Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 8 februari 1947 - Cellulosaetrar, av Sven Sönnerskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
TEKNISK TIDSKRIFT
Cell (0H)2 (NaOH) (H20) + Cl • CH2CH2S020Na —►
Cell(0H)2(0CH2CH,,S020Na) (H26) +
+ H:20 + NaCl
Föreningen kan renas genom extraktion eller
omfällning med alkohol och är användbar som
förtjockningsmedel för tryckfärger etc.
Givetvis kan blandetrar av de ovan nämnda
cellulosaetrarna förekomma. Antalet varianter
kan bli hur stort som helst, och det är därför
onödigt att här ingå på annat än de väsentliga
fördelar, som en sådan kombination kan
medföra. I första hand kan det vara på sin plats att
observera vad som redan tidigare har berörts,
nämligen möjligheten att variera viskositet och
löslighet genom att kombinera olika stora och
olika starkt hydrofila grupper. Några exempel
skall därför anföras.
Exempel 1. Då trihydroxyetylalkalicellulosa
ety-leras med 1 mol etylklorid erhålles en
varmvat-tenlöslig cellulosaeter av mycket smidig
konsistens och jämförelsevis låg viskositet, som är
utmärkt som emulsionsstabilisator, exempelvis
vid vissa polymerisationsreaktioner. Den är
nämligen även löslig i ett antal organiska
lösningsmedel.
Exempel 2. Då samma hydroxyetylcellulosa som
i exempel 1 eterifieras med butylklorid erhålles
en vattenbeständig förening, som är löslig i
blandningar av alkoholer och klorväten och som är
termoplastisk.
Exempel 3. 1 mol alkalicellulosa får reagera
med 0,2 mol natriumkloracetat vid 35°C. Därefter
eterifieras produkten med -etylklorid vid 110°C.
En i 20—40-gradigt vatten klart löslig, neutral,
högviskös biandeter erhålles.
Under gruppen hemicellulosaalkyletrar
sammanfattas sådana produkter som till väsentlig del
innehåller derivat av pentosaner, hemicellulosa,
xylan etc.
De möjligheter som finns att på basis av dessa
material framställa värdefulla tekniska
produkter, är ej tillnärmelsevis utredda. Man kan
emellertid generellt konstatera, att flytegenskaperna
här är helt annorlunda än vad fallet är hos rena
cellulosaalkyletrar. De kommer därför troligen
att ha stort värde i konkurrensen med agar,
pektin. dragant, alginat, gummi arabicum etc.
I organiska lösningsmedel lösliga derivat
Inom gruppen högsubstituerade vattenolösliga
etrar förekommer endast två produkter av någon
större betydelse, nämligen etylcellulosa och
ben-sylcellulosa. Framställningen av dessa produkter
är förhållandevis utförligt beskriven i
patentlitteraturen och är i princip ganska lika i bägge
fallen. Det torde därför endast vara nödvändigt att
i korthet ånge de allmännaste förfaringssätten.
Variationer i ena eller andra riktningen vad be-
träffar de enskilda fabrikationsstegen kan
givetvis förekomma, beroende på apparatutrustning,
råvaruförutsättningar, biprodukternas
användbarhet etc.
Etylcellulosa
I motsats till vad som är fallet inom den
vattenlösliga gruppen är det ej alls nödvändigt att
överföra cellulosan i alkalicellulosan. Tvärtom syns
en sådan operation åstadkomma en menlig
degradering av materialet då man syftar till att
framställa högeterifierade produkter.
Alkalicellulosan beredes därför, kan man säga, under
reaktionens gång, vilket innebär att både alkali,
cellulosa. eterifieringsmedel och eventuella
lösningsmedel satsas i reaktionskärlet direkt. Den
viskositet man önskar erhålla på slutprodukten
regleras ej heller genom förmognad eller genom att
variera den använda cellulosans viskositet utan i
stället genom en efterhydrolys eller genom att
släppa in varierande mängder luft i
reaktionskärlet vid försökets början. Cellulosan bör vid
denna process satsas såsom porös snitsel eller
flingor. Såväl träcellulosa som linters kan
överföras i denna form medelst olika desintegratorer.
I USA synes en för ändamålet särskilt lämpad
apparat ha konstruerats benämnd "Stern
shred-der". Denna rivare framställer tunna
trådliknan-de fibrer av bomullen eller massaarken.
De övriga kemikalier som användes vid
processen, företrädesvis natriumhydroxid och etylklorid,
måste vara av hög renhetsgrad. Sålunda bör
alka-lit vara så fritt som möjligt från järn, emedan
små mängder av järnoxid visar sig ha ett menligt
inflytande både på reaktionen (accelererad
de-polymerisation av cellulosan) och på
slutproduktens löslighet och färg. Etylkloriden bör renas
med alkali och svavelsyra för att eliminera
eventuella spår av eterperoxider och aldehyder.
Som reaktionskärl bör användas nickeiklädda
autoklaver med omrörare av samma material.
Även silverklädda kärl har rekommenderats och
synes även ha fått industriell användning12.
Arbetstrycket bör beräknas till ca 50 at och
maximi-mal arbetstemperatur till ca 200°C.
Processen utföres i allmänhet på följande sätt.
Defibrerad cellulosa eller linters besprutas med ca
trefaldiga vikten 50—70-procentig natronlut i en
kammare klädd med monelmetall och
transporteras sedan till autoklaven. Denna beskickas sedan
med minst trefaldiga mängden etylklorid, räknad
på cellulosans vikt. Temperaturen höjes relativt
snabbt till ca 200°C och hålles vid nämnda värde
1—2 h. Etylering sker härvid enligt
reaktionsformeln
Cell (OH) s + 2,5 NaOH + 2,5 C2H5C1 -*
- Cell (0C2H5)2,5 (OR) i + 2,5 NaCl + 2,5 H20
Jämsides med etyleringen sker även en avsevärd
hydrolys av eterifieringsmedlet till alkohol och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
