Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 12 april 1947 - Smältborrning av hårda, fattiga järnmalmer, av Nils Tollhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 april 1947
357
tur. Taconiten smälter normalt vid 1 200—1 600°C, men
med lämpligt flussmedel kan smälttemperaturen reduceras
till 1 000—1 250°C. Bäde bergflisen och smältan blåses
genom lågans höga hastighet och gastrycket från botten av
hålet upp och förbi en roterande vattenstråle vid
brännar-spetsen. Därvid finfördelas det smälta och sönderspruckna
berget och reduceras till stoft eller spån, som kastas ut ur
hålet av avgaserna och ångan, vilken senare genereras vid
kontakten mellan vattenstrålen samt de heta gaserna och
partiklarna. Omkring 50 % av partiklarna är mindre än
1,6 mm i diameter, men även enstaka partiklar upp till
25 mm diameter utkastas med lätthet. Genom den
ständiga kontakten med frisk bergyta påskyndas givetvis
sjunkningen. Söndersprickningen av gråberget beror till
stor del på omvandlingen av a-kvarts till ^-kvarts, som
ju försiggår under volymsutvidgning. Eftersom endast den
översta delen av bergytan direkt träffas av lågan spricker
tunna flak loss, vilket sker med ansenlig kraft. Ett annat
intressant fenomen, som observerats, är sprickor radialt
utåt från hålet.
Utrustningen utgöres av en 14 m hög standardtillverkad
stålmast av rörkonstruktion, där det 9 m långa blåsröret
hänger i en vajer, som ligger över ett block i mastens topp;
vajern är i andra ändan fäst vid ett entrumsspel. Genom
blåsröret tillföres flussmedel, bränsle, syre och vatten.
Dessa ämnen kommer ut vid blåsrörets mynning genom
skilda hål och flussmedel, bränsle och syre blandas genom
att blåsröret roterar. Det är nämligen fäst vid en skiva,
som med kedjedrift från en motor kan vridas med
konstant hastighet, fig. 1. Blåsröret roterar alltså med samma
hastighet som skivan men är rörligt i förhållande till
skivan i höjdled. Med spelet kan således blåsröret höjas
och sänkas.
Lågan tändes med en brinnande oljetrasa och hålles på
ca 15 cm avstånd från bergytan, i vilken hålet skall "slås
på", detta därför att ifrågavarande blåsrör är avsett att
ge maximal verkan i lågan på 15 cm avstånd från
brän-narspetsen. Skulle det vara besvärligt att få flamman
tillräckligt koncentrerad, då hålet slås på, kan man förbättra
möjligheterna genom att fästa en mantel av
värmebeständigt material runt brännarspetsen, vilken sedan kan tas
bort, utan att borrningen behöver avbrytas. Luftmanövre-
rade hållare sättes fast vid nedre delen av blåsröret, om
så önskas, för att förhindra slagning och vibration under
rotationen.
En "propeller" (nederst på blåsröret, fig. 1), ca 20 cm
lång med blad av ythårt material, fastsättes just ovanför
brännarmynningen och vattenhålen för att bryta loss den
slagg, som eventuellt samlas på sidan av hålet. Eftersom
denna propeller arbetar i hålets slaggbelagda sidor räcker
bladen länge utan att nämnvärt förlora dimensioner.
Experimentutrustningen är försedd med en
kraftanläggning, monterad på en lastbil. Anläggningen består av en
15 kW, 110/220 V 60 p/s generator, driven av en
bensinmotor. Denna anläggning förser de nio elektriska
motorerna, vilka driver spelet och hjälpanläggningar och vrider
blåsröret, med kraft. Hela utrustningen konsumerade
endast en bråkdel av generatorns kraftutveckling under
borrningsarbetet.
En sugfläkt drar bort ångan och gaserna som kommer
ut från hålet och skickar i väg dem från aggregatet.
Slaggpartiklar följer inte gaserna genom fläkten utan ligger
kvar omkring hålkanten och tas bort då och då med hacka
av en medhjälpare.
Utrustningen skötes från en instrumenttavla nära bakre
delen av aggregatet, fig. 2. Härifrån övervakas mängden
av de skilda materialen till blåsröret, hastigheten på
spelet ändras och riktningen omkastas. En mätare som
registrerar spänningen i vajern finns på ena sidan av
kontrolltavlan. Det finns även en anordning på mätartavlan, som
visar djupet av blåsrörsspetsen. Tryckluft för olika
hjälp-aggregat fås från en kompressor, driven av en fläktrem
från motorn på bilflaket.
Allt efter som borrningen fortskrider under marknivån,
iakttar skötaren de olika mätarna på kontrolltavlan för att
se efter, om vatten, syre, flussmedel och bränsle tillsättes
i lämpliga mängder. Om man råkar på ett gråbergsband,
kommer borrningen att gå fortare och alltså blir det större
avstånd mellan brännarspetsen och underliggande berg.
Detta märker skötaren genom att brännaien avger ett
karakteristiskt ljud. Samtidigt observeras en ökad
spänning i vajern, eftersom målåren inte får så mycket slagg
att göra med, och gaserna under brännaren kommer att
förorsaka mindre tryck på denna. Skötaren ökar hastig-
Fig. 1. Blåsröret vrides av ett svätxgbord med ett
sexkan-tigt hål, som fasthåller en sexkantig glidmantel; lägg märke
till bladen på manteln nära blåsrörets mynning, vilkas
uppgift är att ytterligare vidga hålet och bryta upp stora
partiklar av slagg eller bergflis.
Fig. 2. Under normal borrning sköter en man utrustningen
från ett kontrollbord och en annan rakar emellanåt bort slagg
och bergflisor från hålets mynning; fläktdraget tar bort ånga
från borrningsaggregatet. En vertikal metallpipa ersätter
numera den på bilden visade ömtåliga röranordningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
