Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 23 november 1946 - Varför och huru föråldras våra lantmannabyggnader? av Ole Gripenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 november 1946
1179
Varför och huru
föråldras våra lantmannabyggnader?
Tekn. dr Ole Gripenberg, Helsingfors
Det är tyvärr ett ofrånkomligt faktum, att
lantmannabyggnaderna synnerligen tungt belasta det
nordiska jordbrukets ekonomi. Förutom att det
i dessa byggnader investerade kapitalet utgör en
betydande del av lägenheternas hela totalvärde,
stundom t.o.m. överstiger lägenhetens
försäljningsvärde, påfordra byggnaderna årliga
kostnader, vilka utgöra en avsevärd del av hela
näringens årsbudget. Granskar man närmare dessa
årskostnader, kan man i stort sett särskilja tvenne
olika slag av dem.
Endera påfordras utgifterna av ombyggnader,
dvs. moderniseringar, eller ock av reparationer
och förnyelser. De förra betingas ofta därav, att
byggnaden ej mera såsom sådan motsvarar tidens
krav. Byggnaden har blivit oändamålsenlig, dess
underhåll och det arbete, som i densamma skall
utföras, är tidsödande och kräver kostnader, som
ej stå i riktig proportion till utbytet. Den senare
typen av utgifter, dvs. reparationer och
förnyelser, åter betingas av att någon byggnadsdel gått
sönder, blivit utsliten eller på annat sätt förfarits.
Med avseende på de orsaker, vilka betinga
byggnadernas föråldrande, brukar man därför tala
om endera en ekonomisk eller en teknisk
föråldring. Den förra är då ett resultat av den
allmänna utvecklingen, den senare åter beror delvis
på direkt slitage, delvis på inverkan av sådana
faktorer som fukt, värme och kyla.
De mest typiska exempel på ekonomisk
föråldring hos byggnader i allmänhet finner man i
de fall, där dessa äro avsedda för uthyrning.
Denna process ökar så att säga i tempo i den
mån tomtandelen spelar en större roll i hela
kapitalinvesteringen och där dessutom en snabb
tomt-värdestegring föreligger. Den ekonomiska
föråldringen är därför mest påfallande i städer eller
stadsliknande samhällen. Man har även kunnat
konstatera, att särskilt stadsgårdar i allmänhet
föråldras i ekonomiskt hänseende betydligt
snabbare än vad de tekniska omständigheterna skulle
betinga. För lantmannabyggnader är
förhållandet dock ett annat. Deras ekonomiska föråldran-
Föredrag vid 3:e Nordiska Ingenjörsmötet den 28 maj 1946.
DK 631.2 : 624.059.4
de är ej lika i ögonen fallande, om man ock
ej helt kan förbise den. I de fall, där byggnaderna
blivit så utförda, att deras tekniska livslängd är
betydande, få de ofta kvarstå såsom helhet men
underkastas, då de ekonomiskt föråldrats, en inre
sanering. Lantmannabyggnadernas livslängd
synes i Finland närmast betingas av tekniska
omständigheter, de förslitas, murkna eller förvittra.
På grund härav komma vi i det följande endast
att fästa avseende vid de sistnämnda
omständigheterna, nämligen just den tekniska
föråldringen.
Här föreliggande framställning grundar sig på
uppgifter, vilka erhållits vid ett studium av
lantmannabyggnader i olika delar av Finland.
Undersökningen har verkställts genom Statens
Forskningsinstitut för Byggnadsekonomi.
Emedan- huvuddelen, eller omkring 80 av
det i lantmannabyggnader investerade kapitalet
är placerat i bostäder och djurstallar, tas endast
dessa liusyper här till föremål för en närmare
granskning.
Det är självklart, att de olika byggnadsdelarna
kunna förslitas på divergerande sätt. Grunden
exempelvis är ej utsatt för någon slitning,
varemot trösklar, golv m.m. utsättas för en ständig
nötning. Men beaktar man å andra sidan, att
byggnaden efter det den blivit fullständigt
uttjä-nad sällan återuppbygges enligt samma mått som
tidigare, kan ej heller grunden anses ha något
värde när den övriga delen av husen är färdig för
slutlig nedrivning. Då härtill yttermera
observeras, att det material, som erhålles vid rivning av
en byggnad, knappast har ett värde, som
motsvarar kostnaderna för själva rivningen, kan man
utgå från att då byggnaden är sluttjänad är även
dess värde som helhet lika med noll. Av detta
åter kan man dra slutsatsen, att livslängden även
för de hållbaraste byggnadselementen är
beroende av byggnadens livslängd som helhet.
Den första fråga, som i detta sammanhang
sålunda påfordrar ett svar, är just frågan om
sistnämnda livslängd. Med andra ord, först måste
utredas huru gamla landsbygdens bostadshus och
djurstallar bli i medeltal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
