Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 19 oktober 1946 - Beregning av vannomlöpet i dampkjeler med naturlig sirkulasjon, av Dag Gotskalk Johnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 oktober 19A6
1033
"i
Ci c ’ 1,11 [oavh av Re)
i
Fig. 3. Motstandstall c for I to sirkulære skiver i relativ
avstand Lid, II en enkel skive.
Herav finnes
damphastighet
Wi)
Gd
Gü
yw — yn
vannhastighet
Wvv =
3600 • yD • fü 3 600 -yD • f yw~y
Gw _ Gw yw — yp
3 600 -yw-fw ~ 3 600 • yw • f yw — yn
relativ damphastighet Wr = Wd t Ww
I Schmidt—Behringers försök var vannvekten
Gw=0, altså Ww=0. Kaller man under disse
forhold den relative damphastighet for wr0, fåes
altså
Wro = Wd
Resultatet av regningen er vist i diagrammet til
venstre i fig. 4. Her er stigehastigheten eller
relativhastigheten Wro avsatt som funksjon av vann—
damp-blandingens spesifikke vekt y.
Forsökene blev utfört for rördiametrene 57, 69
og 83 mm, og trykkene 1, 4, 11 og 40 ata.
Forsökene viser noen avhengighet av rördiameteren
(störst rördiameter gir hovedsaklig störst Wr0)
og en meget sterk trykkavhengighet. Ved de
höyere trykk må man anta at de enkelte
damp-blærer er relativt små, og dette kan gi
förklaringen på de lave verdier for Wr0 for disse trykk.
Forövrig ser man at jo lavere
damp—vann-bland-ingens spesifikke vekt er, jo större er
relativhastigheten. Dampblærene fölger da særlig tett efter
hverandre, og motstånden mot blærenes bevegelse
reduseres tilsvarende. Imidlertid har disse
forsökene en stor mangel. Forsöksprinsippet, nemlig
bestemmelse av den spesifikke vekt på grunnlag
av trykkmåling i veskesöylen, forutsetter at
veske-söylen er stillestående, med andre ord, at der ikke
er noen veskesirkulasjon gjennem forsöksröret.
Enhver bevegelse av veskesöylen vil nemlig gi en
viss rörfriksjon og dermed innvirke på det målte
trykkforlöp. Forsöksmaterialet refererer seg altså
til et meget spesielt tilfelle, nemlig at
vannmeng-den som strömmer gjennem röret er lik null, et
forhold som ytterst sjelden inntreffer i
damppro-duserende kjelrör, ja som ikke må förekomme.
Man har imidlertid resonnert som så, at dampens
relativhastighet må kunne antas uavhengig av
den påtrykte vannhastighet, og på grunnlag av
denne antagelse er så forsöksmaterialet blitt
an-vendt beregningsmessig.
Som det vil framgå av det efterfölgende, er dette
en utillatelig antagelse, da den relative
stigehas-tighet faktisk er meget sterkt avhengig av den
påtrykte vannhastighet.
Schurig har i tilslutning til de omtalte försök
utfört en spesialundersökelse, idet
friksjonskraf-ten blev målt ved hjelp av et opphengt og avveid
sleperör. Forsökene blev utfört med luft i vann
av 200G. Forsökene viste at der var en sterk
ökning av den relative stigehastighet når
vannsirku-lasjonen öktes. Videre viste det seg temmelig
egen-artede forhold med hensyn til rörfriksjonen. Ved
avstengt vannsirkulasjon opptrådte en viss
negativ rörfriksjon. Ved omlöpende vannmengde var
rörfriksjonen alltid större enn beregningsmessig,
når beregningen blev gjennemfört på grunnlag av
den opptredende vannhastighet og kjente
frik-sjonskoefisienter.
I 1937 utförte jeg, i tilknytning til en ved Norges
Tekniske Högskole oppstillet prisoppgave, diverse
försök til bestemmelse av dampens relative
stige-hastighet også ved påtrykt vannhastighet.
Arbei-det, som ikke tidligere er offentliggjort, blev
be-lönnet med Hans Majestet Kongens gullmedalje.
Resonnementet for forsöksinnretningens prinsipp
var fölgen de: Hvis man plutselig og samtidig
av-skjærer damp—vann-strömmen ved to punkter og
veier den innesperrede vannvekt, vil man direkte
Fig. 4. Schmidt—Behringer—Schurigs forsöksinnretning
(t.h.) og forsöksresultater (t.v.) W t= f (y, p, d).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
