Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 9 november 1946 - Felföreteelser vid icke-järnmetaller, av Herman Unckel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i08i)
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 14. Brott genom korrosionsutmattning vid 3 mm tjock,
dragen koppartråd från kraftledningskabel vid
inspän-ningsstället i kab el hällar en, förorsakad av svängningar
under medverkan av angrepp genom salthaltig luft.
elasticitetsgräns , desto högre ligger i allmänhet
också belastningsgränsen för utmattningsrisk.
Då utmattningen sammanhänger med de genom
inhomogeniteter framkallade små plastiska
deformationerna, skulle man vänta sig, att
material, vars rekristallisationstemperatur ligger vid
rumstemperatur inte skulle vara ömtåligt. Så är
emellertid inte fallet, vilket framgår av att
utmattning ofta iak tagits hos bly kablar, varvid de
små platiska deformationerna även leda till
grovkornighet till följd av ^kristallisationen och
korntillväxt vid vanlig temperatur.
Utmattningsbrottet påskyndas givetvis om
samtidigt ett korrosionsangrepp äger rum. Brottet
utgår ju från ställen med största dragpåkänning,
alltså vanligen från föremålets yta. Genom
frätning skapas spänningsanhopningar resp.
förhöjningar. Även ett så pass korrosionsbeständigt
material som koppar kan falla offer för denna
typ av materialfel (fig. 14).
Varmsprödhet
Vi hade redan betraktat den varmsprödhet vilken
förorsakas av föroreningar av vismut eller bly i
koppar, vilka vid varmbearbetningstemperaturen
befinna sig i flytande tillstånd (fig. 15). Att blyet
däremot inte nämnvärt nedsätter
varmplastici-teten av mässing med lägre kopparhalt beror på
att strukturen då i huvudsak består av
betakri-stallarten, vilken vid högre temperatur är lättare
deformerbar än alfafasen, varmed skillnaden i
deformationsmotstånd i jämförelse med blyet blir
mindre och därmed även spänningarna (fig. 16).
Vid temperaturer inte långt från smältpunkten
bli alla metaller sköra dels beroende på att
föroreningarna äro anrikade vid korngränserna, men
dels och kanske huvudsakligen därpå att
kristallkornens ytor på grund av den därstädes lösare
kopplingen av atomerna "smälter" vid betydligt
lägre temperatur än metallen i sin helhet. Man
har nämligen kunnat påvisa att atomerna i
korngränserna redan långt under metallens
smältpunkt äro särskilt lätt rörliga och befinna sig i
ett slags halvflytande tillstånd. Denna
varmsprödhet yttrar sig bl.a. i de bekanta
varmsprickorna hos gjutgods, när formsanden inte
tillräckligt ger efter för krympningstendensen.
Vid legeringar med ett smältintervall, där alltså
hela massan inte vid en viss bestämd temperatur
övergår från fast till flytande form eller tvärtom
förekomma mellan solidus- och liquiduspunkterna
både fasta kristaller och flytande metall. Denna
omständighet kan undantagsvis vara också till
nytta, så kan man t. ex. framställa
mässingslag-lod i kornform på det sättet att gjutna
metallstycken stampas vid en temperatur mellan övre
och under stelningspunkten, varvid de lätt falla
sönder i korn.
Ibland beror varmskörheten på vissa bestämda
strukturbeståndsdelar, resp. kristallarter. Så
förbättras plasticiteten av brons som innehåller spröd
alfa- och delta-eutektoid, vid en temperatur av ca
550° där eutektoiden omvandlas till den mjukare
beta-kristallarten.
Fig. 15. Sprickningar vid
varm-valsning: överst varmsprickor vid
rörvalsning av förorenad
koppar; nederst mässingrör,
sprucket vid kalldragning utefter vid
varmvalsningen uppkomna
anvisningar.
Fig. 16. Sänkpr essdetalj er av
mässing med blytillsats; överst
sprödhet genom för hög
kopparhalt; nederst grovkornighet
(X 0,5).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
