- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 76. 1946 /
1122

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 9 november 1946 - Raketbränslen, av Per A Kylberg och L G Sundblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i08i)

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 5. Motor och bränslesystem vid raketaggregutet Walter
HWK 509.

bemannade raketplanen Messerschmitt Me-163
och Bachem BP-20 Nätter (Tekn. T. 1945 s. 1379).
Drivaggregatet i båda dessa flygplan utgjordes
av en Walter-motor med typbeteckningen
HWK-5097, ö. Motoraggregatet, som jämte
bränslesystem schematiskt skisserats i fig. 5, har en
stållegerad förbränningskammare av cylindrisk
sektion med inre diametern 240 mm och längden
280 mm. Förbränningskammarens främre del
innehåller en ventilplatta med ca 150 mm
diameter, försedd med 17 tryckmanövrerade
in-sprutningsventiler för de båda drivmedlen, 12
avsedda för vätesuperoxid och 5 för
hydrat-metanol-lösning. Centralt i denna ventilplatta
finnes en tryckkänslig anordning, förbunden med
en automatisk ventil för avstängning av
bränsletillförseln; anordningen träder i funktion när
trycket i kammaren överstiger säkerhetsgränsen.
För att förhindra sönderbränning av motorn till
följd av de uppkommande höga temperaturerna,
får metanolen cirkulera genom en kylmantel
omkring motor och munstycke, innan den
inspru-tas i förbränningsrummet.

Frammatningssystemet för bränsle liknar
mycket motsvarande system i V 2-bomben. En del av
vätesuperoxiden tas ut i en biledning och
sönderdelas för att driva en turbin förbunden med två
bränslepumpar av centrifugaltyp.
Sönderdelningen sker i ett porslinfodrat tryckkärl, inne-

Fig. 6. Messerschmitt Me-163; hjulstället kastades efter
start och landningen skedde på den indragbara skidan.

hållande en metalltrådsduk på vilken fästs små
kulor av kalcium- eller natriuinpermanganat
("Z-Stoff" enligt tysk beteckning). Ledes en
ström av vätesuperoxid över denna
"katalysator", sker en våldsam sönderdelning till
överhettad vattenånga och syrgas enligt tidigare
omnämnd princip, vilka ledas genom rörledningar
till turbinmunstyckena. Efter att ha passerat
turbinen blåsas de ut genom ett avgasmunstycke
under flygkroppen.

Till hjälpapparaterna höra även en elektrisk
startmotor i ena änden av turbinaxeln och
central kontrollbox för bränslematningen, vilken
medelst ett hävstångssystem står i förbindelse
med pilotens reglage. Dessutom finnas
tryckregleringsventil för ånggeneratorn, automatisk
avstängningsventil samt ett system filter.

Messerschmitt Me-163 (fig. 6) kom till
användning i strid i slutet av år 1944 och pilotens taktik
var då vanligen att susa upp och ned genom
strömmen av bombplan och växelvis attackera
dem uppifrån och nedifrån, förlitande sig på den
stora hastigheten — ca 900 km/h — för att
undvika försvarselden från bombplanen.
Aktionsradien var visserligen liten, då med fullt
effektuttag flygtiden endast var 12 min, men genom
att växelvis glidflyga och utnyttja låg effekt hos
motorn kunde piloten utsträcka aktionstiden till
omkring 40 min. Flygplanet medförde 1 200 1
vätesuperoxid och 580 1 hydrat-metanollösning i
skilda tankar8.

Bachem BP-20 Nätter (fig. 7) kan sägas vara
en bemannad luftvärnsprojektil med ett
raket-projektilsbatteri i nosen7. Nätter startades i det
närmaste vertikalt i ett torn med hjälp av två
krutraketer — var och en säges ha givit en
dragkraft av 450 kp under 12 s — och lär ha haft en
sugförmåga av 11 300 m/min med en
initialacceleration av ca 2 g. De stympade vingarna tjänade
endast till att öka räckvidden på topphöjden.
Maximihastigheten var ca 1 000 km/h.

På grund av sitt begränsade bränsleförråd hade
Nätter endast 80 s flygtid vid full effekt. Med
reducerat effektuttag kunde flygtiden utsträckas
till 120 s och med hjälp av tidvis glidflygning
med frånslagen motor kunde denna tid utsträckas
till flera minuter. Ingen utrustning för landning
medfördes, enär flygplanet — efter att ha avfyrat
sina raketprojektiler i nosen — fick sönderfalla
i tre delar genom att explosiva bultar sprängdes.
Piloten tänktes rädda sig genom fallskärmshopp
och likaså avsågs motoraggregatet kunna räddas
för förnyad användning genom att även denna
del var försedd med fallskärmar.

Salpetersyra och anilin

Bränslekombinationen 25 viktsprocent anilin
och 75 % röd rykande salpetersyra har en
specifik vikt av 1,390 (räknat på blandningen ehuru
de två komponenterna givetvis förvaras i skilda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:45:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1946/1134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free