Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- H. 5. 1 februari 1947
- Framsteg inom teknik och vetenskap under 1946, av Edy Velander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kemi
Tyskarna ha under kriget lagt ned ett ofantligt
forskningsarbete på acetylenkemin. Den ledande
kraften här var dr Walter Reppe — till den grad,
att hela denna kemi i Tyskland gick under
namnet "Reppe-kemi". Tusentals förut
svårtillgängliga föreningar framställdes med vatten, vätgas,
koloxid, koldioxid och acetylen som yttersta
råvaror och med hjälp av ett fåtal men ytterst
effektiva, nyupptäckta katalysatorer såsom koppar-
eller silveracetylid, natriumalkoholater och
nickelkarbonyl. Att ens försöka ge en översikt över
alla de nva vägar man här beträdde skulle föra
för långt men några exempel äro av intresse.
För framställningen av 1,4-butyndiol använde
man som katalysator koppar- eller silveracetylid.
Genom att nyttja lämpliga bärare och genom
omsorgsfull kontroll av reaktionen kunde man utan
explosionsrisk genomföra en rad reaktioner, för
vilka alla är gemensamt, att acetylenens tredubbla
bindning blir oförändrad.
Med denna nya butadiensyntes som grund
byggde Reppe upp sin acetylenkemi med varje
mellanprodukt i syntesen som råvara för en
mängd olika produkter. Sålunda kunde han
framställa en rad alkoholer med en till fyra
hydroxylgrupper, tvåbasiska syror, femringade föreningar
osv. Ur tetrahydrofuran erhöll han till exempel
med nickelkarbonyl som katalysator den viktiga
adipinsyran.
En allvarlig konkurrent till polyvinvlacetatet
blev småningom polyakrylaten, särskilt sedan
man kunnat förbilliga framställningen av
akrylsyra. Denna syntetiserade man nämligen direkt
ur acetylen, vatten och koloxid.
En utomordentligt intressant reaktion, om vilken
det tyvärr inte lämnats många uppgifter, är
slutligen polymeriseringen av acetylen till
cyklooktatetraen. Med undantag av bensol är denna
åttaring den första icke-alifatiska polymer som
kunnat framställas ur acetylen. Termodynamiskt är
dess bildning ytterst förvånande, då den har
större energiinnehåll än bensol. Även 10- och
12-ringar ha framställts. (Timell.)
Från kemins område må ytterligare nämnas, att
den vanliga sulfitmetoden för
cellulosaframställning, som baseras på Ca-bisulfit, vid en stor
amerikansk fabrik efter flera års försök i
halvstor skala har utbytts mot kokning med
Mg-bisulfit. Man undgår därigenom svårigheterna
med gipsinkrustering och vinner den fördelen, att
vid lutförbränningen bildade MgO och SO2 till
största delen kunna återvinnas för beredning av
ny koksyra. (Hägglund.)
Hexogen, en produkt av hexa-metylen-tetramin,
som under kriget framkommit inom
sprängämnesindustrin, torde nu komma att få betydelse
på andra områden än de rent militära. Det har
tidigare tillverkats i Bofors, men på grund av
priset har det icke ansetts kunna konkurrera med
trotyl annat än för speciella ändamål. De
militära sprängämnena ha hög detonationshastighet
men relativt litet energiinnehåll. Hexogen
däremot har såväl hög detonationshastighet som högt
energiinnehåll. Enligt en ny metod kan det nu
framställas till lägre pris än tidigare och torde
därför få användning för civila ändamål som
tillsats i vissa sprängämnen. (Nauckhoff.)
Kemiteknik
Åtskilliga kemiska arbetsmetoder, som sedan
längre eller kortare tid tillämpats i
vetenskapliga laboratorier med hjälp av små
glasapparater, ha numera vunnit insteg i industrin i stor
skala. I amerikansk litteratur bruka allmänt
tillämpliga kemiska arbetsmetoder, såsom t.ex.
blandning, utfällning, indunstning, destillation,
betecknas såsom "unit operations". Till dessa kan
man nu räkna diffusion, som användes för att
skilja isotoper, molekylärdestillation, som har
betydelse vid framställning av ämnen, som ej
tåla upphettning, t.ex. vitaminer, och dielektrisk
uppvärmning, som framför allt har betydelse
inom konsthartsindustrin och för torkning i
vakuum.
En ny teknik, som fått stor tillämpning inom
petroleumindustrin men som knappast torde ens
ha studerats här i landet, beteckna amerikanarna
med orden "fluidized solids". Ett lager av
mycket finmalet pulver utsättes för en gasström
underifrån. Pulvret "bubblar" då upp och bildar
en tjock aerosolliknande suspension, som nästan
bär sig åt som en vätska. Pulvret får i denna
form utomordentligt stor kontaktyta mot gasen.
Dylika suspensioner lämpa sig därför väl som
katalysatorer i vissa fall. Metoden infördes 1942
i oljeindustrin och slog hastigt igenom, så att
under kriget två tredjedelar av nyanläggningarna
i USA för katalytisk spaltning av kolväten
byggdes enligt denna "fluid katalyst principle".
Reaktionen sker i en stor vertikal cylinder, där de
uppåtströmmande gaserna föra med sig
katalysatorpulvret. I övre delen separeras katalysatorn
från gasen och föres sedan till en regenerator, där
vidhäftande kol avbrännes med luft eller syrgas,
innan kretsloppet börjar igen. I Standard Oils
stora "cat crackers", som äro ett par tiotal meter
höga, lär omsättningen vara ända till 30 t/h
katalysator.
En innehållsrik revy av dessa och andra "unit
operations" förekommer i februarinumret 1946
av Chemical and Metallurgical Engineering, som
även innehåller en intressant skildring av den
teknologi, som kommer till användning i de
amerikanska anläggningarna i Oakridge för
separering av uranisotoper.
En tysk nyhet, som väckt mycken
uppmärksamhet i Amerika, är en roterande kvicksilvercell för
elektrolytisk framställning av klor med mycket
större produktion än hittills gängse typ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:46:35 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1947/0114.html
