter,
ännu är stor. För att under den begränsade tiden
nå de önskade undervisningsresultaten måste man
alltså effektivisera undervisningen. Men huru?
Vi skall först granska det slags effektivisering av
undervisningen, som kanske ligger närmast till
hands just för en från praktisk verksamhet
kommen ingenjör, som där haft att instruera
underordnade till ett snabbt och effektivt arbete.
Då en sådan lärare gör den erfarenheten, att de
studerande på den till buds stående tiden inte
hinner tänka sig in i och själva reda ut förhållanden
och konsekvenser, ligger det för läraren
naturligtvis mycket nära till hands att börja tänka för
de studerandes räkning. Det är ett högst
effektivt sätt att snabbt hinna igenom en kurs.
Metoden kan ytterligare effektiviseras i denna
riktning genom att man alltmera börjar ge svar på
frågor "huru?" i stället för på frågor "varför?".
Föredrag vid 3:e Nordiska Ingenjörsmötet den 29 maj 1946.
De studerandes egna långsamma överväganden
och valhänta utredningar kan effektivt påskyndas
eller ersättas av i detalj gående anvisningar och
instruktioner eller blott uppgifter om resultat av
överväganden. Man kan t.ex. relativt snabbt
beskriva hurudana anordningar, konstruktioner och
tekniska förfaringssätt man funnit vara under
vanliga förhållanden lämpliga, utan att länge
dröja vid de överväganden, som lett till sådana
tekniska problemlösningar, och än mindre
försöka få de studerande att själva resonera sig till
dem. I fråga om dimejisioneringsuppgifter och
dylikt kan man inbespara den tid de studerandes
egna långsamma kalkyluppställningar skulle
kräva genom att framlägga formler för vanliga
sådana uppgifters lösande och låta övningarna
inskränka sig till insättningar i dessa formler.
Med en på detta sätt forcerad
undervisningsmetod kan man hinna med åtskilligt, ja så
mycket, att begränsningen bestämmes snarare
därav, vad den studerande förmår hålla i minnet
för tentamen, än av den för undervisningen till
buds stående tiden.
Men naturligvis kan man ej förse de blivande
ingenjörerna med detaljerade och riktiga
instruktioner för alla de situationer de kan ställas inför.
Läraren kan dock eventuellt trösta sig därmed,
att om han lyckats ge instruktioner, som
åtminstone i normala fall leder till tekniskt och
ekonomiskt något så när riktiga resultat, är det
knappast så farligt om dessa instruktioner,
kritiklöst tillämpade under mera sällan förekommande,
onormala förhållanden kan leda till ett och annat
missgrepp.
Med denna undervisningsmetod kan den
enskilda läraren också enklast gardera sig mot den
kritik, som skulle kunna riktas mot hans
undervisning, om det skulle visa sig att de utexaminerade
ingenjörerna skulle ha svårigheter med att lösa
ordinära ingenjörsuppgifter för ifrågavarande
fack. Att de inte kan lösa mera speciella problem,
vilkas behandling ej medhunnits vid
undervisningen. kan läraren inte lika lätt klandras för
och inte heller gör man honom ansvarig för att
den unge ingenjören eventuellt visar en mycket
liten självständighet i omdömet och över huvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
