Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 18 januari 1947 - Nya fiskemetoder, av Karl-Hugo Larsson - Diskussion, av H Hammar, T Herlin, J-O Traung, Gerhard, Ljungström, A Hammar, A Forsman, F Utbult, Svedberg, A Lindén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
TEKNISK TIDSKRIFT
sätt, att dess näringsvärde ocli helst också smaken
bli oförändrade.
Så snart export av fisk åter blir möjlig, löses väl
till en del problemet om avsättning av det
överskott på fisk, som just nu råder i vårt land. Det
är i år osedvanligt riklig tillgång på torsk i
närheten av Bornholm, fig. 14, och om svenska
fiskare kunde få möjlighet att landa sina fångster i
tyska och polska hamnar, så som de danska
fiskarna göra enligt notiser i dagspressen, skulle
avsevärda mängder fisk kunna tillföras de
svällande folken i Centraleuropa, och våra fiskare
kunde utan inskränkning utöva sitt yrke.
I anslutning till de ovan publicerade föredragen talade
dr-ingenjör Fredrik Ljungström om "Synpunkter på
fiskefartygs framtida utveckling". Han framhöll huru de
kommersiella bestämmelserna försvårade fartygstypernas
utveckling och framhöll kravet på att besättningarna ges
möjlighet att vara i god arbetsform och kunna arbeta
under bekväma förhållanden, varför den borde ha rätt att
åka första klass på sitt eget fartyg, dvs. kojplatserna
borde anbringas midskepps. Därefter redogjordes för de
jämförande släpförsöken med modeller av fiskebåtar av
dels konventionell typ, dels med cirkelskrov (Tekn. T. 1940
s. S 65—83). Den syntetiska limningsmetodens
virkesbespa-rande möjligheter påpekades och slutligen vände sig tal.
mot det förhållandet, att skeppsbyggarna ej vill använda
mallar med konstant krökningsradie.
Civilingenjör I Svedberg talade därefter om "Metoder
föl-lokalisering av föremål under vatten’ och redogjorde för
ekolodning; vidare för "Asdic"-metoden, vilken kommit till
sjor användning under kriget för lokalisering av ubåtar,
och slutligen för ultraperifonen och dess
användningsmöjligheter. De olika metodernas lämplighet för
lokalisering av fiskstim diskuterades.
Diskussion
Dr H HAMMAR: Jag har funnit dr Ljungströms idéer
mycket intressanta och det skulle vara kärt att kunna komma
fram till en praktisk lösning av dem. Detta kommer dock
att dröja länge, på grund av våra fiskares försiktighet och
konservatism. Hela detta ytterst intressanta problem är för
övrigt en folkförsörjningsfråga. Det gäller alt skaffa fisk
till billigast möjliga pris för de svenska hemmen.
Marindirektör T Herlin: I fråga om dr Ljungströms
jämförelse mellan fiskebåtar av traditionell typ och cirkelbåt
tror jag, att fiskarnas konservatism har visst fog för sig
I själva jämförelserna anser jag, att de traditionella
typerna har blivit orättvist behandlade. "Lill-Sonja" är en
ganska klumpig båt. Dessutom var den Ljungströmska
båten 1/2 m längre, och vid fart sjunker båtarna ned något,
varvid cirkelbåtens effektiva längd genom dess
överhäng-en ytterligare ökas. För övrigt må framhållas att
modellskalan är fördelaktig för cirkelbåten och till nackdel för
"Lill-Sonja".
Cirkelkonstruktionen medför en lösköl på båten och
för-skarp saknas. Båten får då mera karaktär av modern
segeljakt än av arbetsbåt. En fiskebåt, som måste arbeta i
motsjö och ta hem garn över förstäven, behöver ett
för-skarp, som håller fören uppe mot vind och sjö. Jag har
en gång frågat en Limhamnsfiskare, varför dessa har så
utpräglade förskarp på sina båtar. "Det är vi tvungna till",
svarade denne, "för annars kan vi inte hålla båten uppe
inot sjön när vi tar hem garnen." En cirkelbåt är i hög
grad lättmanövrerad men lättstyrdhet betyder, att en båt
håller sig på kurs med endast obetydlig användning av
rodret, och det är just vad en fiskebåt behöver kunna.
