Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 29 mars 1947 - Störningsinflytelser i svagströmsledningar från storkraftöverföringssystem, av G A Pettersson och G Swedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 mars 1947
323
Störningsinflytelser i svagströmsledningar
från storkraftöverföringssystem
Byråingenjör G A Pettersson och byrådirektör G Swedenborg, Stockholm
En friledning för storkraftöverföring ger, vare
sig likström eller växelström användes, upphov
till starka elektriska och magnetiska fält.
Variationer i det elektriska fältet medföra
spännings-eller laddningsändringar i andra friledningar, som
ligga i fältet, och variationer i det magnetiska
fältet inducera spänningar i alla slag av
ledningar, alltså även sådana som befinna sig i
jorden, då dessa ledningar ligga så, att de skäras av
fältlinjerna. Man talar om kapacitiv koppling, da
inverkan sker genom det elektriska fältet, och om
induktiv koppling, då inverkan sker genom det
magnetiska. Ömsesidig inverkan vid växelström
mellan bredvid varandra löpande friledningar
härrör alltid från en kombination av bägge
kopplingarna. På relativt stora avstånd mellan
friledningar brukar den induktiva kopplingens verkan
dominera över den kapacitiva. Inverkan i
mant-lade kablar med manteln jordad är alltid av
induktiv natur. Huvudintresset vid studerandet av
störningsinflytelser i svagströmsledningar från
storkraftöverföringssystem bör därför ägnas den
induktiva kopplingen.
Kunde varje ledning för storkraftöverföring
byggas i ödemarker utan närhet till
telekommunikationsledningar behövde man kanske ej bekymra
sig mycket om sekundärverkningarna. I
praktiken torde det emellertid vara ogörligt att helt
undgå parallellismer och närmesträckor. För
övrigt måste man ju räkna med en mängd
korsningar under olika vinklar. Det är därför
nödvändigt att vid planerandet beakta telefon- och
telegraf störningsproblemen.
Man kan lämpligen skilja på inverkan av
trans-ienta förlopp, alltså tillfälliga fenomen, i
kraftledningen, och inverkan av spänningarna och
strömmarna under den normala driften. De transienta
förloppen kunna exempelvis härröra från
olik-lidig in- eller urkoppling av faser eller från
kort-eller jordslutningar.
Frågan om gräns för vad som kan anses
tillåt-ligt i avseende på induktionsspänningar har
behandlats av CCIF (Comité Consultatif
International Téléplionique), som efter ingående
överläggningar med representanter för internationella
621.395.823 : 621.315.0»1.2
starkströmsorganisationer uppställt vissa regler,
som böra iakttas vid planläggning av nya
starkströms- eller svagströmsledningar. Som
maximivärde på inducerad spänning i
svagströmsblank-ledningar har angivits 300 V vid
jordslutnings-strömmens fortfarighetstillstånd. Man är härvid
medveten om att spänningen kan bli högre i
begynnelsetillståndet. Nyligen har inom CCIF
påyrkats (av representanter för Englands General
Post Office) en revidering så, att gränsvärdet skall
avse induktionen i begynnelsetillståndet, för vilket
jordslutningsströmmens storlek är primärt
matematiskt bestämbar. Man har tänkt sig ett
gränsvärde om ca 400 V härvid. Givetvis äro
spänningar av denna storlek ingalunda ofarliga ur
personrisksynpunkt. Faran torde stå i viss relation till
förloppets varaktighet.
Inverkan av markens ledningsförmåga
1 vårt land äro som bekant de geologiska
förhållandena mestadels sådana, att
induktionsverkan från jordslutningsströmmar är speciellt stor,
beroende på liten elektrisk ledningsförmåga hos
jorden. Teoretiskt har ledningsförmågans
inverkan utretts ingående av Carson och Pollaczek
och på senare år även av Sunde, varvid den
sistnämnde tagit hänsyn till vågbildningen ej blott i
Fig. 1. Ömsesidig induktans vid 50 pls mellan två i
ändpunkterna jordade enkelledningar vid olika avstånd mellan
ledningarna och varierande ledningsförmåga hos jorden
(jordledningsförmågan uttryckt i cgs-enheter).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
