Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 30 november 1946 - Blankettrationalisering, av Håkan Tångeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 november 1946
1231
uteslutande är avsedda för maskinskrift kan
däremot med fördel beställas lösa. Då en blankett
skall blockas bör man som regel välja
limblock-ning, inte stamblockning med perforering, som
bl.a. ej lämpar sig för standardformat.
Slutligen anges antalet önskade korrekturavdrag,
i detta fall två. Det har visat sig lämpligt att
begära minst två korrektur, så att blankettbyrån
kan behålla det ena, om det blir nödvändigt att
skicka blanketter i korrektur för granskning till
någon annan avdelning. De rättelser som skall
presenteras tryckeriet bör nämligen göras med
användning av gängse korrigeringstecken, och det
kan man sällan hoppas att få gjort, om man
sänder ett korrektur på remiss. Som regel bör dock
blankettens slutgiltiga form vara bestämd innan
man skrider till sättning, så att
korrekturgranskningen i sin helhet kan utföras av blankettbyrån.
De allmänna anvisningarna — det nedre
stämpelavtrycket — anger bl.a. gällande toleranser.
Där är också angivet vilket typval som gäller som
standard och hur linjegrader och
bokbinderiar-bete är markerat. Linjernas grad markeras med
röda siffror (se bilden) och bokbinderiarbeten
alltså i det här fallet formatets skärningslinjer och
hålen, med blå linjer. Denna färgkontrast, som
bilden tyvärr inte kan redovisa, är nödvändig för
att man skall kunna se vad som skall sättas och
vad som är endast anvisningar. På samma sätt
göres andra nödvändiga måttanvisningar med
blå-och rödpenna, ävensom sådana typografiska
anvisningar i övrigt som skrives direkt på
manuskriptet. Stämplarna göres också med röd
stämpelfärg. På så sätt kan sättaren alltid lita på att
allt som är ritat i svart och inget mer skall sättas.
Den lilla stämpeln till höger är
godkännings-stämpeln, utan vilken manuskriptet inte är giltigt.
I den anges blankettens löpande nummer och
registernummer samt utgivningsdatum.
Markeringarutor
Fig. 4 avser att visa en liten blanketteknisk
finess, som vi lärt oss av amerikanarna. Man ser
ofta på blanketter texten: "Stryk över den text
som ej gäller" eller "Stryk under vad som avses",
och vi vet också hur lätt förväxlingar och
felskrivningar uppstår på grund av att dessa båda
konträra metoder växelvis förekommer på
blanketter. Även om markeringen gjorts rätt, blir det
ej sällan fel i alla fall, nämligen om det gäller
att samtidigt fylla i en eller flera
genomslagskopior, eller om man skall ta ormigkopior av
ett original med understrykning eller
överstrykningar. Genom den obetydliga förskjutning i
höjdled som kopiorna därvid nästan alltid råkar
ut för blir vad som överstrukits på originalet
understruket på kopiorna eller tvärtom.
I stället bör man förse blanketten med
markeringsrutor (boxes säger amerikanarna) och sedan
markera med ett kryss i rutan vid det alternativ
Fig. A. Remissblankett utan och med markeringsrutor.
som skall gälla. Detta är både vid handskrift
och vid maskinskrift en enklare
markeringsmetod än överstrykning eller understrykning, för
att inte tala om samtidig alternativ över- och
understrykning, som många kostar på sig för
att vara på den säkra sidan. Med hjälp av
markeringsrutor klarar man hela ifyllningen med ett
enda kryss som dessutom inte kan misstolkas. En
möjlighet till oklarhet även med denna metod
finns det dock, nämligen om det brister i
konsekvens med placeringen av rutorna. På en
handskriftsblankett som fig. 4, där rutorna är
ordnade kolumnvis i två eller flera spalter är det
mindre förrädiskt, men när det gäller ifyllning
på maskin vill man helst laga så att man kan göra
markeringen vid horisontell förflyttning utefter
en fast tabulatur som framgår av fig. 5. Har
man då inte en fast regel att gå efter, kan man
tveka om exempelvis "av beställaren" markeras i
rutan till vänster eller i rutan till höger om
alternativet. Eftersom användningen av detta
rut-system är tämligen ny här i landet och vi nu har
ett standardiseringsorgan för blanketter i GSK,
kan vi väl räkna med att vi skall få en fast praxis,
innan det är för sent, beträffande var
markeringsrutorna skall stå. Man bör då gå in för att
placera dem framför alternativet, eftersom det är den
enda rationella platsen vid maskinskrivning efter
fast tabulatur. Handskriftsblanketterna får då
också rätta sig härefter. I övrigt kunde man
kanske försvara även den andra placeringen (efter
texten), eftersom den som skall fylla i blanketten
är bäst betjänt av att kunna läsa alternativet först
och sedan sätta krysset. Men den som skall läsa
den ifyllda blanketten bör helst först med ögat
söka upp krysset och därefter läsa texten.
Jag vill i detta sammanhang berätta om ett
tillfälle, där detta enkla knep med markeringsrutor
gjorde underverk. Det hände under
blankettrevision för ett par år sedan hos en kommunal
myndighet att en blankett kom upp till behandling
vilken användes för att från en annan kommunal
myndighet infordra vissa handlingar i ett bestämt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
