Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 22 mars 1947 - Flytande atlantflygfält på Stora Värtan, av Gunnar Wallgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Flytande bågformad betongbro med bågkrönet
uppströms, över Derwent-floden i Tasmanien.
framför allt att is, väder och vind ej äro att
frukta. I fig. 1 visas en mycket intressant flytande
tillämpning, och detsamma är fallet med fig. 2,
vilka bilder tala för sig själva. I fig. 3 visas
ytterligare ett system, och en mångfald andra exempel
skulle kunna anföras från närliggande områden.
Hållfasthet, konstruktion och pris
En preliminär undersökning av dessa frågor har
utförts av tekn. dr A Frey Samsioe; det är
endast ett skissartat förslag, som i första hand vill
visa att hållfasthetstekniskt inga hinder föreligga.
Samsioe skriver bl.a.:
"Frågan om konstruktionen av en flytande
landningsbana av betong är i första hand ett
hållfasthetsproblem. För att få en inblick i
problemställningen skola vi först betrakta en med
uppstående kant försedd stor, jämntjock, armerad
betongskiva, flytande på vattnet såsom en jättestor
serveringsbricka. Belastas denna skiva någonstans
inom mittområdet med en kraft P, kommer den
att bukta sig inom ett visst område omkring
lasten. Genom nedbuktningen ökas upptrycket
inom detta område, så att det motväger lasten.
Plattans formförändring och de i plattan
uppstående spänningarna äro teoretiskt väl utredda,
bl.a. av dr-ingenjör Ferdinand Schleicher i ett
arbete, Kreisplatten auf elastischer Unterlage’,
Berlin 1926, vari även tabeller över de i
formlerna ingående Besselska, Hankelska och
Neu-mannlinderfunktionerna äro intagna.
Antaga vi att betongplattan har en tjocklek av
25 cm och en elasticitetsmodul av 350 000 kg/cm"
samt att Poissons tal är normalt, erhålles för en
punktlast av 40 ton (dvs. planets totalvikt = 100
ton) de nedsänkningar och olika böjningsmoment
(räknat på 1 m bredd), som angivas på fig. 4.
Böjningsmomenten ha emellertid därvid, till
skillnad från böjningsmomenten enligt
Schleicher, alltid räknats positiva, då de åstadkomma
dragspänningar i underkanten.
En avsevärd punktlast ger sålunda i närheten
Fig. 3. Den av ledande sexkantiga stålplattor uppbyggda
"Näckrosen" följer och dämpar sjöns rörelser.
av lasten betydande moment, som åstadkomma
dragspänningar i plattans undersidà i såväl
radiell som tangentiell led i förhållande till lastens
angreppspunkt. Momenten och därmed
spänningarna avta snabbt med ökat avstånd från
lasten, och på ett visst avstånd därifrån växla
radiella momenten och spänningarna tecken.
I närheten av den koncentrerade lastens
angreppspunkt bli momenten (teoretiskt) mycket
stora. Belastningen av ett flygplanshjul blir
emellertid i själva verket utbredd över en viss yta. Om
yttrycket antages till mellan 7 och 8 kg/cm2 blir
vid 40 tons hjultryck ytan ungefär 0,5 m2. Vid en
dylik utbredd belastning bli momenten och
därmed spänningarna (även teoretiskt) överallt
ändliga, och de få sina maximivärden i den belastade
ytans mittpunkt. Antages belastningsytan för
enkelhetens skull vara cirkulär bli
maximimomen-ten i såväl radiell som tangentiell led lika stora
och uppgå vid m = oo till 11,6 mt/m, såsom med
prickad linje angives på fig. 4. Detta motsvarar
en böjspänning räknat på det homogena
tvärsnittet (vid 25 cm tjock platta) av 102 kg/cm3. Sättes
däremot m = 4 bli spänningarna i bägge leder
25 % högre. För att en platta av den angivna
Fig. 4. Moment och nedböjning hos en flytande skiva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
