Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 23 november 1946 - Erfarenheter från jorddammsbyggnader, av Gösta Alm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 november 1946
1197
packa sådan jord, 0111 man betänker, att det
exempelvis tar mer än en timme att dränera
ut överskottsvattnet ur ett endast en centimeter
tjockt skikt av nämnda jordart, om skiktet
utsättes för en vilande belastning av 3 kp/cnr.
Trycket under vältar och andra
packningsmaskiner kan visserligen vara större, men det blir ju
mycket kortvarigt i varje punkt av fyllningen, då
t.ex. en vält rullar fram över den.
För att ernå god packning i Kegumskärnan
provade vi oss till en lämplig skikttjocklek av ca 5 cm.
Fårfotsvältar kunde inte användas, emedan
jorden klibbade vid vältfötterna. Därför utfördes
packningen med 10 t traktorer utan vältar.
Kapaciteten blev ca 30 m3/h, vilket utgör endast en
fjärdedel eller en femtedel av vad en fårfotsvält
kunde åstadkomma på en fyllning med ingen
eller liten lerhalt.
Skikttjockleken är av stor betydelse då det
gäller att packa jordarter med lerkaraktär. Det
väsentligaste är, att man använder mycket tunga
vältar, helst gummihjulsvältar, som inte klibba
men som ändå utöva stora tryck under hjulen.
Skikten få inte vara för tjocka. Antalet
erforderliga överkörningar ökar ungefär kvadratiskt med
skikttjockleken. Om man sålunda ernår ett
fullgott resultat med exempelvis 3 överkörningar
med en tung gummihjulsvält på ett 5 cm skikt,
erfordras inte mindre än 9 överkörningar på ett
10 cm skikt för att samma packningsgrad skall
ernås.
Man kan alltså konstatera, att jordarter med för
stor halt av lera eller mjäla äro svåra och dvra
att packa. Om lerhalten är liten, går det
betydligt bättre. Lerhalten behöver vanligen inte vara
stor för att jorden skall bli tillräckligt vattentät.
En olikformig jordart fordrar endast 5 à 6 %
lera, en likformig upp till 30 %. Vid större
lerhalt än vad som svarar mot porvolymen i
friktionsfraktionerna (grus, sand och mo) ökar inte
vattentätheten, men packningen försvåras. I
stället kan man spåra en försämring i täthet,
möjligen förorsakad av att infiltrationsvägarna
förkortas på grund av att förut omnämnda, tätt
liggande vattenlinser med obundet vatten uppstå
i fyllningen. Fig. 6 visar genomsläppligheten i
sand från Håckerströmmen, tillsatt med olika
stor halt av mjäla.
Vid Jäniskoski kraftverk i Petsamoområdet i
norra Finland utfördes 1939—1942 en relativt
stor jorddamm, fig. 7, av Konsulterande
Ingenjörsbyrån i Helsingfors efter förslag av
Vattenbyggnadsbyrån. Dammens medelhöjd är ca 20 m,
om man bortser från en lägre anslutning på ena
stranden. Största höjden mellan berget och
krönet är ungefär 35 m. Längden på den ca 20 m
höga delen av dammen är ca 600 m.
Tätkärnan utgöres av träspånt, skyddad på båda
sidor av mjälig mo. Träspånten består av ett 3"
lager stående ospåntad plank på uppströmssidan,
ett 21/;2" lager liggande spåntad plank i mitten och
ett lager 4" stående ospåntad plank på
nedströms-sidan. Spåntens dimensioner betingas av den
negativa friktion av jordfyllningen man ansåg
sig böra räkna med. Dess bas vilade mot en ledad
betongkonstruktion, ansluten till berget. Tack
Fig. A. Geotekniska data för
dammfyllning till
Kegumsdam-men; kurvan i
packningsdiagrammet avser
laboratoriepackning i stålcylindrar med 15 cm
diameter och lika stor höjd
(jorden hårt packad i 3 cm tjocka
skikt); kurvan i
provpacknings-diagrammet visar resultatet av
en packningsprovning i stor
skala på dammen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