Cirkelkonstruktionen medför vinst ur
tillverkningssynpunkt, men drar även med sig vissa olägenheter. Som
di-Ljungström har framhållit, blir denna spantform mindre
stabil. Båten måste därför förses med lösköl och
barlastköl, och att fästa en lösköl på en spolformad kropp kan,
när det gäller fartyg i full storlek, medföra risker för
läckning och arbete vid infästningen, som inte
förekommer vid nedbyggd köl. Ett nedbyggt kölparti medför
däremot fördelar: man får mindre friktionsyta, starkare
infästning av kölpartiet och mindre virvelrörelser ävensom
ett bra utrymme för slagvatten.
Skälet till att fiskebåtar har sjunkit har inte varit felaktig
form utan det har berott på felaktigt byggnadssätt.
Sålunda ha båtar byggts utan bottenstockar, endast varit
spikade och försedda med encylindriga motorer, som
förorsakar stora vibrationer, vilket allt gör, att båtarna springa
läck i botten. Till förbilligande av byggnadskostnaderna
vore emellertid mycket vunnet, om man kunde bibringa
våra båtbyggare undervisning i hur de skall använda
vat-tenfast lim upp till 50 \% av LVL.
Den konvexa, överhängande bogformen medför minskat
friktionsmotstånd och vid tankförsök inga påtagliga
olägenheter, men vid gång på öppet vatten slår ett sådant
förskepp hårt i motsjö och medför i jämförelse med
S-formade spant avsevärt ökade påkänningar för båt och
besättning. I stället för fortsatta försök med cirkelbåten
borde undersökningar göras med den ortodoxa typen med
de förbättringar av skrovformen som visat sig lämpliga.
Ingenjör J-0 Traung: Vid försök, som har utförts under
bra förhållanden, har den Ljungströmska fiskebåten varit
sämre än en hel del andra fiskebåtar.
Dr gerhard: Jag har aldrig sagt, att fiskebåten inte
vore något skeppsbyggnadsproblem. Dr Ljungström har
gjort det felet att behandla det som ett rent dylikt. Han
hade med all rätt talat om besättningens trivsel ombord,
men jag har vissa betänkligheter, när det gäller att ligga
ute på Nordsjön med en av de Ljungströmska båtarna.
Dr Ljungström: En ny sak skall kritiseras och kritiseras
skarpt och rättvist, i det fall fog därför finns. Kritiken är
emellertid inte riktigt rättvis här, då vid gjorda försök har
framkommit, att min båt varit mycket överlägsen, under
de förhållanden som de publicerade resultaten anger.
Försöken har varit jämförande mellan två båtar under exakt
samma omständigheter; de har släpats på samma gång och
i samma sjö och under samma vindförhållanden.
Direktör A Hammar: Det finns intresse i Sverige att få
fisksökning med ekolod; 50 fartyg har utrustats med
ekolod, och många gånger har man funnit sillstim.
Civilingenjör A Forsman: Ur motståndssynpunkt kan man
erhålla goda resultat genom förbättring även av den
traditionella fiskebåtstypen och jag hänvisar därvid till
resultaten av de modellförsök, som gjorts vid Statens
Skepps-prövningsanstalt på uppdrag av Götebox-gs ocli Bohusläns
Havsfiskeförening (Medd. 2 Statens Skeppsprovningsanst.,
Göteborg 1943). Vid de av dr Ljungström undersökta
fiskebåtsmodellerna gjorde "Lill-Mosa" och "Lill-Per" 24 %
resp. 40 % mindre motstånd än "Lill-Sonja" vid en
medelhastighet av ca 4 knop. Av de tre fiskebåtsmodellerna, som
undersökts vid Skeppsprovningsanstalten, var en modell
av fiskebåten "Brita av Donsö", som ansågs representativ
för gängse fiskebåtstyper på Västkusten. De båda övriga
modellerna hade samma deplacement som modellen av
"Brita" men hade förbättrad skrovform, kännetecknad
bl.a. av något större slankhetstal. Slankhetstalen för de tre
modellerna var ca 3,9, 4,3 och 4,5. Vid en fart, som svarade
mot den som använts vid dr Ljungströms modellförsök,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
